Kissnödig och proppmätt (dag 8).

Idag börjar min vita månad. Inget socker, inget mjöl, ingen pasta-ris-potatis, så lite spannmål som möjligt helt enkelt och naturlich; ingen alkohol. Målet är att tappa 2 kg under februari. Ett ganska snällt mål. Trots det så känns det som ett omöjligt uppdrag för jag är så mätt hela tiden. Det är svårt att tro att man ska gå ner när man känner sig proppmätt. PT vill att jag äter 5 gånger om dagen. Jag är inte van att äta så ofta. Dessutom vill han att jag ska dricka 2-3 liter vatten. Jag har svårt för att dricka så mycket trots att jag har tränat hårt på lunchen idag. Jag har dock försökt och druckit så mycket vatten idag att jag fått sura uppstötningar. Toabesöken är långa och många. Ska det vara på dette viset?

PT poängterade flera gånger att det viktigaste av allt är att aldrig vara hungrig. Nä, ingen risk... Är han säker på att man verkligen går ner av att äta stup i kvarten? Jo, naturligtvis gör man det. Att vara mätt stoppar småätandet och sockersuget. Särskilt viktigt när man slutat röka. Sen är det ju så att förbränningen hålls på en högre nivå om man äter oftare. Myt eller inte, men jag har hört att om man äter för lite eller sällan så hamnar kroppen i "svältläge". Istället för att använda sig av den energi som kroppen får i sig, sparar den energin i form av fetter. Om man äter ofta så behöver inte kroppen gå på sparlåga.

PT säger att jag ska gå 10.000 steg varenda dag. Jag hakade fast stegräknaren i kjollinningen och tog mig till jobbet. Kollade stegräknaren när jag kom fram och såg siffrorna 1773. Perfekt! Försökte vara aktiv hela dan (hade dock inte räknaren under gympapasset ) och kom upp i runt 3900 steg. På hemvägen gjorde jag allt för att öka antalet steg. Jag tog en prommis till f-plan istället för att ta t-banan, gick från den ena änden och tillbaka på en t-banestation i väntan på ett försenat tåg, tog en annan buss hem så jag fick en längre väg att gå osv. Jag var helt hundra på att stegräknaren skulle visa runt 7000 när jag kom hem. Den hade fastnat på 4407. Det kan inte vara möjligt att jag endast skulle ha gått 500 steg. Vad sur jag blev på räknaren. Skitgrej. Jag känner mig ändå nöjd med det jag gjort idag. Min kropp ömmar både här och där efter helgens afropowerdans, vanlig dans, dagens gympapass och ett och annat extrasteg jag tagit idag. Jag är väldigt trött ikväll och längtar till att krypa under täcket, vilket jag ska göra nu... 

Å inte har jag rökt! :)

Och på den sjätte dagen...

... fallerade jag. Precis som väntat. Jag visste att jag skulle bolma så fort vi kom till krogen och ölsejdlarna kom på bordet. Jag skyllde på än det ena och än det andra för att intala mig själv att det är ok att röka "bara denna gång". "Tja, man kan ju vara rätt bra på att lura sig själv", sa en kompis vars ord tyvärr etsade sig fast.
Lärdom: undvik frestelser den första tiden. Inget krogliv och partajande på ett tag.

Dag sju. I morse räknade jag antalet cigg i paketet. 9 saknades. Gav bort ett par, så 7 cigg lyckades jag suga i mig under kvällen och natten. Suck! Stoppade undan paketet, smackade på ett plåster på överarmen och bestämde mig att det får vara slutrökt för denna gång. Sen åkte jag till stan för att äta en kaloristinn amerikansk brunch, size large. Sista frossandet på ett tag, lika bra att göra det ordentligt :P.

Formeln för att komma i form (dag 5).

Du ska äta som en kejsare på morgonen, som en kung till lunchen och som en fattig på kvällen.

På måndag börjar jag. Å jag har inte rökt idag heller.

Otakt och ton (dag 4).

Höll nollan idag med, men jag har tänkt på cigg flera gånger. Det känns konstigt att inte få gå iväg och blossa. När jag tänker efter handlar det nog mest om att få ta ett break, inte så mycket för själva rökandets skull. B-planen här är att vara sysselsatt och kanske ta en liten runda när rastlösheten sätter till. Idag hade jag lunchgympan att se framemot. Jag skuttade glatt in i gympasalen och såg att vi hade en ny gympaledare. Vår ordinarie var sjuk och ska dessutom inte komma tillbaka mer för hon har fått ett jobb som hon inte kan åka ifrån på luncherna bara för att träna oss. Jag kände direkt på stämningen i salen att det här passet blir inte kul. Inte för att det var tufft, för det var det tyvärr inte, utan för att kvinnan inte gympade med nån som helst glädje och lust. Musiken var skitdålig och på väldigt låg volym. När vi sen skulle göra några rörelser i otakt till musiken så vart jag helt förvirrad. Gympaledare utan taktkänsla går fetbort! Jag sa efteråt till sektionsansvarig att det var ju tur att den här gympaledaren bara var vikarie. Hon svarade: jag tror att det är hon som ska ta över torsdagsgympan. Suck! Jag som knappt blev svettig fast jag gjorde allt jag kunde för att ta ut mig lite extra. Ibland önskar jag att jag hade gått nån Friskis&Svettisutbildning så kunde jag köra gympapasset, hehe. Det hade varit skitkul och vilken bra musik jag skulle ha. :)

Hm, ikväll har jag börjat hosta. En jäkla torrhosta som är jobbig. Har för mig att den kommer som ett brev på posten när man slutat bolma. Googlade och läste att hostan kommer då lungorna rengör sig från tjära och slem som samlats där. Hostan är en del i läkningsprocessen. Läste också att torrhostan sen kan ersättas av slemhosta. Isch... Det kan också vara så att jag hostar för att jag ikväll började sjunga i kör igen, hehe. Att sjunga är ren glädje å snart ska mina flimmerhår vara lika rena ;)

Hittade lite fakta (källa: Sluta-rökalinjens broschyr "Vad vinner du på att sluta röka?")

Det här händer i din kropp när du slutar röka:

20 minuter efter sista cigaretten: 

- har ditt blodtryck och din puls gått ner till en normal nivå
- har temperaturen i dina händer och fötter återgått till det normala

Åtta timmar efter sista cigaretten:

- börjar kolmonoxidhalten i ditt blod att minska och det livsviktiga syret får mer plats
- blir du mindre trött

24 timmar efter sista cigaretten:

- har riskerna för att du skall få en hjärtinfarkt börjat minska

Tre veckor - tre månader efter sista cigaretten:

- har din blodcirkulation och lungkapacitet förbättrats så mycket att det känns lätt att promenera

- har du fått en ökad blodcirkulation runt dina ryggkotor och därmed minskat risken för ryggbesvär
- har din hud fått tillbaka en frisk rosa ton istället för den gråaktiga

Fyra - sex månader efter sista cigaretten:

- har de skador som rökningen orsakat i dina blodkärl börjat repareras
- är risken för att du skall drabbas av en blodpropp avsevärt mindre än när du rökte
- har flimmerhåren i dina luftrör återaktiverats och arbetar för fullt med att "städa" dina lungor
- har du fått minskad hosta och slembildning

Ett - två år efter sista cigaretten:

- är risken för att du skall få kärlförträngning och hjärtinfarkt hälften så stor som om du hade fortsatt att röka
- har ditt immunförsvar blivit allmänt bättre
- är risken för att du skall utveckla allergier och luftrörskatarr betydligt mindre

Fem år efter sista cigaretten:

- är risken för att du skall få en hjärnblödning eller hjärtinfarkt lika liten som hos en icke-rökare
- har risken för att du skall utveckla cancer i mun, hals, matstrupe, lungor, urinblåsa, njurar, livmoderhals och bukspottkörtel minskat betydligt

Balanserad (dag 3).

Redan när jag vaknade kände jag mig mycket stark och motiverad. Det kan ha berott på att jag började läsa Allen Carrs smarta bok Äntligen ickerökare i går kväll. Alltså, han skriver så liksom lugnande och på ett så suggestivt sätt så man verkligen tror på det han skriver. När jag sen släckte för natten så var det tack och godnatt. Somnade som om nån klubbat ner mig. Utsövd och förväntansfull åkte jag till jobbet. Jag skulle senare på eftermiddagen få kostrådgivning av PT:n och jag såg framemot den timmen med honom. På lunchen gick jag på poweryogan och jag var otroligt fokuserad och lugn som en filbunke. Balansövningarna gick därför ovanligt bra och jag kände mig till och med smidig, kors i taket. Flowet höll i sig resten av dan och jag var full av energi och nästan euforisk. Tänk om alla dar kunde vara så här... Och det häftigaste av allt var att jag inte alls tänkte på cigg.

Så var det dags att träffa PT. Vi har träffats en gång tidigare och gått igenom mina motionsvanor, vad jag har för mål osv. Han sa då att min träning räcker, att jag inte kommer gå ner i vikt bara för att jag tränar mer utan det vi måste göra är att lägga om kosten. Inför dagens träff bad han mig skriva en matdagbok i en vecka. Jag tog med min lilla svarta bok där jag skrivit ner mina hemska matvanor den senaste veckan. Vi gick igenom dag för dag innan han gav sin dom. På en skala 1-5 där 1 är skitdåligt gav han mina matvanor en 2:a. Han var väldigt förvånad över att jag inte var tjock med tanke på alla skumtomtar, restaurangbesök och svullande av onyttigt skit som jag skrivit ner i boken. Han tyckte också att jag äter för sällan och dricker för lite vatten. Mm, jag vet allt det där.

Sen började han peppa mig och motivera mig och vi lade upp en strategi hur jag ska nå mina mål. Han var väldigt mån om att veta hur beslutsam jag är. Hur mycket vilja har jag att genomföra detta? 100% från och med måndag, sa jag tvärsäkert. Den här helgen som kommer är körd. Jag ska på en massa skojsigheter som jag vägrar avstå från. Det är lite sista natten med gänget-känsla. Men sen så! Han ville också veta om jag vill gå ner snabbt eller på längre sikt. Visst, drömmen vore ju att gå ner snabbt (det skulle ju vara trevligt att vara lite smal och läcker lagom till resan i slutet på mars), men jag måste vara realistisk. Jag har inte tid och lust att lägga på mer träning vilket isåfall krävs. Nä, sakta men säkert enades vi om. Till sommaren, förmodligen tidigare om jag inte slarvar, har jag nått drömmålet. Vi gjorde ett kostschema. 5 mål om dagen, 2-3 liter vatten om dan, inga som helst spannmålsprodukter på kvällstid, inte heller på lunchen. Jag ska köra detta strikt under hela februari, sen kan jag börja lägga på lite kolhydrater. Förutom den träningen jag redan kör, ska jag gå 10.000 steg varenda dag. Måste köpa en stegräknare. Vi pratade också om vad jag ska göra när jag är ute och reser i tjänsten. Bra tips fick jag och så avslutade han med: bli lite mer egoistisk! Sant...

Han sa också att det är perfekt att sluta röka och samtidigt lägga om kosten. Den nya kosten kommer att hålla mig mätt och ge sund energi vilket håller mig borta från frestelser. Han sa att om jag håller mig till planen kommer resultatet snabbt. Han sa en massa bra saker som motiverade mycket. På måndag börjar steg 2 i mitt nya liv. Noll cigg idag. Godnatt!

Fifan (dag 2).

Jag visste det. Jag visste att det skulle bli en skitdag och jag visste att jag är en jäkla loser som gav efter. Den första dagen är man alltid så himla karsk, motiverad och hundra säker på att det kommer gå så bra att sluta puffa. Sen kommer dag 2. Jag har tänkt på cigg hela dan. Rastlösheten slog till också. Och deppighetskänslan. På eftermiddagen kändes det riktigt mörkt. Jaha, jag får inte röka, inte äta, inte festa, inte göra ett jävla skit. Kul liv eller? Samtidigt så vet jag ju att det bara är irrationella tankar som spökar. Att det går över, håll ut liksom, men vad hjälper det? 

Strax före hemgång från jobbet började den lille djävulen på vänstra axeln överrösta ängeln på den högra: "ta en prommis ner till stan, så kan du smygröka dom där ciggen du har i väskan". En känsla av hoppfullhet infann sig. Jaaa... jag kan ju röka - bara litegrann iallafall. Ängeln pep till: "nej, gå inte på det där. Gör det inte, du kommer få sån ångest. Du kan hålla dig, det har inte ens gått två dar!" Jag gick ut och kände den iskalla kylan mot mina kinder. Nä, ingen prommis. Tog t-banan utan att ha rökt. Yes, jag stod emot. När jag sen väntade på bussen som skulle komma inom 2 minuter gjorde sig djävulen påmind igen: "kom igen, tänd ciggen, du hinner!" Ängeln hade inte en chans. Jag tände en cigg. Den smakade inget speciellt alls. Den gav ingen kick heller. Jag tyckte jag stank när jag satt på bussen. Skämdes. 15 minuter senare tänder jag nästa cigg (den sista i paketet). Den smakar inte gott alls och nu hörs änglarösten, rätt kraftfullt till och med: "Fifan, vad dåligt. Vad patetiskt att blossa 2 cigg på det där sättet. Är du desperat eller?" Det dåliga samvetet kom med kraft och jag stampade sönder halva cigarretten och bestämde att jag aldrig mer ska ha nåt jävla reservpaket i väskan - ifall att. Så urbota dumt! Sen var jag arg och besviken på mig själv resten av hemvägen.

Vågar jag tala om att jag misslyckats om nån frågar? Äh, vägra hyckla. Jag är bara en människa, noll perfekt. Några bakslag ska inte knäcka mig. Ikväll börjar jag läsa i Allen Carrs bok. Behöver stöd.

Smack (dag 1).

Första dagen. Första dagen i resten av mitt liv. Smack! På med ett nikotinplåster direkt efter duschen på morgonen. Jag känner mig mycket målmedveten och bestämd. Jag SKA sluta bolma. Trots det har jag två cigg i väskan, ifall att...

Hela morgonen och förmiddagen gick i ett nafs och jag kände inget röksug alls. Jag gick på lunchgympan och kände mig härligt nyttig och sund för en stund. Köpte en sallad med pestokyckling och matvete. Så efter maten kom den första riktiga cravingen... Röksug efter maten! Vanan att ta ett cigg vid bestämda tillfällen. Men jag måste ha i åtanke att många rökstunder är av ren vana. Jag har rökt många cigg i mina dar fast jag egentligen inte varit sugen.

Eftermiddagen var lite jobbig. Jag fick ett glädjande besked om en resa som jag får åka på och genast ville jag rusa iväg för att fira med en smoke. Men jag höll mig. Kämpade emot begäret. Jag har ännu inte sagt nåt på jobbet. Orkar inte göra nåt väsen av det här. Jag vill att dag 3 ska ha passerat, den värsta dan som jag minns det. Kvällen var lite jobbig. Jag tänkte väldigt mycket cigg efter middagen. Det som fick mig att motstå var att jag måste gå ut på balkongen och röka. Cigg på ballen i kylan är lika lockande som att äta en glass därute. Jag står emot. Håller nollan idag och är så nöjd med mig själv. Jag måste plocka ur minnesbanken hur jag gjorde förra gången jag slutade röka. Plocka fram den där känslan av frihet som det ändå är att inte röka. Jag måste komma ihåg att röksuget upphör efter bara nån minut. Att det är bra att sysselsätta sig, tänka på annat, låta det bero för det går över. Hittade en tandpetare att tugga på. Den hjälper faktiskt.

Strategisk planering.

Den senaste tiden har skallen varit fylld med planeringar inför min kommande livsomställning. Det roliga är att jag ser framemot det hela med skräckblandad förtjusning. Det kommer att bli en grym utmaning, men med lite strategisk planering så kommer det gå.

Rökrummen på jobbet har nu stängts ner. Jag tvingas gå ut och röka och det suger. Jag har verkligen ingen lust att gå hundra mil (som det känns) för att komma ut i kylan och ta några snabba bloss och sen gå hundra mil tillbaks till arbetsplatsen. Det ska bli så skönt att slippa det här när jag väl slutar. Idag fick jag ett positivt besked. Mitt företag sponsrar en individuell rökavväjning med start vid månadsskiftet. Jag tror det innebär att man får hjälp med substitut samt stöd av vår hälsovård. Jag vore ju dum som inte nappar på detta erbjudande. Dock har jag tänkt sluta röka en vecka tidigare. Det kan ju inte skada att fuskstarta...

Igår kontaktade jag vår personliga tränare på jobbet. Han ska hjälpa mig med ett individuellt kostprogram. Vi ska träffas nästa onsdag och gå igenom min matdagbok som han vill att jag (ärligt) skriver under en vecka. Jag började igår. Te, macka med rökt skinka, 1 kokt ägg, en kalvgryta med potatis, sallad, mera bröd med smör. Å så skumtomtar. En hel påse dessutom. Idag blev det även en bit morotskaka. Jag kommer få skämmas ihjäl när jag visar min dagbok.

Det absolut bästa är att jag kommit igång med träningen på allvar. Idag drabbades jag av en makalös endorfinkick under gympapasset. Jag var helt slut för hon körde hårt, vår gympaledare, men så helt plötsligt kom förnyad energi och en enorm glädje så resten av passet studsade jag ännu högre än jag nånsin gjort. Det var helt underbart! Det går verkligen fort att få tillbaka förlorad kondition. Denna vecka har jag alltså kört crossfit, poweryoga och typ friskisgympa medel +.

Planerna är att återigen bli "beroende" av träning, sluta röka efter helgen, träffa PT på onsdag, lägga om kosten, träna ännu mer, acceptera ev smygrökning av nån cigg, men att från 1/2 är det finito med allt. Inga cigg, en vit månad, rätt mat, träning som funkar när man kör GI-diet (dvs ingen pulshöjande träning den första tiden) och att skriva av mig för att tömma ur mig frustrationer som jag räknar med att drabbas av. Det blir tufft, men jag ska fasen bli fit till sommarn, punkt och slut.

Det närmar sig.

Jag har nu fått veta att jag inte kommer få några produkter från Niquitin fast jag är testpilot. Skitkonstigt och en besvikelse. Vad är vitsen med att vara testpilot då? Jag frågade och då skrev dom att jag kommer få stöttande mails via iPhone eller fejjan under 3 månader. Jaha. Är det allt? Jag har fortfarande inte sett till ett endaste stöttande mail, så dom kan fara och flyga. Man skulle "gilla" Niquitin på fejjan och då fattar jag ju att det enda dom vill är att jag ska göra reklam för dom.

Idag har jag köpt nikotinplåster för 14 dar. 289 spänn. Substituten är nästan lika dyra som ciggen vilket är synd. Men nu ska jag inte bry mig om det utan satsa på hjälpmedel och hjälpa mig själv. Efter helgen smackar jag på ett plåster. Rökrummen på jobbet skulle ha stängts i måndags men av nån anledning får man fortfarande röka där. Det är dock en tidsfråga. När som helst blir det rökförbud och då vore det ju bra att ha lagt ner bolmandet. Jag har Allen Carrs fantastiska bok i min ägo. Änligen ickerökare motiverar att sluta det har jag egna erfarenheter av. Kommer förmodligen citera några väl valda ord ur hans bok i denna blogg.

Samtidigt som jag tänker på att sluta röka har tankarna på GI-dieten börjat slå rot i skallen. Det är dags att börja tänka på veckomenyer och skriva inköpslistor. Planering underlättar och är ett måste för mig. Jag blev lite extra taggad idag då jag var på ett yogapass som var rätt svettigt. Det var månader sen jag var på yogan och det märktes. Jag var så stel och tung. Jag vill inte vara stel och tung. I morrn ska jag gå på gympan. Kollar på Biggest loser och skulle också vilja träna varenda dag med PT för att få resultat. Jaja, man får göra det bästa av situationen. Jag har ju ändå tur som kan träna på jobbet.

It´s a sign?

Det är lustigt hur saker och ting på ens väg kan vara den där sparken i baken. Nu har jag fått flera sparkar så motivationen att sluta bolma har ökat markant. Den är inte hundra (för då skulle jag fimpat redan), men jag jobbar på det. Inte långt kvar... Nummer ett är att rökrummen på jobbet ska stängas ner. Att gå ut och puffa känns bara stressigt och noll njutningsfullt. Det är som hemma då. Man går ut på balkongen och suger i sig ciggen snabbt innan man fryser ihjäl. Snacka om pengar i sjön. Så ska vi få en personlig tränare på jobbet. Jag bokade en tid med Timpa för att få en konsultation. "Kan du hjälpa mig att gå ner i vikt när jag slutar röka?" Det fixar vi, sa Timpa och gav mig hopp om livet. Jag tänkte att jag lägger mina ciggpengar på att träffa honom en dag i veckan. Han ska ge mig kostförslag och så kör vi ett gympass. Jag ska också gå på gympan, spinningen och yogan så ofta jag kan. Målet är tre pass i veckan + PT-träningen.


Nästa spark är att jag nyligen har blivit utvald som testpilot på Niquitin. Jag tror det innebär att jag får hem plåster och grejer. Förra gången jag slutade röka skippade jag substituten, men nu tänker jag att om jag får sånt som testpilot så ska jag använda det. Väntar på besked om det är så. Tyckte bara att det var så lustigt att jag blev utvald när jag precis har bestämt mig för att sluta bolma inom kort.


Vad väntar jag på? Nästa vecka börjar träningspassen som jag ska gå på. Jag hoppas få besked om jag får nikotinersättning. Om inte ska jag köpa egna (har för mig att jobbet sponsrar såna när dom stänger rökrummen, men jag vet inte säkert). Jag ska boka tid med Timpa. Januari får bli en mjukstartsmånad med träning, planering och slutaröka-tänk. 1 februari kör jag en rivstartsmånad enligt GI-tänket. Det innebär också en vit månad. Det blir riktigt tufft, men jag klarar det om jag har B-planer mot rastlöshet, humörsförändringar och energiförlusten (vet att det blir så). Allt handlar om planering och att vara förberedd.


Gulp!

En god början.

Uppenbarligen tänker jag seriöst lägga av med rökat eftersom jag har startat en blogg för att offentligt redogöra om min resa till ett rökfritt liv med tillägget - utan att bli ännu tjockare! Jag tänker alltså göra det många avråder - flera omställningar på en gång. För mig finns det inget val. Sist jag slutade röka gick jag upp flera kilo och dom sitter där dom sitter och jag vill under inga omständigheter få fler bilringar runt midjan. Därför tänker jag lägga om kosten enligt GI och träna samtidigt som jag slutar röka. Fy fasen vad tufft! Men jag vet att det går... Fram med disciplinen, sisun, karaktären, jävlar anammat. En god början är att jag har börjat planera i skallen hur jag ska gå tillväga samt att jag nu skriver mitt första inlägg om mina planer. 


Jag slutade röka 2007 och höll upp i ett år. Dom första månaderna var tuffa, men så minskade abstinensen och helt plötsligt hade det gått ett år som rökfri. Så kom den ödesdigra dagen 080808. Fest på stan och jag min nöt tänkte fira den historiska dagen med en cigg. Å en till och vips hade jag köpt ett paket. Jag ska inte orda så mycket mer om det mer än att jag har rökt sen dess och att ja, jag tycker jag var dum i huvet. Jag får aldrig, aldrig feströka när jag väl slutat.


Nu har jag rökt i 2 1/2 år och vill egentligen inte det. Det som har hindrat mig från att lägga av igen är just viktökningen. Inte så mycket ekonomi och hälsa utan enbart vikten. Larvigt tycker säkert dom flesta, men inte för mig. Så hur ska jag göra nu då för att sluta puffa på mina mentholcigg utan att gå upp i vikt? Bra fråga... Det är det jag ska blogga om. Mitt mål är att den 111111 så ska jag vara rökfri, glad och väga mindre än nu.


Gulp!