Högrisksituationer.

Jag fick en hemläxa. Vad har jag för strategier vid högrisksituationer? Oj, bra fråga. Vad har jag för högrisksituationer till att börja med? Jag kom på 4 situationer som kan vara risk för återfall:

1) Vid stress
2) Vid provokationer, ilska och frustrationer
3) När det är fest
4) Uteliv/uteserveringar/barhäng/resor

Strategierna då?

1) Vid stress finns flera sätt att tagga ner: andas, meditera, gå en prommis eller göra nån fysisk aktivitet, dricka en smoothie, tugga på en tandpetare. Andas tror jag mest på. Jag kan flera andningsövningar.

2) Jag har inte utsatts ännu för en superfrustrerad situation. Kanske jag fixar det nu utan att tänka "jag skiter i rökstoppet och röker bara för att jävlas och trotsa" (vem lurar man?). Strategin borde vara att säga till mig själv: "för fan - andas 3 ggr och tagga ner dig. Att röka gör det bara värre. Du förstör det rena i lungorna, du luktar illa i håret och i hyn, blir äckligt grå och glåmig, ser sjuk ut, smakar illa ur munnen. Dom första ciggen smakar ju ändå skit, så strunt i dom!"

3) Hemmafesterna. Tur det inte är så ofta man går på såna. På fest dyker feströkarna upp som svampar i skogen. Det är på balkongen det händer. Det är där alla samlas. Strategi: hålla mig till dom som inte feströker. Hålla mig till dom som är inne. Att vara upptagen är bra. Dansa natten lång. Hångla vore ju perfekt... nu kan man ju pussas utan att stinka som en gammal askkopp

4) Här kommer dom värsta frestelserna: uteserveringslivet, fika på balkongen, när man chillar i en rottingsoffa i en lounge med skön musik från en av Buddha Bars samlingscd:n... Kanske man romantiserar bilden av sig själv med en cigg i handen i dessa livsnjutande situationer, men faktum kvarstår. Det är det här man längtar efter; att ta en smoke i den där soffan med vajande palmer i bakgrunden och sammetslena vindar som smeker ens solbrända ben...
Öh, vakna! Hur ofta sitter man i en lounge utomlands? Och sen är man ju van att dricka drinkar, vin, kaffe och öl utan en cigg i handen. Den tiden är förbi sen länge, särskilt sen det blev rökförbud på offentliga platser. Vad krävs då? Nytt tänk! Det går lika bra att sitta på barstolen och vicka på sandaletten utan en giftpinne i handen. Undvik att partaja med rökare om karaktären är försvagad. Gå bort, gå undan, byt umgänge. Njut extra mycket av den där cocktailen istället och puta med dom friskt rosa läpparna mot alla sötingar runtomkring. Tänk på att man är mer attraktiv som ickerökare.... :)

Jazzanova - Bohemian sunset 

Vinningar.

Jag var på min "frihetskurs" igår och psykologen påminde om hur viktigt det är att berömma sig själv hur duktig man är som slutat röka. Det gäller att mata in i skallen att man gjort det enda rätta - att sluta röka. Och röker man inte så ska man aldrig börja!

Jag har äntligen blivit av med den värsta oron i kroppen. Nikotinet försvinner snabbt ur blodomloppet. Det gäller att inte fylla på med giftet igen. Träningen fortskrider även om det inte syns på kroppen. Jag måste skära ner på portionerna för att det ska börja synas, men maten smakar ju så himla gott nu för tiden. Men smekmånaden är över. Det är dags att skära bort fläsket som dom uttryckte det i Biggest loser när dom röstade bort en i huset. Jag måste öka på träningen under helgen och äta mindre portioner. Det börjar bli bråttom. Snart är sommaren här. 

Hittills har jag märkt följande positiva effekter:

• min hy är finare, skimrar rentav
• andedräkten är fräschare
• det är lättare att andas, känner mig fräsch i lungorna
• jag doftar gott
• jag har mer energi 
• jag har bra kondis och studs i benen 
• allt smakar bättre
• känner mig psykiskt starkare; jag kan lita på mig själv och har ett jävlaranamma
• jag är stolt över mig själv
• jag belönar mig ganska ofta. Jag har köpt flera par skor, kläder, smink. Unnar mig en hel del. Extra belöningar är kul och viktigt. Det ska kännas bra att lägga ut rökpengar på saker som man har kvar och kan ha kul med 

Det är viktigt att få positiva reaktioner från omgivningen och det får jag om jag bara talar om hur duktig jag är på att sluta röka. Dom som tycker om mig och bryr sig frågar hur det går. Då blir jag glad.   

2 månader.

Oj, jag har glömt att "fira" att jag har passerat 2 månader nu. Min slutarökapsykolog tycker inte att det räknas från dagen D (när jag bestämde mig) för att jag inte har varit helt rökfri sen den dagen. Man ska vara helt ren enligt henne. Då räknas man som rökfri. Jag förstår hur hon resonerar, men håller ändå inte med. Jag blir fan sur när hon dissar 1 1/2 månad som jag ändå kämpat. Jag tycker att jag har varit skitduktig som inte har rökt mer än det jag har rökt under dom här två månaderna. Det handlar om runt 10 cigg max. Hon räknar från den dagen som man är helt rökfri. Jag räknar från den dagen jag bestämde mig för att sluta inklusive bakslag som jag visste skulle komma. Så, grattis till mig! Jag är skitduktig! 

Inga substitut.

Jag har slutat med nikotinplåster sen ett par dar. Det går, men det är jobbigt. Jag går som på högvarv och har lite svårt att koncentrera mig. Jag blir lätt irriterad och vill mest vara ifred. Jag vill fokusera på mitt jobb och bara köra järnet utan avbrott. Dränka mig i arbete... men är inte det en flykt? Det spelar ingen roll. Det handlar om att vinna tid, att vänta ut oron i kroppen tills den försvinner för gott. Jag borde vara "ren" från nikotinet inom några dar. Härda ut!

Jag tränar flitigt och kanske har jag blivit lite besatt. Häromdagen missade jag yogan och det störde mig väldigt mycket. Jag vill inte komma i otakt, jag vill inte missa några pass. Jag vill träna hela tiden. Jag vill ha resultat fort; det är så jag tänker. Igår var jag på ett zumbapass; mitt andra i mitt liv. Det blir inte så många till. Zumba är inte min grej har jag kommit på. Jo, jag älskar musiken och dansmovsen, men jag vill ha mer effektiv träning. Jag vill ta ut mig så jag ser stjärnor och svettas kopiöst. Jag är inte så bra på koordination så mycket energi går åt till att hänga med och vrålstirra på läraren så jag kan korrigera min felaktiga steg och för att se vad nästa steg är. Det gör att jag inte tar ut mig och då blir jag lite missnöjd. Som tur är finns det andra alternativ på torsdagar och det är spinning. Spinning 2 dar i veckan, ett gympapass, ett yogapass samt min egna träning på gymmet på fredag mornarna dvs 40 min crosstrainer blir det nya. Det känns som helt ok sysselsättning framöver.

I morse blev det crosstrainern igen. Jag var inte lika laddad som förra fredagen pga irritationen och det där nervösa pirret i mig, men jag gick ner till gymmet och körde så svetten lackade. Hur det än är så är det bättre att träna bort frustrationer än att låta dom vara kvar. Aldrig mer cigg. Jag vill aldrig mer börja om med att sluta röka. Det är för jobbigt... Ikväll blir det våfflor! Med sylt och grädde. Jag skiter i kalorierna (som vanligt).    

Pip och gnäll.

Jag hade svårt att somna igår och när jag väl gjorde det så sov jag lätt och vaknade flera gånger. Jag var väldigt orolig i kroppen och överspänd samtidigt som jag kände mig oändligt ledsen. Jag försöker analysera varför jag mådde sådär igår, men jag vet inte varför. Det är väl allt och inget. Kanske berodde det på fullmånen? Aldrig har månen lyst så starkt och rakt på mitt ansikte där jag låg och kämpade med att komma till ro. Nä, det var ingen vidare natt. Som tur är händer detta inte särskilt ofta. Halv sju på morgonen ringde mobilen som låg på nattduksbordet. Jag svarade helt förvirrad och borta. Nån människa pratade om bokhyllor. Jag fattade ingenting. Jag bad personen ringa senare för det funkade bara inte att prata om bokhyllor vid den tiden.

Så klev jag upp för att tvätta mig och möttes av ett lik i spegeln. Den skimrande och rosiga hyn i ansiktet som flera personer påstår att jag fått såg jag inte ett spår av. Jag såg bara en trött och olycklig människa. Som tur var avbröts jag av en ringsignal igen och sen var det full fart. Jag la in en annons på Blocket igårkväll som jag hade glömt bort. Tydligen var annonsen en fullträff för det ringde i ett. Senare såg jag att min mailkorg också var full med mails från intressenter. För att få slut på ringandet lovade jag gubben som ringde halv sju på morgonen att han kunde få bokhyllorna och sen tog jag raskt bort annonsen från Blocket. Han hämtar dom på lördag. Klumpen i halsen avtog vartefter dan fortskred. Dels tack vare att jag var fullt upptagen, dels tack vare omtänksamma människor och framförallt för spinningpasset på lunchen där jag tog ut mig maximalt. Jösses, vad spinning är tufft. Jag var dyngsur av svett och med svetten rann frustrationerna av mig. 

Jag är trött i märg och ben i afton. Särskilt i benen och rumpmusklerna, hihi. Det är intensiva dar och för att orka med behöver jag sömn. Jag får inte ha en sömnlös natt igen, men det är nog ingen risk för jag kan knappt skriva dessa sista rader då ögonlocken åker ner hela tiden. Avslutar med att skriva att nu får det vara slutgnällt. Jag lägger gnället på hyllan ;)
Godnatt. 

                                     Bov i dramat?

Ingenting är gratis.

Jag var på Frihetskursen i eftermiddag, alltså en slutaröka-kurs i KBT-form som jobbet bjuckar på. Jag och en kollega får träffa en leg. psykolog 2 timmar per gång och prata om motivation, triggers, våra tankar om att röka/inte röka. Det är oerhört värdefullt och stärkande. Hade jag varit rökare hade mitt slutarökadatum blivit idag för så är kursen upplagd. Men jag har ju tjuvstartat för 7 veckor sen vilket är så skönt, så skönt. Min kollega som slutade röka idag ska nu gå igenom dom där våndorna som jag har haft. Jag förstod idag att jag kommit otroligt långt i min slutaröka-utveckling. Det är alldeles fantastiskt. Tänk vad jag kan, jag av alla beroendemänniskor...

Men, allt har ett pris. I mitt fall övervikt. Det går fort nu. Fläsket väller över byxlinningen. Kläderna passar inte längre. Jag mår otroligt dåligt över detta. Jag tycker inte om min kropp alls. Jag hatar den. Jag hatar verkligen den. Jag förstod det i fredags när jag fick ett mail angående en resa till Medelhavet nästa vecka. Ordet pool nämndes och med ens försvann glädjen att resa. Jag blev väldigt nere och övervägde att ställa in hela resan. Det är fullständigt otänkbart att visa upp den här hyddan med äckliga lovehandles för mina kollegor och kunder. Jag får också panik över att inte ha några passande, fina kläder. Självkänslan är extremt låg. Extremt. 

Jag tog upp det här på kursen idag. Min kollega brottas med skräcken att aldrig mer få röka och jag med min skräck att bli större och större och större. Det var ett under att jag inte brast ut i storgråt för det var riktigt tufft att erkänna hur jag egentligen mår. Det finns mycket jag skulle kunna ta upp vad gäller den biten, men varken bloggen eller slutarökakursen är rätt forum. Det är bara att bita ihop och svälja tårarna. Faktum är att det finns ingen att prata med för ingen orkar lyssna. 

Iallafall, för att komma till saken, så fick jag bekräftat att jag tänker rätt med min träning. För mig är träningen det viktigaste jag har just nu. Med träningen kommer orken, kraften, energin, glädjen och som en extra bonus tids nog: en snyggare kropp. Det är mycket viktigt för mig att känna mig sund och stark. Om jag inte tränade skulle jag deppa ihop fullständigt. I fredags gjorde jag nåt otroligt. Jag vaknade extra tidigt, åkte till jobbets gym och körde crosstrainern i 45 minuter. Efteråt tog jag en skön dusch, tvättade håret, sminkade mig och avslutade med frukost. Jag var klar lagom till arbetsdagen skulle börja. Jag var oerhört nöjd med mig själv. Vilken tillfredsställelse! Jag bestämde mig att det här ska jag unna mig varenda fredag från och med nu. Unna mig...  det är så jag ser det. Inte 45 minuter blod, svett och tårar. Idag gick jag på lunchgympan, ett rätt tufft pass. Jag svettades som en gris. Det är bra. Ju svettigare, desto bättre. I morrn ska jag gå på spinningen. Jag lyckades få en tid till slut (så jäkla populärt pass). På onsdag yoga, torsdag zumba och på fredag morgon crosstrainern som sagt. Träning ger hopp, träning ger lust och träningen kommer ge tillbaka min självkänsla.

När jag hade "talat" ut om min fetmaångest, så kändes det bättre. Efter kursen följde jag med min kollega till apoteket för att hjälpa henne att köpa nikotinsubstitut. Du ska vara snäll mot dig, sa jag. Plåstrena gör dig lugn och du vinner tid. Tid att bryta vanor. Jag tror hon förstod. Sen gick jag och köpte kläder inför resan. Ett par förtjusande träskor, en midnattsblå festklänning och 3 underbara toppar; allt från esprit. De kostade skjortan, men det skiter jag i. Provade också en fantastisk kostym som jag inte kan släppa tanken på. Tror jag gör som så att den kostymen får bli min belöning nästa månad om jag fortfarande är rökfri. Så får det bli. Torka tårarna nu, tjockis.    

När man slutar röka får man köpa en massa skor. T ex dom här träskorna från esprit

å dom här sandalerna från Tamaris...  :)

Träning invärtes och utvärtes.

Jag vaknade väldigt förkyld och lite raspig i halsen, men inte med en sjukdomskänsla i kroppen. Puh, tänkte jag. Jag ville inte missa zumbapasset på lunchen. Det var första gången för mig och jag gick ner till gympasalen med stor nyfikenhet. Jag var dock rätt säker på att jag skulle gilla den här typen av träning. Dels gillar jag dans, dels den musiken som spelas: salsa, merengue, cumbia och reggaeton. Å jag hade rätt. Det var hur kul som helst och mycket svettigt. Längtar till nästa torsdag. Efter jobbet var det körsång och det var liksom pricken över i på en härlig dag. Körsång är invärtes träning. Man blir lycklig...

Inga fingrar i kors.

Vårskorna är ännu inte inköpta, men snart måste jag för om bara två veckor ska jag möta våren nere i Medelhavet. Man kan ju inte lufsa omkring där i vinterkängorna. Två veckor kvar. Jag får fullständig panik! Jag är världsrekordstor (jämfört med mig själv), särskilt runt midjan och nu börjar det verkligen märkas av på kläderna. Hur kan det gå så fort? Jag fick det bekräftat på vågen idag (har undvikit den i flera veckor). Det är illa, riktigt illa! Jag kommer aldrig hinna bli av med fläsket på två veckor, så det innebär att jag inte kommer visa mig i bikini. Jag kommer inte kunna gå i dom sommarkläder jag har. Med ens känns det inte ett dugg kul att åka iväg. Nu har det blivit ett bekymmer. Det är dags att ta tag i det innan det eskalerar totalt.

Men hur? Jag är inte lika motiverad som med att sluta röka. Just nu känns det som en omöjlighet för jag orkar inte tänka på vad jag ska och inte ska stoppa i mig. Det är ett jäkla kämpande med allting. Men, lugn i busken. Det är inte kört. Det är bara som jag känner just i detta ögonblick. Jag ska ta tag i det... tids nog.

Dags att redovisa det som jag ändå gör bra: 

• Håller fortfarande nollan och är inte ens i närheten av att fallera.
• Smackade på ett nikotinplåster steg 3 i morse utan att känna nån som helst skillnad mot steg 2. Good. Då kör jag med detta sista steg i 7 dar och sen provar jag att vara helt ren från substitut.
• Var på gympan i måndags och tog i som en tok. Mycket nöjd
• Gick ner till gymmet i går och körde 40 min på crosstrainingmaskinen. Svetten rann, men det var underbart. Så länge sen jag var där nere på gymmet. Vill träna varenda dag.... 
• Var på poweryogan idag med förhoppningen att få bukt med den fruktansvärda träningsvärken som jag fått. Stretchingen var mycket bra och smidigheten var inte helt körd i botten, men ontet består. Å andra sidan är det en smärta som jag gillar för det innebär att jag gjort nåt fysiskt.
• Trots att jag vet att man ska vila mellan träningspassen och trots träningsvärken kommer jag testa på zumba i morgon. 
• Och inte nog med det: om jag har tillräckligt med disciplin och karaktär (det återstår att se) så vill jag vara på jobbets gym tidigt på fredag morgon för att återigen köra crosstrainingmaskinen och sen basta lite. Om jag gör detta så kommer jag vara fruktansvärt stolt över mig själv av flera anledningar: jag trotsar min morgontrötthet, jag startar dagen med friskvård, jag uppfyller ett önskemål som jag har. Jag vet att man inte ska köra hårt 5 dar på raken, men det är min lilla tillfälliga strategi att mata hjärnan med endorfinrus och vana att gå ner till omklädningsrummet. Jag har nämligen tappat detta och dessutom fått ångest att visa mig naken inför alla perfekta människor som tränar på jobbet. 

Inga cigg som sagt och träningen har jag kommit igång med. Vi kör på detta ett tag, men sen ska jag ta itu med maten och mitt onyttiga leverne överlag.... Jag lovar!  

                                            Kul att träna på!!!

Kämpa.

Jag kör fortfarande med nikotinplåster. Under 6-7 veckor har jag använt det starkaste plåstret, men igår bytte jag till ett svagare för det är dags för nertrappning av nikotinmängden. Under två veckor ska jag använda de svagare plåstren för att sen gå ner till det sista steget alternativt lägga av helt. Jag vet inte om det beror på abstinens (fast det är jag rätt övertygad om), men nog märker jag av en förändring i humör och tankebanor. Alltså negativt. Jag är irriterad och rastlös och ser rökare överallt. Tänker att dom kan dra dit pepparn växer (men innan dom gör det så snor jag deras cigg ;)). Jag ska stå emot. Jag kan. Jag vet att jag kan. Behöver ett delmål. Nya vårskor blir min belöning för att jag kämpar...

Eller ska jag unna mig en sån här istället? :)

Vinningar.

Vad är mindre bra med att röka?

• Man luktar illa
• Är ofräsch
• Det är dyrt
• Det är stressigt att vara rökare
• Utseendet påverkas (påsar under ögonen, rynkor, gula tänder, glåmig hy)

Vad skulle jag vinna på att sluta?

• Jag känner mig hälsosammare
• Blir fräschare i hyn
• Slipper stressen att röka
• Slipper punga ut 50 spänn om dan
• Maten smakar mer
• Slipper vara en minoritet
• Jag får en resa i belöning!!!!

På G med KBT.

Idag träffade jag en leg. psykolog, en kbt-terapeut som ska leda slutarökakursen som snart startar. Hon vill träffa oss en och en och ta reda på vad vi är för några och hur vi ser på rökningen och vad som motiverar oss att sluta tillika får oss att röka. Jag fick fylla i en matris med 4 frågor: vad upplever jag som bra med att röka? Vad är mindre bra med att röka? Vad skulle jag vinna på att sluta och ser jag någon nackdel med att sluta? Vi gick igenom hur motiverad jag är att sluta och vad jag behöver för att lyckas. Jag berättade ärligt hur saker och ting ligger till, att det största hindret är rädslan för viktökning, att jag tjuvrökt när jag partajat. Jag sa också att jag är motiverad till 99,8%. De sista tvåhundradelarna som känns osäkra är vid specialsituationer; om jag blir upprörd, festar osv. Hon undrade vad jag behöver göra för att nå 100%? Tja, undvika frestelser, få stöd som i form av slutarökakursen och skriva av mig i min blogg. När jag berättade om min blogg blev hon riktigt nöjd med mig.

Terapeuten sa att från och med nu ska jag enbart skriva om det positiva med att sluta röka; om alla framsteg, fördelar, vinster och hur jag närmar mig belöningen: en resa till Thailand. Inte ett ord mer om mina rädslor, farhågor och eventuella misslyckanden. Hon sa att nikotinmonstret är en slug typ så därför måste jag vara slugare. Jag måste lura hjärnan genom att bara ta upp det positiva och det som jag gör bra. På så sätt matar jag in framsteg och vinster i mitt medvetande. Jag kan också skriva om vad som är mindre bra med att röka och vad jag kommer att vinna på att sluta för att hela tiden påminna mig om mitt rätta beslut. 

Jag fick också en pocketbok Att sluta röka och snusa på 4 veckor. Jag måste läsa till sidan 130 samt ha gjort uppgifterna som en förberedelse inför kursstarten nästa vecka. Det ska bli mycket spännande detta och jag är väldigt tacksam mot mitt företag som ger mig den här möjligheten att få hjälp att sluta röka.

8 smarta sätt att lura hjärnan

• Le, även om du känner dig uttråkad eller sur. När du ler skickas det signaler som säger ”glad” till hjärnan – och du känner dig gladare.
  
• Umgås med personer som är i den sinnesstämning du vill hamna i. Dina spegelneuroner gör att din hjärna känner empati och ”härmar” andra människors ansiktsuttryck.
  
• Vill du till exempel känna dig lugnare, sök dig till någon som är lugn. Forskning visar att man själv sänker rösten om någon annan talar tyst.
  
• Om du känner dig osäker på något, nicka. Nickningen uppfattas av hjärnan som en bekräftelse på att du har rätt.
  
• Gestikulera mycket. Det hjälper dig att hitta ord och lösa problem.
  
• Har du tråkigt på jobbet? Sträck på dig när du sitter. Att sträcka på sig triggar i gång positiva känslor.
  
• Om du är blyg och ska träffa främmande människor kan du bli säkrare av att hålla en kopp varm dryck i handen. Hjärnan associerar värme med något positivt – och du blir mer välvilligt inställd till de främmande människorna.
  
• Ord kan påverka humöret. När man läser negativa ord som ”smärta” och ”plågsam” aktiveras den del av hjärnan som lagrar traumatiska minnen. Så gör tvärtom! Varför inte testa glada väggord som ”lycklig” eller ”pigg” vid arbetsplatsen?

Källa: Må bra

Framsteg och bakslag.

Igår var jag på krogen. I mitt sällskap fanns ett par rökare som sprang ut då och då för att "lufta" sig, men jag... jag följde inte med ut. Jag rökte inte och var inte ens frestad. Krogliv utan ett bloss - framsteg!

I övrigt så är jag en jävla tjockis. Hata!

Fortfarande en nolla.

Hur länge sen är det jag slutade egentligen? En och en halv månad kanske? Har noll koll. Det är lustigt hur jag den här gången inte bryr mig så mycket om hur länge jag varit rökfri. Det kan bero på att jag inte har haft tid att bry mig så mycket om det. Visserligen har jag fallerat ett par gånger när jag festat, men jag är helt hundra säker på att jag kommer upphöra med dom dumheterna inom kort. Jag har verkligen bestämt mig!
På måndag ska jag träffa en leg. psykolog. Hon vill träffa oss en och en innan frihetskursen på 5 ggr startar. Jag ser verkligen framemot det. Om ett år har jag en belöning som väntar. En Thailandsresa är bokad. Nu finns alla skäl i världen att hålla nollan och vara en rökfri själ. Coolers! :)