Bra värden?

Jag var hos VC i morse, kvart i åtta, för att ta mitt blodprov. Det satt redan en massa folk i väntrummet, men jag som fått en tid fick gå före och det kändes så bra. Det var samma sjuksköterska som i fredags. Lika vänlig. Jag bad jättemycket om ursäkt för mitt senaste beteende. Trots att jag var så otrevlig hade hon förberett med min doktor; att doktorn skulle ringa mig om resultatet innan jag reser. Jag var så tacksam! Och jag skäms över mitt temperament. Förstår inte varför jag flippar ur hela tiden. Eller jo... innerst inne anar jag vad det handlar om. Nerverna är på utsidan. Jag mår skitdåligt. Jag vågar inte skriva här hur jag tänker inombords. 

Min läkare ringde ikväll. Halv sju. Hon kommer gå in i väggen om hon fortsätter så här. Iaf hade hon ett resultat. TSH: 2,9 och T4: 21. Inom referensramarna sa hon. Det är bra värden, du är "normal" (med hjälp av medicinen). Nya prover om 6 veckor. Hejsvejs.

Bra värden, sa hon. Men jag mår inte alls bra. Jag har lust att höja Levaxindosen. Du ska inte höja, sa doktorn. Gud vad det här är förvirrande. Hon är nöjd med värdena, men jag känner att jag inte mår bra, har ingen ork, livslust eller nånting. Min hy är fnasig, inga lotions i världen hjälper. Håret är sprött. Mina fingertoppar brinner så fort jag går ut (dom tål ingen som helst kyla). Man ska väl lita på sig själv? Å andra sidan börjar jag undra om jag är på väg att braka?   

I morrn åker jag äntligen till solen. Det är min sluta-rökabelöning. Resan jag bokade för ett år sen och som finansieras av ciggen jag inte röker. Jag tror inte en resa har kommit lägligare. Jag är så jävla sliten i kropp o själ. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Läkarna inom primärvården tittar gärna på referensvärdena för sköldkörteln, men det är inte alla som får avvikande värden på TSH, trots att de är sjuka, säger doktor Bo Wikland.               

En för låg sköldkörtelhormonproduktion, hypotyreos, behandlas med sköldkörtelhormon. Enkelt. Det svåra är att upptäcka, diagnostisera och sedan få in rätt dos för medicinen. Symptomen kan finnas kvar i upp till ett halvår efter att medicin satts in.

Tester för att mäta aktiviteten i sköldkörteln görs på ett annat hormon. När sköldkörteln producerar för lite hormon, svarar TSH med att öka sin produktion av tyreotropin. Därför är ett högt TSH-värde alltid en indikation på att sköldkörteln inte fungerar som den ska.
Men är TSH-värdet normalt, kan den ändå vara dålig. Då måste ett annat test tas. Direkt i sköldkörteln. Med en tunn nål tas ett prov direkt från organet och då syns inflammationen. Det kallas finnålsprov eller punktuation.
- Referensvärdena är så vida att man inte fångar upp alla som egentligen är sjuka. Många som har ett normalt värde, är ändå dåliga, säger Bo Wikland, på Läkarhuset i Stockholm.

Normala referensvärden på sköldkörteln:

• TSH - högst 2,5 (Inte uppåt 3-4 som vissa har som normalvärde, anser doktor Bo Wikland.)
• T4, fritt, 9-22 pmol.
• T3, fritt, 2,5 - 5,6 pmol.

För att se om autoimmun sjukdom finns i botten, kan ytterligare ett test göras för att se förekomsten av antikroppar.

Källa: http://dinamediciner.se/nyheter/normalvarden-skoldkortelhormon

Utbrott på VC.

Jag har dippat denna vecka och känt mig väldigt trött, låg och sliten Jag såg framemot att ta blodprovet i morse för att få veta hur det står till med värdena. Labbet öppnar 8, men jag kände en viss stress då jag skulle vara i stan hos företagsläkaren kl 9 för att kolla min högerarm som på sistone smärtat kraftigt. Jag gick därför till VC i god tid för att vara först på plats. Irritationen kom direkt eftersom sköterskorna inte öppnade förrän 7 min över 8. För helvete, jag har en tid att passa. En tant lät mig gå före och jag stressade in i labbet. "Har du tagit Levaxin idag?" undrade sköterskan. "Eh, ja", sa jag. Fan, jag tog den av bara farten! "Då kan vi inte ta blodprovet. Vi måste ju veta vad du har för värde utan medicin". Vad fan, vad fan fan fan. Jag blev så jävla besviken. På mig själv. På sjukdomen. På att ränna stup i kvarten till VC, till doktorn och fan vet allt. Jag vart desperat. "Du måste ta blodprovet. Jag ska resa utomlands på tisdag. Jag måste få veta hur jävla taskiga värden jag har!" "Tyvärr, sa tjejen tålmodigt. "På måndag morgon då? undrade jag eller fan, det är väl ingen idé? Då tar ju pensionärerna all tid. Dom ockuperar morgontiderna på måndagarna och tisdagarna. Dom som inte har nån jävla tid att passa!" utbrast jag surt när jag fick mitt psykbryt i labbet. Den mycket tålmodiga sköterskan sa: "om du vill kan vi boka en tid kvart i åtta på måndag morgon. Då kan läkaren ringa dig om resultatet på tisdag förmiddag." Jag kom av mig helt av denna vänlighet. Tack! Så flydde jag med tårar i ögonen. Jag verkligen hatar att må så här. Jag vill inte vara en otrevlig skit, men det är jag.

Jag åkte in till stan och kom till företagshälsovården precis i tid. Doktorn var en underbar kvinna. Kunnig i sköldkörtelsjukdomar och kunnig i tennisarmbågar. För det var min diagnos. Jag har en inflammation, förmodligen utlöst av helgens hackande och skärande av grönsaker. Läkaren berättade att patienter med sköldkörtelsjukdomar drabbas lättare av inflammation i leder. Jag ska äta Voltaren morgon o kväll, helst smörja in armbågen med gel men det går inte för jag ska resa bort till solen och gelet gör så det kan bli brännskador. Jag ska inte belasta armen, inte bära kassar, inte hålla i kaffekoppar, ge fan i datormusen osv. Om ett par veckor kommer det ge med sig och jag blir bra. Semestern i Thailand kommer väldigt lägligt. Värme o vila är bästa medicinen. Lite lätt massage också. Jag kan knappt bärga mig längre. Vill sticka till värmen och palmerna nu. Är så sliten och trött på allt och alla. Mest på mig själv.

Nästan som förr i tiden.

Jag är så glad idag. Jag känner hunger, jag svettas när jag anstränger mig och hårstråna på benen börjar växa ut. Precis som förr i tiden. Förr svor jag över detta, idag blev jag lycklig. Det här är tecken på att vissa funktioner i kroppen fungerar. Andra förbättringar är hörseln och att hyn är finare, lenare. Det är fortfarande jobbigt med ögonen. Tycker jag ser suddigt hela tiden. Sen väntar jag otåligt på att ämnesomsättningen ska bli normal. Men man får vara glad över det lilla.