Bad to the bone.

Sjöng George Thorogood. Jag känner mig lite så när jag nu ska summera efter en lång tid. Jag har inte skött mig enligt Itrims principer. Således har jag inte nått mitt mål utan har massor kvar att gå ner. Under sommaren går det inget bra alls. Så mycket frestelser och livet leker. Men till hösten sätter jag ny fart med bättre mat och alkohofria månader.

En sak har jag dock kommit igång med och det är löpning. Jag blev anmäld till ett lopp på en mil och kände att oj jäklar. Nu måste jag ju börja löpträna. Under våren har jag gått på några löparträningar med coach. Köpte schyssta skor o kläder som gav en kick. Så i juni hittade jag ett nybörjarprogram på nätet, kolla här, som jag har följt regelbundet. Det känns alldeles fantastiskt bra att springa. Jag till och med gillar det! Jag är väldigt förvånad över denna omvändning då jag alltid har avskytt löpning. Jag kommer definitivt fortsätta med detta.

Jag är också fortsatt rökfri och det är absolut inga problem. Lite trist att en viss person som jag tycker om lite extra, röker. Men jag säger inget. Jag märker att han stör sig på sina cigg alldeles självmant. Igår sa han att han vill sluta igen. Tror han kommer lyckas för han är så målmedveten.

Sköldkörtelvärdena är som för ett år sen. Ingen förbättring eller försämring. Äter mina 100 mg Levaxin. Jag vill höja för att få fart på ämnesomsättningen. Doktorn säger nej. Jag är inte nöjd med det beskedet. Så i höst ska jag försöka få en tid hos en specialist, en endokrinolog. Man får inte ge upp. Det är min kropp!

Gott nytt 2013.

Nytt år. 2013 ska bli mitt!

Ett evigt svullande och festande har satt sina spår. Jag är inte så där pigg längre. Känner mig sliten och tjock. Är full med volanger. Fläskvolanger. Jag som hatar rysch pysch. Vågar inte väga mig. Mår dåligt av mitt dåliga leverne. Idag börjar jag om med en strikt diet. Äter 2 dl havregrynsgröt med minimjölk på morgonen och sen blir det smoothies o andra Itrimprodukter resten av dagen. Start idag med en liten paus på 6 dar då jag ska till New York. Fan om jag vacklar. Fan om jag fuskar. Jag har ett mål att nå 20 februari. Slutmålet som jag borde ha uppnått i november om jag inte hade gett upp. Det är dags att sätta igång. Igår bakis o pizza till middag. Idag diet och 40 minuter på löpbandet. Världsrekordlänge för mig. Konditionen är det inget fel på. Den är fantastisk. Tack vare spinningpassen. Jag vet vad jag ska köpa för present till mig när jag når min målvikt. Ett par löparskor i bästa kvalité. Jag minsann ska bli en löpare när snön töat bort. Den belöningen känns bättre än en ny garderob. 2013 ska bli mitt sunda år och jag ska bli atletisk o vältränad!

l januari firar jag även 2 år som rökfri. Det är fantastiskt! Inte en gång har jag vacklat sen mitt bloss som jag tog av en kompis i augusti 2011och som fick mig att må illa. Aldrig mer röka! New York är 2-årsbelöningen. Och jag har fler förbättringar som pockar på. Alkoholen... yes, indeed. Återkommer om det.

Halva tiden har gått.

Ja av Rivstarten Snabb alltså. Dag 12. Det känns inget kul med nånting just nu. Står still på vågen trots att jag stenhårt hållit på kaloriintaget. Kanske det är träningen som gör att jag inte minskar i vikt. Muskler är ju tyngre. Men ändå... Känner ingen större skillnad i byxlinningen vilket är det jag helst av allt vill. Brösten krymper dock, likaså mina lovehandels och kinderna är mer markerade. Rumpan har blitt lite mindre också. Men magen är lika vidrigt stor.

Igår började våra lärarledda pass. På måndagar är det gympa. Jag har inte varit på den på ett år för jag har skämts så över min kropp. Nu kämpade jag med hull och hår och det var underbart. Gympa på måndagar är givet! Idag är det spinning. Det är kul, men jag har en jäkla träningsvärk idag så det blir nog lite jobbigt. Har ingen hunger. Har ingen aptit på nånting känns det som. Tror jag är lite depp. Jag var på en dejt igår kväll. Killen pimplade vin och jag drack mitt vatten med en citronskiva. Jag kände mig skittråkig. Å andra sidan såg jag killen med nyktra ögon. 1 1/2 timme med honom räckte. Inget för mig. Jag tror jag ska vänta med dejter tills jag är mitt rätta jag. Just nu vill jag bara vara hemma och kolla tv, pyssla och sova. Är hemskt trött. Lustigt nog har flera personer på jobbet kommenterat mig. Du ser fräsch ut, pigg, lyser om dig - ja såna saker. Himla konstigt när man helst vill gömma sig från omvärlden. Vi har konferensdagar på jobbet. Kräftskiva ikväll. Jag smet för en sån tillställning funkar bara inte när man går på diet. I morrn ser jag framemot poweryogan för snablar vad jag har träningsvärk precis överallt :)   

                                                              Stop! No fun for me :-/

Tuffa dar.

Dag 10. Jodå, det går framåt. Har tappat 3,1 kg. Tack o lov. För det får mig att fortsätta denna plåga. Den här helgen har varit tuff. Det är skittråkigt att äta sina pulversoppor och shaker. Jag längtar efter pizza, nåt krispigt att knapra på, godis vad som helst. Jag ser mat överallt och plågar mig med att bläddra i kokböcker för att planera vad jag ska fira med när jag väl får äta. Jag var också på en 50-årsfest med dignande buffébord och vin och öl. Bara att äta och dricka. Jag som tränat för hårt hela veckan är ständigt hungrig. Mina 600 kcal födointag är på tok för lite till den dagliga tuffa träningen. Så jag gick till festen hungrig för måltidsersättningen mättar inte just nu. Dricker vatten och kämpar på. Men det mättar inte. Och hungern gör en ledsen. Vad håller jag på med? Är det värt att hålla på så här? Jag klarade att stå emot frestelserna och höll igång till sent på natten. När jag kom hem slocknade jag direkt. Helt slut. Och jag hade glömt att äta mitt fjärde mål. Inte bra. 

Jag sov rätt länge idag och låg i sängen länge och drog mig. Hade inte den där energin. Jag var vrålhungrig men orkade inte gå upp. Känns som man är på farliga vägar. Så småningom gick jag upp och då var det redan lunchtid. Jag var tvungen att äta min gröt och en shaker ganska så direkt efter. Det ska ju gå 4 timmar emellan men jag har vridit en del på dygnet.

Så hör en kompis av sig och vill gå på pulsträningen (cirkelträning) hos Itrim. Jag följer med trots allt. Och det var bra. Dels blev det 35 min svettig träning, dels för att jag snackade med en coach och berättade hur jag mår. Att jag är väldigt hungrig sen några dar. Hon frågade hur jag tränat i veckan. Varje lunch har jag tränat hårt på crosstrainern och löpbandet + promenerat extra långa sträckor för att få mina 8000 steg. Oj, det är för hård träning på så lite kalorier sa hon. Men jag tänker inte ändra på min träning. Jag behöver det, vill det och har inte bättre för mig. Men hon lyckades ändå ingjuta en del motivation. Hon sa att om jag tränar så där hårt så kan det nog vara så att jag inte ska övergå till Matsedeln Snabbt (800 kcal) utan äta varierad kost efter mina 3 veckor med Rivstarten. Det gladde mig mycket och jag såg ljuset i tunneln. Tror det är helt rätt. Det kommer bli sjukt mycket träning med start nästa vecka då våra lärarledda pass börjar på jobbet och utbudet är fantastiskt och varierat. Jag vill gå på allt! Jag bokade en tid för Motivationssamtal med min coach på fredag morgon för att planera för nästa steg i programmet. Då har två veckor gått och förhoppningsvis har jag tappat lite till i kilo så hon ser att jag går åt rätt håll. Det är inte så hysteriskt många kilo att gå ner till mitten av november. 

Så jag kör vidare. Vägra ge upp :)            

Händelserik dag.

Dag 2. Frös i märg och ben hela natten. Jag vaknade noll pigg och med begynnande huvudvärk. Kände mig lite eländig sådär. Mycket hungrig. Jag blir förvånad över hur snabbt man påverkas. Jag menar, det har ju funnits dagar då man inte ätit nåt pga sjukdom eller så, men jag har inte mått så här konstigt då. Å andra sidan fick jag värsta mensen så det är säkert det som påverkar. PMS på detta är inte det mest ultimata. Hursom kom jag iväg på en långpromenad med en kompis. Vi knallade i drygt 2 timmar och många steg blev det. 

Jag var rätt trött i benen o rumpan, men hade tid för Itrims konditionstest på eftermiddagen. Det var absolut inget avancerat eller tungt, men jag fick ändå ett för mig dåligt resultat. Jag vet inte om det beror på min långa vandring innan. Jag antar det. Jag orkade inte gå med värsta tempot. Blev besviken ändå för jag har ju rätt bra kondis i och med att jag tränat så mycket på spinningcykel. Å andra sidan var det 1 1/2 månad sen jag tränade så hårt och det har blivit mycket öl och många souvlakispett sen dess. Fan, kondis är färskvara. Måste hålla det i trim för tusan. 

Det positiva var att jag träffade fler deltagare och vi kommer vara i samma grupp med start på onsdag. Kändes jättebra att träffa dom här tjejerna. Ska bli underbart med stöd från såna som förstår. Mina kompisar kan ju omöjligt göra det. Två av tjejerna har kört Rivstartsprogrammet i 1 resp 3 veckor redan. Dom berättade om dag 3 och 4. Svåra dar. Men dom härdade ut och nu var båda väldigt energiska och glada. Dom hade tappat 6 kg var trots olika tider. Det dom berättade motiverade mig mycket. Den ena tjejen tyckte jag jättemycket om så där spontant. Kul när det klickar. Vi ses på träningen, sa vi när vi skrattande sa hej då (vi pratatade en lång stund).    

När jag kom till p-huset för att köra hem bilen tittade jag på vänster hjul för jag tyckte bilen lät så konstigt när jag körde från promenaden. Värsta punkan! En spik satt djupt in. Hur fan har det gått till? Jag stod som ett fån i mina träningskläder. Eeeh, hur gör man när man fått punka. Å i p-huset en lördag em. Inte bra. Jag ringde ett par samtal för rådgivning och det räckte för att komma till skott. Reservhjul finns i bakluckan. OK. Min brorsa kom ner och visade hur man byter hjul, så nu har jag lärt mig det. Jag åkte hem med en viss stolthet. 

Väl hemma säckade jag ihop. Jag var mycket hungrig. Det blev för långt gap mellan grötfrukosten och lunchen (6 timmar). Kände mig svag och slut i kroppen. Två dar med tuff träning på så här få kalorier. Var hemma och bara var. Frös jättemycket. Lade mig tidigt för att vara jag. Tuffa tider stundar!               

Drömvikten om 3 månader?

Dag 1. Har börjat med Rivstarten som pågår i 3 veckor. Man äter 4 måltidsersättningar a' 150 kcal per dag. 1,5-2 liter vatten (med citron, annars får jag inte i mig vattnet) på det (o kaffe går bra). Jag har köpt påsar med måltidsersättningar för 12 dar framåt. Morgongröten var ok. Det var små äppelbitar i vilket är bra för jag förstår att man kommer att sakna tuggmotstånd om ett par dar. Kycklingsoppan till lunch funkar nog bättre om man blandar ut pulvret bättre och i hetare vatten ;). Jag tog en Skogsbärsshake till mellis och på kvällen en tomatsoppa. Den soppan var nästan god till och med. Tur det. Det var 600 kcal föda det. På en heldag. Det är rätt brutalt!

Jag har också tränat. Stegräknaren är på och jag har som mål att vardagsmotionera 8000 steg om dan. Jag kom upp i nästan 10000 steg tack vare extrapromenader till och från jobbet. Hoppade av bussen en hållplats innan osv. Dessutom blev det min favvomotion crosstrainer. 35 min effektivt. Sen stretch o några situps. Crosstrainerns display visade på 459 kcal i bortfall. Hyfsat bra ekvation mot hur det brukar se ut på mitt insättnings- och uttagskonto vad gäller kalorier.

Det är väldigt strikt. Jag tycker nu efter bara en dag att det är jobbigt. Jag är mycket hungrig. Torr i munnen, seg i bollen. Jag känner inte för att umgås ikväll. Jag fattar att de närmaste dagarna, speciellt 3-5 dan kommer vara hemska. Tur jag ska på gruppträff redan på onsdag. Det ska bli spännande.

Träning invärtes och utvärtes.

Jag vaknade väldigt förkyld och lite raspig i halsen, men inte med en sjukdomskänsla i kroppen. Puh, tänkte jag. Jag ville inte missa zumbapasset på lunchen. Det var första gången för mig och jag gick ner till gympasalen med stor nyfikenhet. Jag var dock rätt säker på att jag skulle gilla den här typen av träning. Dels gillar jag dans, dels den musiken som spelas: salsa, merengue, cumbia och reggaeton. Å jag hade rätt. Det var hur kul som helst och mycket svettigt. Längtar till nästa torsdag. Efter jobbet var det körsång och det var liksom pricken över i på en härlig dag. Körsång är invärtes träning. Man blir lycklig...

Inga fingrar i kors.

Vårskorna är ännu inte inköpta, men snart måste jag för om bara två veckor ska jag möta våren nere i Medelhavet. Man kan ju inte lufsa omkring där i vinterkängorna. Två veckor kvar. Jag får fullständig panik! Jag är världsrekordstor (jämfört med mig själv), särskilt runt midjan och nu börjar det verkligen märkas av på kläderna. Hur kan det gå så fort? Jag fick det bekräftat på vågen idag (har undvikit den i flera veckor). Det är illa, riktigt illa! Jag kommer aldrig hinna bli av med fläsket på två veckor, så det innebär att jag inte kommer visa mig i bikini. Jag kommer inte kunna gå i dom sommarkläder jag har. Med ens känns det inte ett dugg kul att åka iväg. Nu har det blivit ett bekymmer. Det är dags att ta tag i det innan det eskalerar totalt.

Men hur? Jag är inte lika motiverad som med att sluta röka. Just nu känns det som en omöjlighet för jag orkar inte tänka på vad jag ska och inte ska stoppa i mig. Det är ett jäkla kämpande med allting. Men, lugn i busken. Det är inte kört. Det är bara som jag känner just i detta ögonblick. Jag ska ta tag i det... tids nog.

Dags att redovisa det som jag ändå gör bra: 

• Håller fortfarande nollan och är inte ens i närheten av att fallera.
• Smackade på ett nikotinplåster steg 3 i morse utan att känna nån som helst skillnad mot steg 2. Good. Då kör jag med detta sista steg i 7 dar och sen provar jag att vara helt ren från substitut.
• Var på gympan i måndags och tog i som en tok. Mycket nöjd
• Gick ner till gymmet i går och körde 40 min på crosstrainingmaskinen. Svetten rann, men det var underbart. Så länge sen jag var där nere på gymmet. Vill träna varenda dag.... 
• Var på poweryogan idag med förhoppningen att få bukt med den fruktansvärda träningsvärken som jag fått. Stretchingen var mycket bra och smidigheten var inte helt körd i botten, men ontet består. Å andra sidan är det en smärta som jag gillar för det innebär att jag gjort nåt fysiskt.
• Trots att jag vet att man ska vila mellan träningspassen och trots träningsvärken kommer jag testa på zumba i morgon. 
• Och inte nog med det: om jag har tillräckligt med disciplin och karaktär (det återstår att se) så vill jag vara på jobbets gym tidigt på fredag morgon för att återigen köra crosstrainingmaskinen och sen basta lite. Om jag gör detta så kommer jag vara fruktansvärt stolt över mig själv av flera anledningar: jag trotsar min morgontrötthet, jag startar dagen med friskvård, jag uppfyller ett önskemål som jag har. Jag vet att man inte ska köra hårt 5 dar på raken, men det är min lilla tillfälliga strategi att mata hjärnan med endorfinrus och vana att gå ner till omklädningsrummet. Jag har nämligen tappat detta och dessutom fått ångest att visa mig naken inför alla perfekta människor som tränar på jobbet. 

Inga cigg som sagt och träningen har jag kommit igång med. Vi kör på detta ett tag, men sen ska jag ta itu med maten och mitt onyttiga leverne överlag.... Jag lovar!  

                                            Kul att träna på!!!