Karaktärfast och envis.

Jag har karaktär! Jag fullföljde mina planer och har haft en helvit månad, har tränat mycket, sovit mycket och ätit väldigt hälsosamt och bra (mättande dag enligt Viktväktarna). Efter en månad har jag faktiskt gått ner 1,6 kg. Det låter kanske inte så mycket, men för oss med sköldkörtelproblematiken så är det en bra viktnedgång. Nu har jag gått ner hälften av det jag vill gå ner för att komma till den vikten jag hade när jag var frisk (men också rökare) och 5-6 år yngre. Jag tror faktiskt det är möjligt även om det går långsamt.


Mättande dag är det som funkar för mig. Och det är skönt att slippa räkna points. Jag får äta tills jag blir mätt och allt smakar så gott. Vill jag svulla så går det bra. Jag har 35 bonuspoäng i veckan att festa på. T ex ett glas vin kostar 5 poäng, Marabou mjölkchoklad 100 g kostar 29 poäng, en kokosboll kostar 5 poäng. Man får fundera om det är värt att smälla i sig som förr. Ibland är det det och då är det inte mer med det. Man ska vara snäll mot sig själv.   


Jag kollade mina värden igen. De är fortfarande för hårt pressade. Vikarierande läkaren (suck) vill att jag slutar med Liothyronin. Jag blev så förbannad. Över min döda kropp. När man äntligen hittat en medicin som ger hopp om livet och energi, livsglädje... Jag hoppas riksdagen fattar ett positivt beslut angående den inlämnade motionen om bättre vård till oss. Läkare som den här vikarien kan ju förstöra livet för en. Jag slutar absolut inte med Lio. Han gick med på att jag ska ta nya blodprover om 6 veckor och då är min läkare tillbaka. Vi får se hur det blir sen. Jag kämpar på oförtrutet.    

Möjligt att få livet tillbaka?

Jag var på Allt om hälsan i Älvsjö och lyssnade på ett föredrag av läkaren Helena Rooth Svensson, anlitad av Sköldkörtelföreningen. Det var mycket som satte igång i huvudet när jag hörde henne. För första gången hörde jag fakta om denna sjukdom och från en som är på min sida, på vår sida. Jag ville bara gråta. Jag kände sån sorg över allt lidande vi får utså, all oförståelse från andra, särskilt från läkarkåren men också från oss själva. Vi har så lite kunskap. Jag vet så himla lite om hypothyreos. Det är Sveriges vanligaste sjukdom, vanligare än åldersdiabetes och ändå är sköldkörtelsjukdomar så okänt och ointressant för forskare. 4% av Sveriges befolkning har problem med sköldkörteln. Varför?

Föreläsningen gav iallafall en puff i baken att vägra acceptera den sämsta uppföljningen jag nånsin fått på en VC med en hånskrattande läkare (min fantastiska läkare är inte kvar. Nu fick jag en husläkare av äldre modell, totalt inkompetent i detta ämne. Fan!). Jag tänker inte nöja mig med hennes råd att minska på Levaxinet. Hon körde stenhårt efter referensramarna av värdena. Mig struntade hon i. Rooth Svensson sa det jag misstänkte: att det inte är säkert man mår bättre av Levaxinet, att läkare oftast bara tittar på ett av värdena, inte alla. Jag har precis betalat medlemsavgiften till Sköldkörtelföreningen. För medlemskap är en röst utåt. Vi behöver bli fler som hörs och syns. Idag kom en bok som jag beställde förra veckan Få livet tillbaka av Helle Sydendal.

Jag blir så berörd bara av att se checklistan hon har i boken. Listan med alla symptom. Jag har ju fortfarande de flesta kvar. Fast jag ätit Levaxin i 3 år. Jag har trott att jag är på väg att braka ihop av stress, men det kanske är brist på hormonet lik förbannat. Jag måste få veta det. Vad är vad? Varför mår jag så dåligt? Varför är jag ledsen, frusen, fet, okoncentrerad, stressad, har taskigt minne, är ständigt trött och aldrig aldrig glad? Jag vill till en specialist, en endokrinolog. Hur man nu ska lyckas med det... Åh jag ser framemot att läsa boken. För författaren blev fri från symptomen. Det är fantastiskt! Jag såg förresten en sak i boken som bekräftade mina misstankar. Jag har alltid trott att jag utvecklade sjukdomen efter att jag slutade röka halvåret innan diagnosen hypothyreos. Självklart hittade jag inga belägg för det nånstans. Tills nu. Helle skriver att rökstopp kan utlösa den autoimmuna sjukdomen Hasimotos tyreoidit som orsakar hyothyreos. Nu har jag inte den autoimmuna varianten som jag förstår (fast man börjar ju tvivla), men vem har sagt att rökstopp inte gäller min utlösning höll jag på att skriva, hehe. Ja du fattar. Men jag ska inte börja med rökeriet igen. Vi pratar om 4 år i januari. Det är ju bra ju :)

3 år med hypothyreos. Det finns inte så mycket bra att berätta. Det är ensamt. Jag hoppas också få livet tillbaka. Nu ska jag läsa kapitel 1 i boken.  

Ny läkare, ny dos. Nya moderna rön.

Jag har inte träffat min läkare som diagnosticerade Hypothyreosen på över ett år. Jag ringer när det är dags att beställa Levaxin. Hon skickar en remiss till min vårdcentral för provtagning av mina sköldkörtelvärden i samband med att receptet förnyas. Jag kontaktade läkaren i somras och ifrågasatte dosen på 100 mg. Jag var övertygad om att den inte var tillräcklig i och med att jag har så svårt att gå ner i vikt trots träning 4-5 dar i veckan och normal mängd kalorier. Nä, sa hon. Du ligger inom intervallet - du behöver inte öka dosen. Hon nekade mig ganska bryskt. Som vanligt lyder man trots att jag känner att det inte är rätt dos. Men viktproblemen kanske beror på annat, som läkaren tycker. Det var ett deppigt besked och jag har känt mig missmodig sen dess. Ska jag ha det så här livet ut? Fyfan vad tröstlöst. För några dar sen började jag äta 125 mg varannan dag. Instinkten sa mig att jag behöver mer Levaxin, men jag får ju inte för doktorn så jag ökade dosen på eget bevåg. Jag tänkte att om jag tar 25 mg till varannan dag så är det inte så farligt kanske. Tuggade sönder en tablett i halvor och delade den i ytterligare halvor. 

Jag flyttade förra sommaren till grannkommunen men har varit kvar hos den gamla VC för jag har inbillat mig att min läkare varit kunnig och påläst. Hon verkade duktig i ämnet. Jag har fått för mig att få läkare har kunskap om Hypothyreos, särskilt äldre och män. Jag har inte haft nåt större förtroende alls för när jag har googlat runt på nätet så är det så mossig information. Den verkar klassas som en "kvinnosjukdom" och då är det ju inte så intressant för läkarvetskapen. Så har jag tänkt. Och det är nog fel. Faktum är att man verkar ha förstått att det är ett stort problem och väldigt vanligt. Förra året lade min arbetsplats till sköldkörtelprovet i våra hälsoundersökningar. Det gladde mig jättemycket. Tänk vad många man kan hjälpa innan helvetet brakar loss.

Åter till min flytt. Idag gick jag till min nya vårdcentral (VC) för att träffa en läkare i ett annat ärende. Jag mår inget bra i själen. Det liksom sitter där som en tagg år efter år. Aldrig glad. Drar mig undan. Vill bara hem till mitt, hem till tryggheten. Hatar min kropp, tycker inte om mig, förstår att ingen annan tycker om mig heller. Den nya VC sa att om jag ska gå hos dem så måste jag "flytta" från den gamla. Beslutet var lätt. Jag flyttar gärna över mina journaler. Jag har inte längre förtroende för min gamla doktor. Dags för byte av husläkare. Läkaren jag träffade var fantastisk. Hon blir inte min husläkare då hon inte gått klart utbildningen, men i det här fallet så följer hon upp mig. Jag berättade om mina bekymmer. Hon kom med förslag på åtgärder som jag accepterade. Hon tog blodtrycket som var för högt (pga psykisk stress) och ville ta lite blodprover för att se att det inte är nåt som lurar i bakgrunden. Jag sa att jag led av Hypothyreos. Hon hittade mina värden från starten 2011 till i somras i datorn. "Jag vill höja din dos till 125 mg", sa hon direkt (jag vågade inte berätta att jag redan börjat med det). "Nya moderna rön säger att man ska försöka få ner tsh-värdet till helst under 1. Man försöker så långt det går med Levaxinets hjälp. Du har legat på ett ganska konstant värde det senaste året på runt 2,7. Det är för högt". Förstå hur jag kände. Jippie! Jag visste det! Jag hade rätt. Jag fick ett recept på en burk med 25 mg att komplettera morgontabletten med. Jag fick en återbesökstid i januari då jag även ska ta nytt sköldkörtelprov. Blodtrycket ska kontrolleras. Dessutom får jag en remiss till nån som ska stärka mig och få mig på fötter igen.

Det var verkligen bra att jag bytte VC. Jag ser framemot att känna skillnaden när den nya dosen spritter i blodet på sin väg upp till den livsviktiga sköldkörteln. Du som är missnöjd med vården - ge inte upp. Sök upp en annan läkare eller VC. Det är våra kroppar, vårt mående. Det är vi som avgör om vi mår bra, inte för att doktorn anser att vi borde göra det.

Bad to the bone.

Sjöng George Thorogood. Jag känner mig lite så när jag nu ska summera efter en lång tid. Jag har inte skött mig enligt Itrims principer. Således har jag inte nått mitt mål utan har massor kvar att gå ner. Under sommaren går det inget bra alls. Så mycket frestelser och livet leker. Men till hösten sätter jag ny fart med bättre mat och alkohofria månader.

En sak har jag dock kommit igång med och det är löpning. Jag blev anmäld till ett lopp på en mil och kände att oj jäklar. Nu måste jag ju börja löpträna. Under våren har jag gått på några löparträningar med coach. Köpte schyssta skor o kläder som gav en kick. Så i juni hittade jag ett nybörjarprogram på nätet, kolla här, som jag har följt regelbundet. Det känns alldeles fantastiskt bra att springa. Jag till och med gillar det! Jag är väldigt förvånad över denna omvändning då jag alltid har avskytt löpning. Jag kommer definitivt fortsätta med detta.

Jag är också fortsatt rökfri och det är absolut inga problem. Lite trist att en viss person som jag tycker om lite extra, röker. Men jag säger inget. Jag märker att han stör sig på sina cigg alldeles självmant. Igår sa han att han vill sluta igen. Tror han kommer lyckas för han är så målmedveten.

Sköldkörtelvärdena är som för ett år sen. Ingen förbättring eller försämring. Äter mina 100 mg Levaxin. Jag vill höja för att få fart på ämnesomsättningen. Doktorn säger nej. Jag är inte nöjd med det beskedet. Så i höst ska jag försöka få en tid hos en specialist, en endokrinolog. Man får inte ge upp. Det är min kropp!

Doktorn ringde.

Hon var mycket nöjd med mina blodvärden. Dom är perfekt, sa hon. Fortfarande var hon fundersam över hur värdena kunde förändras så till det sämre i våras. Men vi får inte veta och det är skitsamma, så länge allt är ok nu. Mina hormonvärden var detsamma som sist, ingen förändring. Jag vart besviken först. Hade hoppas på att få minska på Levaxinet för att så småningom få sluta med det helt. Det kan vara så att du måste äta Levaxin hela livet, det går inte att säga, sa doktorn och grusade mina förhoppningar. När jag fick diagnosen för ett år sen så sa hon att jag kunde bli frisk efter ett år, men så låter det ju inte nu. Trist... 
Men så länge jag mår så här bra, så är det mer än underbart. Näst blodprov sker om 6 månader för nu anser hon att jag har stabila värden.

Dietlivet då? Åh, jag vågar inte berätta hur illa jag skött mig den senaste veckan.... Jag är värdo! Äter o äter o äter. Usch. Det är illa, riktigt illa.

Dag 27.

Inget nytt under solen. Det går bra. Jag äter det jag ska äta, tränar det jag vill träna och maskar från promenaderna. Tror inte det händer så mycket på vågen. Det går verkligen sakta för mig. Är rädd att det är sköldkörtelproblematiken som gör att det går så segt med fettoreduceringen kring midjan. Men jag ger inte upp. 2 månader kvar. Jag vill inte väga mig hemma utan kommer göra det varannan vecka när vi har gruppmötena. Känns minst hysteriskt att göra så. 

Behåller min dos.

Nu har min gode doktor hört av sig både på tel och per brev. Hon är nöjd med provresultat och säger att jag ska fortsätta med 100 mg Levaxin. Jag gör nästa koll om 6 veckor så nu dröjer det längre mellan gångerna. Gör inget. I samband med nästa blodtagning så kollar man blodstatus också, för att se att det där konstiga med mitt höga blodvärde inte återkommit. Just nu känner jag mig glad och pigg. Kroppen verkar funka bra. Doktorn har mig under uppsikt och det känns helt ok allting. Om inte sköldkörteln blir frisk så är det ändå uthärdligt att ta sitt Levaxinpiller på morgonen för att få ett drägligt liv.  

Bra värden.

Då har jag fått resultatet på senaste blodprovet:

TSH 1,6 (0,2-4,0)
T3 4,1 (3,3-6,0)
T4 18 (10-22)

Har ej pratat med doktorn, men jag tolkar det som att värdena har stabiliserat sig och att jag inte behöver ändra på dosen. Inte höja alltså. Längtar till jag får börja sänka om det nu inte är kroniskt...

Dags för fakta: 

Vad betyder TSH och T4, som tas för att kontrollera sköldkörtelns funktion?

Sköldkörteln (tyreoidea) producerar två hormoner, tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Hormonerna bildas av ett protein och fyra respektive tre jodatomer per hormonmolekyl. Största delen av de hormoner som produceras är T4. Ute i kroppen omvandlas dock en stor del av T4 till T3.

Sköldkörtelhormonerna spelar en viktig roll vid kroppens ämnesomsättning. Om sköldkörteln insöndrar för mycket hormoner går kroppen på övervarv, med bl.a. snabb puls, svettningar, ökad aptit och viktnedgång som följd. Om produktionen av sköldkörtelhormoner är nedsatt går kroppen på sparlåga och symptomen kan då vara t.ex. frusenhet, trötthet, viktuppgång och förstoppning.

TSH är en förkortning av tyreoideastimulerande hormon, dvs. sköldkörtelstimulerande hormon eller tyreotropin. TSH produceras i hypofysen och styr sköldkörtelns produktion av hormoner. Ju mera TSH som hypofysen insöndrar, desto mera T4 och T3 får sköldkörteln i uppdrag att producera.

De två hormonproducerande körtlarna (sköldkörteln och hypofysen) står i ständig växelverkan med varandra genom ett välfungerande återkopplingssystem. Halterna av T3 och T4 som sköldkörteln insöndrat i blodet registreras i hjärnan av hypotalamus, som på basen av hur höga halterna är ger order till hypofysen att insöndra mera eller mindre TSH, beroende på om den anser att kroppen behöver mera eller mindre sköldkörtelhormon.
Om sköldkörtelns produktion av tyroxin (T4) minskar till följd av t.ex. en sköldkörtelinflammation ger alltså hypotalamus order till hypofysen att insöndra större mängder tyreoideastimulerande hormon (TSH) för att få sköldkörteln att arbeta hårdare. Om blodet innehåller för mycket sköldkörtelhormon ger hypotalamus order åt hypofysen att minska produktionen av TSH och på så sätt bromsa sköldkörtelns aktivitet.

Ett högt TSH-värde ses alltså ofta tillsammans med ett lågt T4-värde och vice versa:

Ett förhöjt TSH och ett lågt T4 tyder på att sköldkörteln av någon anledning blivit lat och att hypofysen försöker piska den att producera mera tyroxin. Den bakomliggande orsaken kan t.ex. vara att sköldkörteln tagit skada efter en inflammation (tyreoidit) eller att en del av sköldkörtelns vävnad har förstörts vid en medicinsk behandling.

Ett lågt TSH och ett förhöjt T4 betyder att blodet innehåller för höga halter av tyroxin och att hypofysen försöker bromsa sköldkörtelns hormonproduktion genom att insöndra mindre TSH. Orsakerna kan vara t.ex. Basedows sjukdom (giftstruma), en inflammation i sköldkörteln (tyreoidit) eller överdosering av tyroxinmedicin. 
Halterna av TSH är ofta de som först ändras vid problem i sköldkörteln. Uttryckligen för att de vid behov stiger eller sjunker kan nivån av T4 till en början hållas inom gränsvärdena trots en sjukdom i sköldkörteln.

Ofta är därför en mätning av patientens TSH tillräckligt för att kontrollera att allt fungerar som det ska. Om patienten däremot har symptom antingen på en över- eller underfunktion i sköldkörteln ska gärna både TSH och T4 kontrolleras. Om båda värdena är normala men patienten trots det har symptom kan det löna sig att kontrollera också halterna av T3 i blodet.

Källa: http://svenska.yle.fi/webbdoktorn/index.php/568_t4_och_tsh__vad_betyder_de

Mera fakta http://www.privatmedicin.se/medicinboken/hormonrubbningar/lag-amnesomsattning/

Ingen blodsjukdom.

Idag var jag hos min läkare för att få svar på mina prov hos hematologen på stora sjukhuset. Allting är ok med mina blodvärden! Benmärgen är också ok. Jag blev så glad och lättad. Ingen mer utredning. Däremot vill hon kolla mitt blodvärde lite senare i höst. Lite konstigt är det att det var så skyhögt i våras. Först trodde hon att labbet gjort nåt fel, men det var ju högt även en andra gång. Hon kunde inte förklara varför det blev så. Hursom så är det bra nu. Sjukhuset tog 3 rör blod och man kollade även levervärdet, njuren, efter genmutatiationer och naturligtvis om jag fått Polycytemia vera. Inga fel hittades. Läkaren satt mina värden var riktigt bra. Jag är glad som är frisk vad gäller den biten.

Angående min sköldkörtelsjukdom så får jag svar på fredag hur jag ligger till med TSH. I morgon skriver jag in mig hos Itrim. Denna blogg kommer att förvandlas till en viktminskningsblogg. Jag har aldrig tråkigt som det verkar ;) 

Efter 3 veckor med 100 mg.

Jag tog ett nytt blodprov den 18 juni för att kolla TSH. Några dar senare kom ett brev från min läkare (som är på semester) att mitt värde ligger nu på 1,7. Tjohoo! Det är en nivå med normal livskvalitet. Hon skrev att jag ska fortsätta med 100 mg. Efter 3 v känner jag att det börjar slå över åt andra hållet. Är liksom orolig inuti mig. Instinkten säger att 100 är för mycket. Jag har på eget bevåg minskat till 75 mg varannan dag och 100 mg den andra dagen. Får se om det inre pirret lugnar sig lite.

Igår anmälde jag mig till Itrim. Jag är ett fetto och behöver hjälp. Jag hoppas och bönar och ber att min ämnesomsättning är normal så jag kan gå ner i vikt om jag minskar på kalorierna... Den 9 aug har jag tid för en hälsoanalys. Usch... man skäms ju över sin kropp :/

Högre dos.

Jahapp, mina värden stiger. TSH ligger nu på 5,3. Så tråkiga nyheter. Jag ska öka Levaxindosen till 100 mg. Det var på tiden. Men läkaren sa iofs att eftersom jag inte har primär hypothyreos så vill man inte öka medicindosen så fort. Man vill hålla den lite lägre för att vara en startmotor åt min sköldkörtel så att den kommer igång igen. Den har blivit skadad av en infektion, men kan friskna till. När vet man inte. Den kanske inte gör det alls. Jag har inte antikroppar iallafall, så jag har inte den primära sjukdomen.  

Jag ringde en sjuksköterska på hematologen. Jag ville veta om jag ska ta ett benmärgsprov eller om det är ett vanligt normalt blodprov. Det nedslående svaret var benmärgsprov. Bara ordet ger mig kalla kårar. Så läskigt. Hon gjorde vad hon kunde för att lugna mig.

Jag tycker det har blivit så konstigt med allting. Not happy.

Hypotyreos - ett jävla helvete.

Det funkar inte
går inget bra
bara gråter
borde ditt o borde datt
skiter i det
å ingen ser ändå att jag inget är.

Ingenting kvar.

Känns som man inte har nånting kvar.

Värdena inte ok.

Doktorn ringde om mitt blodprov som jag lämnade i onsdags. Värdena är inte ok än. 4,9 ligger det på. Alldeles för högt. Sorgligt med tanke på att jag ändå har varit nere på 2,9. Hon tror att det beror på att jag åt fel dos av Levaxinet. Det kan dröja några veckor för kroppen att svara på medicinen - åt endera hållet. Jag vet inte jag. Jag tror inte dippen den senaste tiden beror på det. Jag kan dock inte lista ut vad som orsakade det. Ingen kan ge mig svar på det. Det var mer med mina värden som inte var ok. För högt blodvärde helt plötsligt. Hon vill att jag ska ta ett nytt prov för att kolla blodvärdet. Jag kan inte bli orolig. Jag blir bara så förbannad på all den här skiten. Fyfan.  

Tillägg: det förhöjda blodvärdet kan vara "falskt". Det kan uppstå vid vätskebrist. Å jag är kass på att dricka vatten. Annars är det storrökare som kan råka ut för detta. Eller dom som dricker mycket alkohol. Även överviktiga kan drabbas. Ja just det, jag är ju överviktig. Fuck hypotyreos. 

Dippar o deppar.

Jag fattar inte vad det är frågan om. Dom senaste dagarna har jag märkt en försämring igen. Tappar energi och känner mig gråtig. Jag gråter inte, men tårarna lurar bakom ögonlocket. Idag märkte jag att hårkvalitén är så där vidrig igen. Stråna är spröda o tunna. Fingertopparna är torra. Ingen lotion i världen hjälper. Har fått sämre syn. Minnet är uruselt. Häromdagen glömde jag tvätta ur balsamet i håret. Jag blir så jävla orolig. Varför händer det här? Varför blir jag sämre? Jag är så missmodig och tänker att jag kommer aldrig bli frisk. Jag förstår inte varför jag blir sämre. Beror det på att jag drack vin igår? Att jag tränat för hårt i veckan? Vad händer? Känns som jag inte kan få svar på mina frågor nånstans. Jag ska ringa läkaren, men tvivlar att hon kan svara på mina frågor. Jag tror allt är åt helvete. Jag kommer bli sämre, det kommer bli kroniskt, jag kommer få struma, jag kommer svullna upp i ansiktet igen, jag kommer aldrig gå ner mina vidriga kilon som jag fått på köpet med den här vidriga hemska fruktansvärda sjukdomen. Känns deppigt som fan!  

Energilös.

Måste gnälla av mig. Jag tycker det är så segt med allting. Tråkigt och så är jag sådär orkeslös. Jag borde göra en massa, men det tar emot. Är trött och brusar lätt upp. Jag är så trött på att må så här konstigt. Vill tillbaks till värmen och solen. Där mådde jag mycket bättre...

Nästan som förr i tiden.

Jag är så glad idag. Jag känner hunger, jag svettas när jag anstränger mig och hårstråna på benen börjar växa ut. Precis som förr i tiden. Förr svor jag över detta, idag blev jag lycklig. Det här är tecken på att vissa funktioner i kroppen fungerar. Andra förbättringar är hörseln och att hyn är finare, lenare. Det är fortfarande jobbigt med ögonen. Tycker jag ser suddigt hela tiden. Sen väntar jag otåligt på att ämnesomsättningen ska bli normal. Men man får vara glad över det lilla. 

Analys inifrån ut.

Idag var jag hos min läkare på VC för analys av mitt andra blodprov sen jag fick diagnosen Hypotyreos. Jag tog blodprovet förra veckan när jag mådde som sämst. Mina TSH-värden låg på 4,1. Det ska ligga mellan 0,2-4,0 så det närmar sig. Jag läste att nån specialist på sjukdomen tyckte att VC:s maxgräns är för hög. Att man borde ligga på max 2,5-3. Inte vet jag. Man utgår från sitt mående. Det är så individuellt. T ex påverkas värdena om du ätit kalcium, om du tagit ut dig för hårt osv. Läkaren sa att jag inte får öka medicinen mer. Tvärtom borde jag minska dosen om en tid. Uppföljning om en månad igen. Mm, man måste ha enormt tålamod. Till sommaren så blir jag kanske kanske frisk... 

Efter läkaren rusade jag vidare till kuratorn för ett andra samtal. Jag trodde inte att det skulle behövas men jag har fel. Det finns en del som pockar på och vill ventileras. Vi bokade en ny tid om två veckor. Jag ser det som kvalitetstid med mig själv...  

Pigg igen. Tack o lov.

Vändpunkten kom idag på dan, efter att jag tagit tabletten. Energin kom fram och med den lusten att gå ut på en promenad. Det blev till och med shopping av badkläder vilket är rätt galet när man är så fet och ful som jag är och känner mig. Men lyckan att känna energi igen övervann alla negativa tankar. Jävlar vad viktigt det är att ha ett positivt tänk. Återigen tänker jag på dom som mår skitdåligt och har sjukdomen, men inte vet om det. Gode gud! Bättre kolla sköldkörteln en gång för mycket än en gång för lite. Jag kollades tydligen i oktober 2010 och var det inget fel på sköldkörteln. Ett år senare är situationen en annan. Hoppas att den personen som inte har ork, som ständigt är trött och nere, går till doktorn och blir utredd för lidandet. För det är ett lidande.

Hypotyreos.

Jag vet inte varför, men jag vill inte berätta för hela världen att jag lider av Hypotyreos. Jag borde kanske göra det för många, liksom jag själv inte gjorde, vet inte vad det handlar om när man har nedsättning i sköldkörtelfunktionen. Jag tror jag skäms över sjukdomen. Min bild av den har varit att det bara är medelålders kvinnor som får den. Nu när jag googlat och hört vänner som berättat om döttrar i tonåren som också fått diagnosen, så borde jag ju inte tänka så. Men å andra sidan är jag faktiskt medelålders. Fan, haha.

Samtidigt vill man skrika ut till hela världen att för helvete; jag är inte utbränd, jag har Hypotyreos. Jag är inte fet och ful för att jag glufsar i mig tårtor o pizza, nä, jag är fet och ful för att jag har Hypotyreos. Jag är inte ett stört miffo som grinar i tid och otid, nä jag har Hypotyreos. Jag blir ledsen på alla som måste kommentera hur ofta jag är sjuk. Ja, jag har inget immunförsvar för jag har Hypotyreos.

Livet med hypotyreos:
När sköldkörteln inte kan bilda tillräckligt med hormon saktar ämnesomsättningen ner. Kroppen går på sparlåga, allting känns trögt, man släpar sig fram genom tillvaron. Minsta kroppsansträngning gör oss alldeles utmattade och man känner sig ständigt trött, hur mycket man än sover. Man tappar aptiten, men går ändå upp i vikt. Man känner sig frusen, hur mycket kläder man än sätter på sig.

Man skulle nog kunna säga att det är rätt deppigt att ha drabbats av skiten. Förhoppningsvis tänker jag annorlunda om jag någon gång får ordning på det hela och ett bra liv igen.