Ingenting är gratis.

Jag var på Frihetskursen i eftermiddag, alltså en slutaröka-kurs i KBT-form som jobbet bjuckar på. Jag och en kollega får träffa en leg. psykolog 2 timmar per gång och prata om motivation, triggers, våra tankar om att röka/inte röka. Det är oerhört värdefullt och stärkande. Hade jag varit rökare hade mitt slutarökadatum blivit idag för så är kursen upplagd. Men jag har ju tjuvstartat för 7 veckor sen vilket är så skönt, så skönt. Min kollega som slutade röka idag ska nu gå igenom dom där våndorna som jag har haft. Jag förstod idag att jag kommit otroligt långt i min slutaröka-utveckling. Det är alldeles fantastiskt. Tänk vad jag kan, jag av alla beroendemänniskor...

Men, allt har ett pris. I mitt fall övervikt. Det går fort nu. Fläsket väller över byxlinningen. Kläderna passar inte längre. Jag mår otroligt dåligt över detta. Jag tycker inte om min kropp alls. Jag hatar den. Jag hatar verkligen den. Jag förstod det i fredags när jag fick ett mail angående en resa till Medelhavet nästa vecka. Ordet pool nämndes och med ens försvann glädjen att resa. Jag blev väldigt nere och övervägde att ställa in hela resan. Det är fullständigt otänkbart att visa upp den här hyddan med äckliga lovehandles för mina kollegor och kunder. Jag får också panik över att inte ha några passande, fina kläder. Självkänslan är extremt låg. Extremt. 

Jag tog upp det här på kursen idag. Min kollega brottas med skräcken att aldrig mer få röka och jag med min skräck att bli större och större och större. Det var ett under att jag inte brast ut i storgråt för det var riktigt tufft att erkänna hur jag egentligen mår. Det finns mycket jag skulle kunna ta upp vad gäller den biten, men varken bloggen eller slutarökakursen är rätt forum. Det är bara att bita ihop och svälja tårarna. Faktum är att det finns ingen att prata med för ingen orkar lyssna. 

Iallafall, för att komma till saken, så fick jag bekräftat att jag tänker rätt med min träning. För mig är träningen det viktigaste jag har just nu. Med träningen kommer orken, kraften, energin, glädjen och som en extra bonus tids nog: en snyggare kropp. Det är mycket viktigt för mig att känna mig sund och stark. Om jag inte tränade skulle jag deppa ihop fullständigt. I fredags gjorde jag nåt otroligt. Jag vaknade extra tidigt, åkte till jobbets gym och körde crosstrainern i 45 minuter. Efteråt tog jag en skön dusch, tvättade håret, sminkade mig och avslutade med frukost. Jag var klar lagom till arbetsdagen skulle börja. Jag var oerhört nöjd med mig själv. Vilken tillfredsställelse! Jag bestämde mig att det här ska jag unna mig varenda fredag från och med nu. Unna mig...  det är så jag ser det. Inte 45 minuter blod, svett och tårar. Idag gick jag på lunchgympan, ett rätt tufft pass. Jag svettades som en gris. Det är bra. Ju svettigare, desto bättre. I morrn ska jag gå på spinningen. Jag lyckades få en tid till slut (så jäkla populärt pass). På onsdag yoga, torsdag zumba och på fredag morgon crosstrainern som sagt. Träning ger hopp, träning ger lust och träningen kommer ge tillbaka min självkänsla.

När jag hade "talat" ut om min fetmaångest, så kändes det bättre. Efter kursen följde jag med min kollega till apoteket för att hjälpa henne att köpa nikotinsubstitut. Du ska vara snäll mot dig, sa jag. Plåstrena gör dig lugn och du vinner tid. Tid att bryta vanor. Jag tror hon förstod. Sen gick jag och köpte kläder inför resan. Ett par förtjusande träskor, en midnattsblå festklänning och 3 underbara toppar; allt från esprit. De kostade skjortan, men det skiter jag i. Provade också en fantastisk kostym som jag inte kan släppa tanken på. Tror jag gör som så att den kostymen får bli min belöning nästa månad om jag fortfarande är rökfri. Så får det bli. Torka tårarna nu, tjockis.    

När man slutar röka får man köpa en massa skor. T ex dom här träskorna från esprit

å dom här sandalerna från Tamaris...  :)