Jag har slutat med nikotinplåster sen ett par dar. Det går, men det är jobbigt. Jag går som på högvarv och har lite svårt att koncentrera mig. Jag blir lätt irriterad och vill mest vara ifred. Jag vill fokusera på mitt jobb och bara köra järnet utan avbrott. Dränka mig i arbete... men är inte det en flykt? Det spelar ingen roll. Det handlar om att vinna tid, att vänta ut oron i kroppen tills den försvinner för gott. Jag borde vara "ren" från nikotinet inom några dar. Härda ut!
Jag tränar flitigt och kanske har jag blivit lite besatt. Häromdagen missade jag yogan och det störde mig väldigt mycket. Jag vill inte komma i otakt, jag vill inte missa några pass. Jag vill träna hela tiden. Jag vill ha resultat fort; det är så jag tänker. Igår var jag på ett zumbapass; mitt andra i mitt liv. Det blir inte så många till. Zumba är inte min grej har jag kommit på. Jo, jag älskar musiken och dansmovsen, men jag vill ha mer effektiv träning. Jag vill ta ut mig så jag ser stjärnor och svettas kopiöst. Jag är inte så bra på koordination så mycket energi går åt till att hänga med och vrålstirra på läraren så jag kan korrigera min felaktiga steg och för att se vad nästa steg är. Det gör att jag inte tar ut mig och då blir jag lite missnöjd. Som tur är finns det andra alternativ på torsdagar och det är spinning. Spinning 2 dar i veckan, ett gympapass, ett yogapass samt min egna träning på gymmet på fredag mornarna dvs 40 min crosstrainer blir det nya. Det känns som helt ok sysselsättning framöver.
I morse blev det crosstrainern igen. Jag var inte lika laddad som förra fredagen pga irritationen och det där nervösa pirret i mig, men jag gick ner till gymmet och körde så svetten lackade. Hur det än är så är det bättre att träna bort frustrationer än att låta dom vara kvar. Aldrig mer cigg. Jag vill aldrig mer börja om med att sluta röka. Det är för jobbigt... Ikväll blir det våfflor! Med sylt och grädde. Jag skiter i kalorierna (som vanligt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar