Nu blåser vi faran över.

Dag 17. Tjoflöjt vad jag krisade i fredags. Det var verkligen ledsamt. Som tur var lade jag mig i hyfsad tid och har sovit ut så jag blev pigg och glad igen. Den här helgen har varit fantastiskt bra för mig. Jag har varit fullt sysselsatt, så det har inte funnits tid att tänka på hungern. Och nu kan jag äntligen börja nedräkningen. Nu är vi inne på de sista skälvande dagarna med den jäkla jobbiga dieten. 4 dar till... Och så träning träning. Blir kanon!

Vedermödor.

Träffade min coach i morse för ett motivationssamtal. Klockan var 7 på morgonen och jag var trött så kanske det påverkade mitt humör. Jag vill nästan ge upp just nu. Känner mig så missmodig och omotiverad. Varför ska jag gå ner i vikt? Så jävla farlig övervikt har jag väl inte? Viktnedgången går alldeles för långsamt med tanke på hur jag kämpar. Coachen tror att det beror på hypothyreosen, den lilla jävla fucking bromsklossen. Tårarna rann. Jag är så orolig och rädd att jag inte ska lyckas med mitt mål. Det kommer inte gå vägen, jag ger upp, skiter i det här. Coachen sa att vi borde skriva in Tålamod som en Förbättring att jobba efter. "Du går ju ner, det går ju åt rätt håll! Du måste ge det tid. Att gå ner i vikt går inte på en kafferast!". Jag tror tårarna mest berodde på att jag måste fortsätta med den knepiga dieten även efter vecka 3. Visserligen får jag gå upp till 800 kcal, men i 9 veckors tid? Fyfan! Hur ska jag stå ut? Känns så deppigt att leva så här. Så tomt, tråkigt och enahanda.

Jag hatar dom där sopporna. Jag har tyckt att Tomatsoppan är ok, men igår kväll kunde jag knappt äta upp den lilla portionen. Den äcklar mig. Kycklingsoppan är ännu äckligare. Jag hatar broccoli i vanliga fall men vart så desperat att jag köpte Broccoli/purjosoppan i förhoppningen att slippa dom andra sorterna. Lustigt nog är den ok. Godare än kycklingsoppan. 6 dar kvar. Kroppen är trött, har ont överallt. Fast på ett bra sätt. Träningsvärk är ok. Belönade mig med massage idag på lunchen istället för träning. Jävlar vad stel jag är och knutorna har massproducerat sig under sommaren och vandrat ända upp i hårfästet i nacken. Det gjorde så ont när massösen bearbetade dom. Jag tycker knutorna skvallrar om att jag inte mår bra i själen, djupt därinne.

När jag kom hem mötte jag en granne i porten. Hon hade ett trist besked att ge mig angående mitt önskemål att bygga ut altanen. Styrelsen som hon är med i, beslutade att inte godkänna mitt förslag. För mig var det liksom pricken över i över en redan dålig dag. Vi pratade på och så kom vi på en annan lösning som inte blir så dum. Hon ska ta upp det förslaget med styrelsen som säkert kommer godkänna det hela och då blir det ju bra. Men hur det än var så var jag väldigt nere när vi pratade. "Hur är det, har det hänt nåt?" undrade hon. Och där kom tårarna igen, hur pinsamt som helst. Jag svamlade på och var säkert helvirrig: "Nä, det har inte hänt nåt eller jo det kanske det har eller jag vet inte..." Till slut erkände jag att jag går på diet och krisar så in i vassen idag. Skulle vart på Gröna Lund ikväll men bangade, bangar från allt kul nu för tiden och allt är skit och hej och hå. "Går du på Itrim i centrum?" frågade hon då. Ja säger jag förvånat. "Jag med, säger hon. Har gått där i 1 1/2 år och har gått ner 20 kg. Det är så himla bra där. Vad du än gör, ge inte upp! Du kommer få din belöning, ge inte upp, lova mig det! Jag ska på en middag nu, sa hon, annars hade jag bjudit in dig. Jag plingar på på söndag så pratar vi Itrim. Seså, ge inte upp, du kommer bli så nöjd sen."  Vilken Itrimgud skickade den här damen till mig? :)
    
Nu helg. Gömmer mig i tv-fåtöljen, men med ett snett leende på läpparna. Så det kan bli.  

2 veckor o nu känns det bra.

Krisen är över. Nu känns det bra igen. Är inte så där hungrig längre trots tuffa träningspass varje dag. Idag kom endorfinkicken, så jag är glad. Inifrån ut glad. Två veckor har gått, en kvar. Det ska jag fixa! I morrn bitti ska jag träffa min coach och prata steg 2.

Halva tiden har gått.

Ja av Rivstarten Snabb alltså. Dag 12. Det känns inget kul med nånting just nu. Står still på vågen trots att jag stenhårt hållit på kaloriintaget. Kanske det är träningen som gör att jag inte minskar i vikt. Muskler är ju tyngre. Men ändå... Känner ingen större skillnad i byxlinningen vilket är det jag helst av allt vill. Brösten krymper dock, likaså mina lovehandels och kinderna är mer markerade. Rumpan har blitt lite mindre också. Men magen är lika vidrigt stor.

Igår började våra lärarledda pass. På måndagar är det gympa. Jag har inte varit på den på ett år för jag har skämts så över min kropp. Nu kämpade jag med hull och hår och det var underbart. Gympa på måndagar är givet! Idag är det spinning. Det är kul, men jag har en jäkla träningsvärk idag så det blir nog lite jobbigt. Har ingen hunger. Har ingen aptit på nånting känns det som. Tror jag är lite depp. Jag var på en dejt igår kväll. Killen pimplade vin och jag drack mitt vatten med en citronskiva. Jag kände mig skittråkig. Å andra sidan såg jag killen med nyktra ögon. 1 1/2 timme med honom räckte. Inget för mig. Jag tror jag ska vänta med dejter tills jag är mitt rätta jag. Just nu vill jag bara vara hemma och kolla tv, pyssla och sova. Är hemskt trött. Lustigt nog har flera personer på jobbet kommenterat mig. Du ser fräsch ut, pigg, lyser om dig - ja såna saker. Himla konstigt när man helst vill gömma sig från omvärlden. Vi har konferensdagar på jobbet. Kräftskiva ikväll. Jag smet för en sån tillställning funkar bara inte när man går på diet. I morrn ser jag framemot poweryogan för snablar vad jag har träningsvärk precis överallt :)   

                                                              Stop! No fun for me :-/

Tuffa dar.

Dag 10. Jodå, det går framåt. Har tappat 3,1 kg. Tack o lov. För det får mig att fortsätta denna plåga. Den här helgen har varit tuff. Det är skittråkigt att äta sina pulversoppor och shaker. Jag längtar efter pizza, nåt krispigt att knapra på, godis vad som helst. Jag ser mat överallt och plågar mig med att bläddra i kokböcker för att planera vad jag ska fira med när jag väl får äta. Jag var också på en 50-årsfest med dignande buffébord och vin och öl. Bara att äta och dricka. Jag som tränat för hårt hela veckan är ständigt hungrig. Mina 600 kcal födointag är på tok för lite till den dagliga tuffa träningen. Så jag gick till festen hungrig för måltidsersättningen mättar inte just nu. Dricker vatten och kämpar på. Men det mättar inte. Och hungern gör en ledsen. Vad håller jag på med? Är det värt att hålla på så här? Jag klarade att stå emot frestelserna och höll igång till sent på natten. När jag kom hem slocknade jag direkt. Helt slut. Och jag hade glömt att äta mitt fjärde mål. Inte bra. 

Jag sov rätt länge idag och låg i sängen länge och drog mig. Hade inte den där energin. Jag var vrålhungrig men orkade inte gå upp. Känns som man är på farliga vägar. Så småningom gick jag upp och då var det redan lunchtid. Jag var tvungen att äta min gröt och en shaker ganska så direkt efter. Det ska ju gå 4 timmar emellan men jag har vridit en del på dygnet.

Så hör en kompis av sig och vill gå på pulsträningen (cirkelträning) hos Itrim. Jag följer med trots allt. Och det var bra. Dels blev det 35 min svettig träning, dels för att jag snackade med en coach och berättade hur jag mår. Att jag är väldigt hungrig sen några dar. Hon frågade hur jag tränat i veckan. Varje lunch har jag tränat hårt på crosstrainern och löpbandet + promenerat extra långa sträckor för att få mina 8000 steg. Oj, det är för hård träning på så lite kalorier sa hon. Men jag tänker inte ändra på min träning. Jag behöver det, vill det och har inte bättre för mig. Men hon lyckades ändå ingjuta en del motivation. Hon sa att om jag tränar så där hårt så kan det nog vara så att jag inte ska övergå till Matsedeln Snabbt (800 kcal) utan äta varierad kost efter mina 3 veckor med Rivstarten. Det gladde mig mycket och jag såg ljuset i tunneln. Tror det är helt rätt. Det kommer bli sjukt mycket träning med start nästa vecka då våra lärarledda pass börjar på jobbet och utbudet är fantastiskt och varierat. Jag vill gå på allt! Jag bokade en tid för Motivationssamtal med min coach på fredag morgon för att planera för nästa steg i programmet. Då har två veckor gått och förhoppningsvis har jag tappat lite till i kilo så hon ser att jag går åt rätt håll. Det är inte så hysteriskt många kilo att gå ner till mitten av november. 

Så jag kör vidare. Vägra ge upp :)            

Behåller min dos.

Nu har min gode doktor hört av sig både på tel och per brev. Hon är nöjd med provresultat och säger att jag ska fortsätta med 100 mg Levaxin. Jag gör nästa koll om 6 veckor så nu dröjer det längre mellan gångerna. Gör inget. I samband med nästa blodtagning så kollar man blodstatus också, för att se att det där konstiga med mitt höga blodvärde inte återkommit. Just nu känner jag mig glad och pigg. Kroppen verkar funka bra. Doktorn har mig under uppsikt och det känns helt ok allting. Om inte sköldkörteln blir frisk så är det ändå uthärdligt att ta sitt Levaxinpiller på morgonen för att få ett drägligt liv.  

Bra värden.

Då har jag fått resultatet på senaste blodprovet:

TSH 1,6 (0,2-4,0)
T3 4,1 (3,3-6,0)
T4 18 (10-22)

Har ej pratat med doktorn, men jag tolkar det som att värdena har stabiliserat sig och att jag inte behöver ändra på dosen. Inte höja alltså. Längtar till jag får börja sänka om det nu inte är kroniskt...

Dags för fakta: 

Vad betyder TSH och T4, som tas för att kontrollera sköldkörtelns funktion?

Sköldkörteln (tyreoidea) producerar två hormoner, tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Hormonerna bildas av ett protein och fyra respektive tre jodatomer per hormonmolekyl. Största delen av de hormoner som produceras är T4. Ute i kroppen omvandlas dock en stor del av T4 till T3.

Sköldkörtelhormonerna spelar en viktig roll vid kroppens ämnesomsättning. Om sköldkörteln insöndrar för mycket hormoner går kroppen på övervarv, med bl.a. snabb puls, svettningar, ökad aptit och viktnedgång som följd. Om produktionen av sköldkörtelhormoner är nedsatt går kroppen på sparlåga och symptomen kan då vara t.ex. frusenhet, trötthet, viktuppgång och förstoppning.

TSH är en förkortning av tyreoideastimulerande hormon, dvs. sköldkörtelstimulerande hormon eller tyreotropin. TSH produceras i hypofysen och styr sköldkörtelns produktion av hormoner. Ju mera TSH som hypofysen insöndrar, desto mera T4 och T3 får sköldkörteln i uppdrag att producera.

De två hormonproducerande körtlarna (sköldkörteln och hypofysen) står i ständig växelverkan med varandra genom ett välfungerande återkopplingssystem. Halterna av T3 och T4 som sköldkörteln insöndrat i blodet registreras i hjärnan av hypotalamus, som på basen av hur höga halterna är ger order till hypofysen att insöndra mera eller mindre TSH, beroende på om den anser att kroppen behöver mera eller mindre sköldkörtelhormon.
Om sköldkörtelns produktion av tyroxin (T4) minskar till följd av t.ex. en sköldkörtelinflammation ger alltså hypotalamus order till hypofysen att insöndra större mängder tyreoideastimulerande hormon (TSH) för att få sköldkörteln att arbeta hårdare. Om blodet innehåller för mycket sköldkörtelhormon ger hypotalamus order åt hypofysen att minska produktionen av TSH och på så sätt bromsa sköldkörtelns aktivitet.

Ett högt TSH-värde ses alltså ofta tillsammans med ett lågt T4-värde och vice versa:

Ett förhöjt TSH och ett lågt T4 tyder på att sköldkörteln av någon anledning blivit lat och att hypofysen försöker piska den att producera mera tyroxin. Den bakomliggande orsaken kan t.ex. vara att sköldkörteln tagit skada efter en inflammation (tyreoidit) eller att en del av sköldkörtelns vävnad har förstörts vid en medicinsk behandling.

Ett lågt TSH och ett förhöjt T4 betyder att blodet innehåller för höga halter av tyroxin och att hypofysen försöker bromsa sköldkörtelns hormonproduktion genom att insöndra mindre TSH. Orsakerna kan vara t.ex. Basedows sjukdom (giftstruma), en inflammation i sköldkörteln (tyreoidit) eller överdosering av tyroxinmedicin. 
Halterna av TSH är ofta de som först ändras vid problem i sköldkörteln. Uttryckligen för att de vid behov stiger eller sjunker kan nivån av T4 till en början hållas inom gränsvärdena trots en sjukdom i sköldkörteln.

Ofta är därför en mätning av patientens TSH tillräckligt för att kontrollera att allt fungerar som det ska. Om patienten däremot har symptom antingen på en över- eller underfunktion i sköldkörteln ska gärna både TSH och T4 kontrolleras. Om båda värdena är normala men patienten trots det har symptom kan det löna sig att kontrollera också halterna av T3 i blodet.

Källa: http://svenska.yle.fi/webbdoktorn/index.php/568_t4_och_tsh__vad_betyder_de

Mera fakta http://www.privatmedicin.se/medicinboken/hormonrubbningar/lag-amnesomsattning/

Så mycket energi.

Dag 4. Jag glodde på OS-avslutningen som slutade ett på natten och sen låg jag i sängen pigg som en mört och lirade wordfeud nån timme till. Så förstå att jag var lite seg när klockan ringde på morgonen. Ööh, jobbdag. Men efter jag ätit min lilla portion gröt på stående fot (stressad) och rusade ner till bussen så hände nånting. Jag drabbades av nån slags eufori som varade hela dan. Jag kände glädje och hade massor med energi. Jag tog tillfället i akt såklart ochtog tag i sånt jag skjutit på länge och skuttade ner till gymmet och körde 40 minuter på crosstrainern (-522 kcal). Jag vart inte ens särskilt trött på eftermiddagen! 

Min stegräknare visade på knappt 4500 steg så jag var tvungen att hoppa av en hållplats innan för att gå hem, en prommis på ca 25 minuter. Det får blir en promenad varje dag om jag ska komma upp i 8000 steg på vardagarna. Tur det är rätt årstid. 

Överlevde.

Dag 3. Jag sov i över 9 timmar. Stenhårt. Jag vet inte när det hände sist så det var ju oväntat men välbehövligt. Trots det så mådde jag skit hela förmiddagen. Mest i själen. Fick sån längtan efter familjen och vart ledsen. Men så gjorde jag kaffe (glömde dricka igår vilket är helkonstigt eftersom jag är kaffoman) o läste tidningen och så kändes allt bättre. Huvudvärken lättade. Jag bestämde mig för en slappardag. Ingen stegräknare, ingen träning, inga krav. Så ringer en kär vän som flyttat utomlands och undrar om de kan hälsa på för de är i stan. Besöket blev en underbar vändpunkt för humöret. Resten av dan gick alldeles utmärkt. Det ledsna flög sin kos och jag åt mina soppor och drack mitt vatten utan att lida alltför mycket. Å vågen visar redan -1 kg.   

Händelserik dag.

Dag 2. Frös i märg och ben hela natten. Jag vaknade noll pigg och med begynnande huvudvärk. Kände mig lite eländig sådär. Mycket hungrig. Jag blir förvånad över hur snabbt man påverkas. Jag menar, det har ju funnits dagar då man inte ätit nåt pga sjukdom eller så, men jag har inte mått så här konstigt då. Å andra sidan fick jag värsta mensen så det är säkert det som påverkar. PMS på detta är inte det mest ultimata. Hursom kom jag iväg på en långpromenad med en kompis. Vi knallade i drygt 2 timmar och många steg blev det. 

Jag var rätt trött i benen o rumpan, men hade tid för Itrims konditionstest på eftermiddagen. Det var absolut inget avancerat eller tungt, men jag fick ändå ett för mig dåligt resultat. Jag vet inte om det beror på min långa vandring innan. Jag antar det. Jag orkade inte gå med värsta tempot. Blev besviken ändå för jag har ju rätt bra kondis i och med att jag tränat så mycket på spinningcykel. Å andra sidan var det 1 1/2 månad sen jag tränade så hårt och det har blivit mycket öl och många souvlakispett sen dess. Fan, kondis är färskvara. Måste hålla det i trim för tusan. 

Det positiva var att jag träffade fler deltagare och vi kommer vara i samma grupp med start på onsdag. Kändes jättebra att träffa dom här tjejerna. Ska bli underbart med stöd från såna som förstår. Mina kompisar kan ju omöjligt göra det. Två av tjejerna har kört Rivstartsprogrammet i 1 resp 3 veckor redan. Dom berättade om dag 3 och 4. Svåra dar. Men dom härdade ut och nu var båda väldigt energiska och glada. Dom hade tappat 6 kg var trots olika tider. Det dom berättade motiverade mig mycket. Den ena tjejen tyckte jag jättemycket om så där spontant. Kul när det klickar. Vi ses på träningen, sa vi när vi skrattande sa hej då (vi pratatade en lång stund).    

När jag kom till p-huset för att köra hem bilen tittade jag på vänster hjul för jag tyckte bilen lät så konstigt när jag körde från promenaden. Värsta punkan! En spik satt djupt in. Hur fan har det gått till? Jag stod som ett fån i mina träningskläder. Eeeh, hur gör man när man fått punka. Å i p-huset en lördag em. Inte bra. Jag ringde ett par samtal för rådgivning och det räckte för att komma till skott. Reservhjul finns i bakluckan. OK. Min brorsa kom ner och visade hur man byter hjul, så nu har jag lärt mig det. Jag åkte hem med en viss stolthet. 

Väl hemma säckade jag ihop. Jag var mycket hungrig. Det blev för långt gap mellan grötfrukosten och lunchen (6 timmar). Kände mig svag och slut i kroppen. Två dar med tuff träning på så här få kalorier. Var hemma och bara var. Frös jättemycket. Lade mig tidigt för att vara jag. Tuffa tider stundar!               

Drömvikten om 3 månader?

Dag 1. Har börjat med Rivstarten som pågår i 3 veckor. Man äter 4 måltidsersättningar a' 150 kcal per dag. 1,5-2 liter vatten (med citron, annars får jag inte i mig vattnet) på det (o kaffe går bra). Jag har köpt påsar med måltidsersättningar för 12 dar framåt. Morgongröten var ok. Det var små äppelbitar i vilket är bra för jag förstår att man kommer att sakna tuggmotstånd om ett par dar. Kycklingsoppan till lunch funkar nog bättre om man blandar ut pulvret bättre och i hetare vatten ;). Jag tog en Skogsbärsshake till mellis och på kvällen en tomatsoppa. Den soppan var nästan god till och med. Tur det. Det var 600 kcal föda det. På en heldag. Det är rätt brutalt!

Jag har också tränat. Stegräknaren är på och jag har som mål att vardagsmotionera 8000 steg om dan. Jag kom upp i nästan 10000 steg tack vare extrapromenader till och från jobbet. Hoppade av bussen en hållplats innan osv. Dessutom blev det min favvomotion crosstrainer. 35 min effektivt. Sen stretch o några situps. Crosstrainerns display visade på 459 kcal i bortfall. Hyfsat bra ekvation mot hur det brukar se ut på mitt insättnings- och uttagskonto vad gäller kalorier.

Det är väldigt strikt. Jag tycker nu efter bara en dag att det är jobbigt. Jag är mycket hungrig. Torr i munnen, seg i bollen. Jag känner inte för att umgås ikväll. Jag fattar att de närmaste dagarna, speciellt 3-5 dan kommer vara hemska. Tur jag ska på gruppträff redan på onsdag. Det ska bli spännande.

Ingen blodsjukdom.

Idag var jag hos min läkare för att få svar på mina prov hos hematologen på stora sjukhuset. Allting är ok med mina blodvärden! Benmärgen är också ok. Jag blev så glad och lättad. Ingen mer utredning. Däremot vill hon kolla mitt blodvärde lite senare i höst. Lite konstigt är det att det var så skyhögt i våras. Först trodde hon att labbet gjort nåt fel, men det var ju högt även en andra gång. Hon kunde inte förklara varför det blev så. Hursom så är det bra nu. Sjukhuset tog 3 rör blod och man kollade även levervärdet, njuren, efter genmutatiationer och naturligtvis om jag fått Polycytemia vera. Inga fel hittades. Läkaren satt mina värden var riktigt bra. Jag är glad som är frisk vad gäller den biten.

Angående min sköldkörtelsjukdom så får jag svar på fredag hur jag ligger till med TSH. I morgon skriver jag in mig hos Itrim. Denna blogg kommer att förvandlas till en viktminskningsblogg. Jag har aldrig tråkigt som det verkar ;)