Överlevde.

Dag 3. Jag sov i över 9 timmar. Stenhårt. Jag vet inte när det hände sist så det var ju oväntat men välbehövligt. Trots det så mådde jag skit hela förmiddagen. Mest i själen. Fick sån längtan efter familjen och vart ledsen. Men så gjorde jag kaffe (glömde dricka igår vilket är helkonstigt eftersom jag är kaffoman) o läste tidningen och så kändes allt bättre. Huvudvärken lättade. Jag bestämde mig för en slappardag. Ingen stegräknare, ingen träning, inga krav. Så ringer en kär vän som flyttat utomlands och undrar om de kan hälsa på för de är i stan. Besöket blev en underbar vändpunkt för humöret. Resten av dan gick alldeles utmärkt. Det ledsna flög sin kos och jag åt mina soppor och drack mitt vatten utan att lida alltför mycket. Å vågen visar redan -1 kg.