Det är ok.

Jag var på vägning igår igen på Itrim och var livrädd över att se resultatet. Jag sköter ju inte det här med dieten alls. Jag hade ett uppföljningssamtal med min nya coach för 2 veckor sen och då sa jag till henne att jag vill inte äta så där strikt den kommande tiden. Det är ingen idé för jag vill inte. Underbart nog lyssnade hon och förstår hur jag funkar. Vi gjorde en ny plan. Jag ska försöka hålla mig till meny Varierat dvs jag äter frukost o lunch, men byter ut mellis o kvällsmat till Itrims måltidsersättningar. Jag tyckte det var ett bra upplägg. men jag har inte hållit det alls. Jag sa att jag kommer göra det efter nyår. Jag vet hur jag är. Jag tappar motivationen om jag "inte får göra som jag vill". Tack o lov är min coach klok och tjatar inte.

Jag äter som förr och festar och har mig. Jag tränar dock lika flitigt som alltid. Jag försöker undvika bröd. Jag gick upp nästan 3 kg när jag gick över till "vanlig mat" efter den strikta dieten. Det är ju helt normalt och naturligt. Dock kändes det ledsamt. Och det är ju bra om jag känner så. Att jag inte nöjer mig med det. Igår visade vågen att jag gått ner en del på två veckor. Nu ligger jag på endast 0,6 kg över mitt bästa resultat under invägningarna. Det är ju fantastiskt! Juletider och kalas stundar. Jag är vrålhungrig o sugen. Jag kommer smaska i mig en hel del. Men... efter årsskiftet, efter resan till NY, kommer jag satsa järnet på att bli av med de återstående kilona för att få min drömvikt. Jag är övertygad om att till beach 2013 är jag klar :) 

Idag fyller jag år, tjing tjong!    

Minus trots svullande.

Har tagit en paus från den strikta dieten. Är inte motiverad att gå hungrig och missa allt kul i livet pga en jävla bantning. Så jag har ätit och druckit och gjort alla fel man kan göra som Itrimkund. Nej, inte alla fel. Jag tränar lika mycket som alltid; 4-5 dar i veckan. Och kanske är det träningen som räddar mig. Vågen visade på en minskning på 1 kg. Helt otroligt. Är fett glad.   

Doktorn ringde.

Hon var mycket nöjd med mina blodvärden. Dom är perfekt, sa hon. Fortfarande var hon fundersam över hur värdena kunde förändras så till det sämre i våras. Men vi får inte veta och det är skitsamma, så länge allt är ok nu. Mina hormonvärden var detsamma som sist, ingen förändring. Jag vart besviken först. Hade hoppas på att få minska på Levaxinet för att så småningom få sluta med det helt. Det kan vara så att du måste äta Levaxin hela livet, det går inte att säga, sa doktorn och grusade mina förhoppningar. När jag fick diagnosen för ett år sen så sa hon att jag kunde bli frisk efter ett år, men så låter det ju inte nu. Trist... 
Men så länge jag mår så här bra, så är det mer än underbart. Näst blodprov sker om 6 månader för nu anser hon att jag har stabila värden.

Dietlivet då? Åh, jag vågar inte berätta hur illa jag skött mig den senaste veckan.... Jag är värdo! Äter o äter o äter. Usch. Det är illa, riktigt illa.

Spänd väntan.

Jag har tagit nya prover för analys av mina blodvärden som spökade i våras samt ett sköldkörtelprov. Det var ett tag sen så jag är mycket nyfiken på om mina hormonvärden förändrats till det positiva dvs att det är dags att börja sänka Levaxinosen för att sen få sluta med den helt... Håll tummarna att det inte är sämre i allafall. Jag ska inte klaga. Jag mår väldigt bra så om det handlar om att ta en tablett varje morgon för att behålla livskvalitén så gör jag det såklart.

Med viktminskningen går det bra. Har gått ner stadigt och väger nu 5 kg från mitt drömmål. Dock så har jag en riktig frossarhelg, medvetet val, så jag saboterar en hel del. Men jag längtar så efter att umgås med släkt o vänner kring god mat så jag kunde inte låta bli att bjuda på mat den här helgen. Jag mår så bra av det. Men nya tag på måndag igen. Träning o Itrims produkter.

Samma vikt som i januari 2010.

Dag 56. Hittade ett dokument i datorn, en excelfil döpt till Fettokollen. Däri har jag skrivit ner aktuell vikt, önskad vikt och i en tredje kolumn min drömvikt. Sen hade jag lagt in formler så det blev uträknat hur mycket jag måste gå ner för att nå respektive önskad vikt. Viktkollen startade i januari 2010 och höll på till september samma år. Sen är det glapp till januari 2011 (då jag slutade röka). Jag fyllde i vikten under några veckor, men slutade tvärt i slutet på februari 2011. Ja, och sen har det ju barkat utför... Å jag började blogga istället.

Det roliga är att jag väger lika mycket nu, i oktober 2012 som jag gjorde i januari 2010. Äntligen har jag en vikt som innan jag slutade röka. Äntligen har jag samma övervikt som när jag började med den där excelfilen, haha. Det hände lite grejer som störde min plan att gå ner i vikt efter det att jag skapade den där excelfilen, men nu är jag på banan igen och kan fortsätta med fettokollen. Den här gången är planen att gå ner till drömvikten och kanske nåt kilo till - till samma vikt som jag hade innan jag födde barn. Det vore ju fett nice ;) 
Men vi tar en sak i taget. 

Tränar som en tok, äter Itrims begränsade produktutbud, frossar i popcorn, är ganska så hungrig, men inte deppig. Jag har energi, sover bra och börjar bli glad i mitt nya jag som blir smärtare för var dag som det känns just nu. Nu går det riktigt fort att tappa grammen.  

Äntligen.

I onsdags var det dags för fjärde mötet med Itrimgruppen. Denna gång var jag på bättre humör (så jag byter inte grupp), så det var en trevlig träff. Flera av dom som går i min grupp har blitt synbart smala. En tjej har gått ner 12 kg! Vi började samtidigt och jag har bara gått ner hälften. Hursom, så blev jag glad när jag vägde mig. Jag hade gått ner 1,5 kg sen förra vägningen. Trots mitt svullande av popcorn och andra dumheter. Jag blev glatt överraskad. Nu börjar jag närma mig den vikten jag hade innan jag slutade röka! Mitt mål är några kilo ytterligare. Jag vill ner till en vikt jag hade för 10 år sen :)

Nu märks det på kläderna att jag gått ner. Jeansen börjar hänga där bak och dom vill gärna hasa ner trots bälte. Plagg som jag inte burit pga kroppsformen sitter väldigt bra idag. Det känns fantastiskt att börja få en mer slimmad figur. Jag är riktigt glad! Ikväll ska jag på lokala krogen o lyssna på kompisar som lirar och sen blir det dans. Blir lite alkohol också. Hoppar över kvällens Itrimmåltid och äter på restaurang. Det kommer bli några kalorier för mycket, men jag tränar i morrn också (tränade i morse). Det kommer bli bra i slutändan. 

Återfall.

Usch, jag har ätit massor. Alldeles medvetet och på eget bevåg. Jag har druckit vin och bubbel och ätit brutalfettiga grejer. Å inte har jag tränat sen i torsdags. Vägde mig idag och vågen visar obarmhärtiga +2. 2 kg upp. Fifan vad dåligt av mig. Ångrar jag mig? Ja lite. Det är ett sånt kämpande och så spolierar man allt på ett par dar. Jag har halva tiden kvar av min "bantningskur"och får helt enkelt dra ner på kalorierna under de kommande veckorna. Kommer aldrig nå mitt mål om jag fallerar så här. 

Sanningen är att jag är så less på det här livet. Det är tråkigt och meningslöst. Jag blir ju inte lyckligare precis. Känner ingen motivation för fem öre.     

Ont i magen.

Den senaste veckan har jag haft väldigt mycket magknip. Magen är utspänd och svullen och det är gasigt och pruttigt och jätteobehagligt. Jag funderade på vad i födan som jag inte grejar. Jag misstänkte barsen eller smoothien. När man läser innehållsförteckningen på dessa Itrimprodukter så innehåller dom socker, gluten, vete, laktos, det omdiskuterade sötningsmedlet sukralos mm. Man blir ju lite fundersam då. Nånting i detta funkar inte på mig, men vad? Bara det inte är maten... :(   

Jag gick till mitt center och träffade chefen som stod i kassan. Jag berättade om mina magbekymmer och faktiskt så kände hon till att detta kan hända för vissa människor. Hon själv och flera med henne har fått bekymmer med magen av barsen. Pröva att undvika dom några dar, var hennes rekommendation. Ja, absolut. Hoppas det hjälper! Skönt att få bekräftat att det kan vara produkterna. Jag pratade också med henne om mitt önskemål att ev byta grupp. Jag tycker inte att coachen jag har är så inspirerande. Gruppträffarna är inte så givande som jag önskat. Anledningen är att vår coach inte känns tillräckligt trovärdig för mig. Hon verkar följa skolboken och thats it. Hon är dålig på att svara på våra frågor. Man ser på henne att hon aldrig varit överviktig. Hon kan knappast veta vad vi går igenom. Jag sa det till chefen på centret och hon förstod vad jag menade. Hon bekräftade att min coach inte har gått dietprogrammet själv. Vi bestämde att jag ska gå på nästa gruppträff och efter det bestämma mig om jag vill fortsätta eller byta grupp. Om jag vill byta ska jag höra av mig till chefen så ska hon hjälpa mig. Känns skönt att hon lyssnar och förstår. 

Dag 38.

Jag har inte skrivit på länge ser jag. Mest för att jag inte haft lust. Och det har ju inte hänt så mycket heller sen sist. Jag kör på, äter min diet och tränar mycket. Jag har fuskat vid ett par tillfällen. Jag var på en dejt som var supertrevlig. Vi satt i timmar o babblade och drack... öl. Jepp, efter 5 veckor fallerade jag och drack några goda öl. Sen har jag varit väldigt hungrig. Tyvärr har det fått mig att äta popcorn. Det kunde ha varit en ok synd om det inte hade varit för en sak: jag åt micropopcorn. För sent upptäckte jag att de innehåller skitmycket kalorier. Tack och lov går jag ner ändå sakta men säkert. Inget dramatiskt, men ändå åt rätt håll. Jag har kört träning på jobbet 4 dar i veckan och en helgdag på itrim. Jag tänker öka på med två träningstillfällen på Itrim. Vill träna bort det lösa där kärlekshandtagen sitter. Jag har kört väldigt mycket spinning de senaste åren och liksom "glömt" att träna överkroppen så nu måste jag ta itu med det. Jag kör väldigt mycket armhävningar och ryggövningar under veckorna. Det är Plankan minst 4 ggr i veckan ;) 

Jag fick hem en tidning GI & Hälsa. En artikel i den handlade om högkänsliga personer. Jag själv har alltid känt så; att jag är väldigt känslig jämfört med andra och när jag läste artikeln och gjorde deras test (som inte alls är så tillförlitligt att man ska basera sitt liv på det, men ändå) kändes det som en bekräftelse att jag är HSP - Highly Sensitive Person. Testet bestod av 23 påståenden och ju fler man svarade ja på, desto mer sannolikt att man är en HSP. Jag svarade ja på 15 av dom utan att tveka. Det finns några fler påståenden som är mer ja än nej. Iaf, för att komma till saken; ett av påståendena var ganska intressant: "Jag reagerar starkt på hungerkänslor - de påverkar mitt humör och min koncentrationsförmåga". JAAAAAAAA! Aldrig har jag väl varit så nedstämd som de senaste 36 dagarna. Hungern gör mig deppig och ledsen. Jag tycker det är skitjobbigt att inte få äta mig mätt. Så hör jag andra i min omgivning och ingen tycker som jag: "nä, det är inga problem, det går så lätt. Jag är inte hungrig". Ingen förstår mig och ingen bryr sig heller iofs. Jag började undra vad det är för fel på mig som gnäller över hungern och lider av den, drar mig undan, isolerar mig, är ledsen och trist. Och så kanske det beror på att jag är en sån person som reagerar starkt på olika känslor. Tänk vad folk kan få en att tvivla på sig själv och må dåligt. "Om du inte tycker och är som jag så är du skit".

Artikeln fortsätter med 10 tips som gör livet lättare för oss HSP:are: Acceptera, Våga känna, Få distans, Behåll känslan för dig själv, Hitta likasinnade, Var lagom social, Skaffa ett filter, Våga vägra roller, Gör nåt riktigt meningsfullt och Njut. Skitbra råd! Gi & Hälsa nr 10 2012 om nån undrar var man kan läsa om detta. Jag tänker forska vidare i ämnet för det är FETT intressant ;)  

Nu ska jag kolla på TV. Partaj på femman har premiär. Det är Sveriges roligaste program. Mer humor till folket. Tjäna! 

Frågor och svar om hälsa.

FRÅGA: Kan jag genom att göra sit-ups få min mage lite mindre?

SVAR: Definitivt inte! När du tränar en muskel, blir den större.
Därför bör du inte göra sit-ups, såvida du inte strävar efter att ha en stor mage.
----------------------------------------------------
FRÅGA: Är simning bra för figuren?

SVAR: Tja, se på valar
----------------------------------------------------
FRÅGA: Jag har hört att idrott är bra för hjärtat och kan förlänga livet, stämmer det?

SVAR: Ditt hjärta är programmerat till att slå ett visst antal slag under livet. Kasta inte bort dem på träning! Genom träning slår hjärtat snabbare och du förkortar livet! Vill du leva längre? Ta dig en tupplur!
-----------------------------------------------------
FRÅGA: Borde jag skära ner på måltider innehållande kött och äta mer frukt och grönsaker?

SVAR: Här måste du försöka att förstå logisk effektivitet. Vad äter en ko? Gräs. Och vad är det? Grönfoder. Så en biff är inte något annat än ett effektivt sätt att äta grönsaker på. Ät kyckling och få i dig majs! En fläskkotlett kan ge dig 100% av rekommenderat dagligt intag av grönsaker!
----------------------------------------------------
FRÅGA: Borde jag minska på mängden alkohol jag dricker?

SVAR: Nej, tvärtom. Vin är gjort av frukt. Brännvin är destillerat vin. Det betyder att de tar bort vattnet ur frukten och så får du ändå mer av det goda, sunda innehållet. Öl görs av sädesslag, det säger allt.
---------------------------------------------------
FRÅGA: Är choklad osund?

SVAR: Är du tokig? Kakaobönor = bönor och bönor, linser o dyl är vansinnigt nyttigt, vet alla, eller hur? Det är den bästa feel-good-maten man kan få!
---------------------------------------------------
FRÅGA: Är det viktigt att vara i god form?

SVAR: Rund är en form, så god som någon!