Hon var mycket nöjd med mina blodvärden. Dom är perfekt, sa hon. Fortfarande var hon fundersam över hur värdena kunde förändras så till det sämre i våras. Men vi får inte veta och det är skitsamma, så länge allt är ok nu. Mina hormonvärden var detsamma som sist, ingen förändring. Jag vart besviken först. Hade hoppas på att få minska på Levaxinet för att så småningom få sluta med det helt. Det kan vara så att du måste äta Levaxin hela livet, det går inte att säga, sa doktorn och grusade mina förhoppningar. När jag fick diagnosen för ett år sen så sa hon att jag kunde bli frisk efter ett år, men så låter det ju inte nu. Trist...
Men så länge jag mår så här bra, så är det mer än underbart. Näst blodprov sker om 6 månader för nu anser hon att jag har stabila värden.
Dietlivet då? Åh, jag vågar inte berätta hur illa jag skött mig den senaste veckan.... Jag är värdo! Äter o äter o äter. Usch. Det är illa, riktigt illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar