Så har jag slagit klackarna i taket igen och det är läge att redovisa hur jag skötte mig med ciggen och så. Först måste jag berätta att jag valde bort pommes till köttbiten på restaurangen. Istället valde jag sallad och det smakade lika bra. Jag har blivit så van att äta grönt till proteinet att det inte bekommer mig längre om det saknas potäter på tallriken. Vad det nu gör för nytta. Har inte gått ner ett jäkla gram, grr. Men skitsamma. På sikt kanske det kan ge resultat.
Jag har haft lite jobbigt med röksug en period, men jag klarade att stå emot. Hur? Jag har försökt tänka på annat. Vinna tid liksom. Det största anledningen att jag inte rökt är att jag inte ville få ner rök i lungorna och lukta illa i munnen. Man känner sig ju lite fräschare numera och det är ju synd att förstöra det. I fredags så förstörde jag det. Egentligen var det så himla onödigt. Jag tiggde till mig en cigg sent på natten. Jag hade ju partajat i timmar utan att röka så varför tog jag en cigg? Vet inte. Jag följde med ut för att nån skulle röka och av ren idiotisk vana så bad jag om en cigg. Helt utan betänkligheter. Jag har inte blossat på flera veckor, så det var ju helt onödigt. Men, till mitt försvar - jag rökte inte mer än så. En cigg och ett par bloss på nåns cigg, det är allt. Så nära att vara helt ren, tusan alltså!
Jag kan vara utan cigg även när jag festar, jag vet det. Jag ska inte följa med rökarna när dom ska blossa utan jag ska bara fortsätta röja på dansgolvet, så blir det så bra så. Nästa helg ska jag bevisa det för mig själv, punkt och slut!
söndag 27 februari 2011
måndag 21 februari 2011
Tappat räkningen.
Trots en helg i rekreationens tecken med friskluft och god sömn, vaknade jag, inte trött, men låg. Jag vet inte varför. Pms, fullmåne, vårdepp eller bara missnöjd över att inte få bolma och vara glad? Jag har haft ordentliga cravings efter cigg denna helg och det är jobbigt. Det är svårt att förklara vad det handlar om och svårt att förstå vad nikotinet gör med en. Fruktansvärt är det hursom. Jag bet ihop, hakade fast stegräknaren i byxlinningen och åkte till jobbet, fast besluten att inte falla för frestelsen att röka utan istället göra mig av med frustrationen på lunchgympan. Väl på jobbet blev jag lite ledsen. Under min färd till jobbet lyckades jag tappa bort min nya stegräknare. Jaha, det också. Vad bra det går för mig...
Jag begravde mig i arbete för att slippa tänka på mitt miserabla liv (jo, det är lite nattsvart att sluta bolma. Patetiskt, jag vet, men så här är det). Tiden gick fort och helt plötsligt var det lunch och dags för gympa. Jag som brukar älska träningen hasade ner med tunga steg, noll motiverad. Kände mig tjockare än nånsin, så missnöjd med min kropp. Ville inte visa mitt gungande fläsk för alla smalisar i gympasalen, ville inte byta om. Ville ingenting. Men jag verkar ha blivit specialist på att trotsa mina önskemål. När jag vill röka, så gör jag det inte, när jag inte vill gympa, så gympar jag (när jag inte får äta ostbågar och glass, så vräker jag i mig... hm). Den första kvarten på gympapasset var jag uttråkad och gjorde inte mitt bästa. Hängde inte alls med i koordinationerna och var bara allmänt barnsligt tvär. Men, så hände nånting. En endorfin hittade fram och gav mig en energipuff. Å så en puff till och en till och sen var jag mitt vanliga jag igen. Tjoflöjt vad härligt det var att ta ut sig! När vi skulle göra armhävningar 15, 12 och 10 st så valde jag att göra dom på tå istället för på knäna. Jag må vara tjock om magen, men lite stark är jag ändå.
Endorfinerna höll sig kvar resten av dan. Jag vart glad, pigg och mycket fokuserad. Eftermiddagen gick i ett nafs. När arbetsdagen var slut rusade jag iväg för att göra ett ärende på mitt kvällsöppna bankkontor. Väl där passade jag på att boka en tid för rådgivning. Min fantastiska bankkvinna som jag haft i alla år (i en annan bank) har gått i pension, så nu behöver jag en ny kontakt. "Jag vill ha en person lika fantastisk som Kerstin", sa jag till killen på banken som inte har en aning om vem Kerstin är. Han sa att Mikael är fantastisk, så honom kunde jag boka en tid med. Ok, vi testar Mikael då (men jag tror inte det finns någon som kan bräcka Kerstin). Sen rusade jag till apoteket och köpte ännu en förpackning med nikotinplåster. Tror inte jag är redo att vara utan såna. Tror till och med att jag behöver smacka på flera plåster för att bli som folk. Måtte jag vakna lite normalare i morgon... Nattinatt!
Jag begravde mig i arbete för att slippa tänka på mitt miserabla liv (jo, det är lite nattsvart att sluta bolma. Patetiskt, jag vet, men så här är det). Tiden gick fort och helt plötsligt var det lunch och dags för gympa. Jag som brukar älska träningen hasade ner med tunga steg, noll motiverad. Kände mig tjockare än nånsin, så missnöjd med min kropp. Ville inte visa mitt gungande fläsk för alla smalisar i gympasalen, ville inte byta om. Ville ingenting. Men jag verkar ha blivit specialist på att trotsa mina önskemål. När jag vill röka, så gör jag det inte, när jag inte vill gympa, så gympar jag (när jag inte får äta ostbågar och glass, så vräker jag i mig... hm). Den första kvarten på gympapasset var jag uttråkad och gjorde inte mitt bästa. Hängde inte alls med i koordinationerna och var bara allmänt barnsligt tvär. Men, så hände nånting. En endorfin hittade fram och gav mig en energipuff. Å så en puff till och en till och sen var jag mitt vanliga jag igen. Tjoflöjt vad härligt det var att ta ut sig! När vi skulle göra armhävningar 15, 12 och 10 st så valde jag att göra dom på tå istället för på knäna. Jag må vara tjock om magen, men lite stark är jag ändå.
Endorfinerna höll sig kvar resten av dan. Jag vart glad, pigg och mycket fokuserad. Eftermiddagen gick i ett nafs. När arbetsdagen var slut rusade jag iväg för att göra ett ärende på mitt kvällsöppna bankkontor. Väl där passade jag på att boka en tid för rådgivning. Min fantastiska bankkvinna som jag haft i alla år (i en annan bank) har gått i pension, så nu behöver jag en ny kontakt. "Jag vill ha en person lika fantastisk som Kerstin", sa jag till killen på banken som inte har en aning om vem Kerstin är. Han sa att Mikael är fantastisk, så honom kunde jag boka en tid med. Ok, vi testar Mikael då (men jag tror inte det finns någon som kan bräcka Kerstin). Sen rusade jag till apoteket och köpte ännu en förpackning med nikotinplåster. Tror inte jag är redo att vara utan såna. Tror till och med att jag behöver smacka på flera plåster för att bli som folk. Måtte jag vakna lite normalare i morgon... Nattinatt!
söndag 20 februari 2011
Lite jobbigt idag.
Har tänkt på cigg väldigt mycket och ofta. Känner ett sug hela tiden. Not happy.
Men jag har stått emot.
Men jag har stått emot.
fredag 18 februari 2011
Prövningar och Frihetskurs.
Häromdagen så utsattes jag för prövningar som fick mig att först ligga sömnlös, sen storböla och slutligen bli rosenrasande. Tidigare har jag rökt som en borstbindare så fort livet känts lite jobbigt. Nu hade jag inga att ta till och det var ju en jäkla tur. Hade jag haft ett paket liggandes hemma hade jag rökt upp rubbet, det vet jag. Jag gick förbi en tobaksaffär och tanken på att köpa tröstande cigg kom direkt. Jag hade ju en anledning att röka. Som en ledsen människa så får man ta ett par cigg, sa nikotinmonstret inom mig. Men jag köpte inga cigg! En annan röst svor till och sa: fan heller. Jag tänker inte röka hur ledsen och arg jag än är och så ignorerade jag alla tobakshandlare på min väg hem. Jag är så impad av mig själv så ingen kan ana. Vilken oerhörd karaktär jag hade!
Idag kom ett trevligt mail från hälsovården på jobbet. Mitt företag pröjsar en frihetskurs! En legitimerad psykolog ska hålla en slutarökakurs baserad på KBT och motiverande samtal. Om det sker i grupp eller individuellt bestämmer jag med psykologen under vår första träff den 1 mars. Fast jag tycker det skulle vara kul att vara i en grupp. Jag har ju alltid varit intresserad av psykologi och "att lära känna sig själv", så det ska bli superintressant detta. Nu har jag ju slutat på egen hand, men jag vill gå på kursen för att dels få motivation att sluta för gott, livet ut och dels för att sluta med nikotinplåster. Jag vill bli ren! Jag tycker det är helt fantastiskt av företaget att hjälpa mig och andra på jobbet som vill sluta med detta beroende.
Jag har inte varit lika duktig med maten idag. Tog en slev linguine (pasta) till lunch och det var fruktansvärt gott. På kvällen åt vi tacos och jag åt Tacotubs (med majsmjöl) och det var ren njutning. Maten har aldrig smakat så bra som idag... Inte nog med det, jag köpte ostbågar. Helgalet jag vet, men jag måste ha. MÅSTE. Löv OLW cheese doodles... Skippar vinet iallafall så jag är inte helt bortom all räddning, hihi.
Högt GI, högt fettinnehåll pga lätt nedbruten stärkelse
Idag kom ett trevligt mail från hälsovården på jobbet. Mitt företag pröjsar en frihetskurs! En legitimerad psykolog ska hålla en slutarökakurs baserad på KBT och motiverande samtal. Om det sker i grupp eller individuellt bestämmer jag med psykologen under vår första träff den 1 mars. Fast jag tycker det skulle vara kul att vara i en grupp. Jag har ju alltid varit intresserad av psykologi och "att lära känna sig själv", så det ska bli superintressant detta. Nu har jag ju slutat på egen hand, men jag vill gå på kursen för att dels få motivation att sluta för gott, livet ut och dels för att sluta med nikotinplåster. Jag vill bli ren! Jag tycker det är helt fantastiskt av företaget att hjälpa mig och andra på jobbet som vill sluta med detta beroende.
Jag har inte varit lika duktig med maten idag. Tog en slev linguine (pasta) till lunch och det var fruktansvärt gott. På kvällen åt vi tacos och jag åt Tacotubs (med majsmjöl) och det var ren njutning. Maten har aldrig smakat så bra som idag... Inte nog med det, jag köpte ostbågar. Helgalet jag vet, men jag måste ha. MÅSTE. Löv OLW cheese doodles... Skippar vinet iallafall så jag är inte helt bortom all räddning, hihi.
Högt GI, högt fettinnehåll pga lätt nedbruten stärkelse
tisdag 15 februari 2011
Kom igen, vågjävel.
Jag tycker det är, konstigt nog, väldigt lätt att avstå från bröd, socker och pasta/ris/potatis (till och med då jag fallerade så var jag väldigt sparsam med frossandet av det vita). Jag tror det beror på att jag tycker det är ruskigt gott med ett berg av grönsaker toppad med en matsked solrosfrön och en stor klick tzatziki till nåt protein. Jäkla tur det! Men, som Tony Irving brukar säga i Lets dance... vafan visar det sig inte på vågen för? Det händer absolut ingenting! Jag märker heller ingen skilllnad på kläderna. Dom där utlovade 0,5 kg i veckan-minskningen har jag inte sett röken av. Nog tycker jag att det borde hända nånting med kaggen om man inte har ätit vitt bröd och liknande på ett par veckor? Am I wrong? som han i Big Lebowski (en favvofilm i genren knäpp humor :)) säger upprepade gånger. (varför citerar jag idag? Crazy...)
Jag skulle verkligen vilja se en förändring på kroppen för att få en liten extra kick. Å andra sidan, jag har märkt att jag känner mig mycket piggare nu för tiden. Lite nytta gör det nog allt att äta bra. Å ciggen har jag gett fanken i idag med. Har förstås tänkt på cigg då och då (för jag har varit på dåligt humör idag och då vill jag gärna gå undan och röka), men istället har jag fokuserat på jobbet och tagit en lunchpromenad i friska luften med en vän/kollega. Kom faktiskt upp i drygt 8000 steg idag. Hade jag gått till bussen istället för att ta t-banan, så hade jag nog tangerat dom 10.000 stegen som PT vill att jag ska gå.
Nu ska jag dela med mig av lite tips hur man underlättar för sig med maten om man som jag jobbar heltid, kommer hem trött och sliten och avskyr att skära grönsaker varenda dag.
1) köp förvaringsburkar med tättslutande lock i olika storleker billigt på IKEA
2) köp hem veckans grönsaker: isbergssallad, tomat, gurka, babyspenat, paprika etc. Skölj, skiva, hacka, strimla och fyll förvaringsburkarna med respektive grönsak. Superbekvämt med färdigskuret i kylen. Bara att ösa på med olika grönsaker på tallriken.
3) köp hem valnötter, solrosfrön, pumpafrön etc och fyll småburkar med dessa. Så enkelt att strö över salladen. Nötter och frön innehåller rikligt med nyttigt omättat fett och höga halter av protein. Ger mättnadskänsla och ökar förbränningen.
4) köp hem en stor hink Turkisk yoghurt och gör tzatziki av hela rasket. Häll tzatzikin i en stor förvaringsburk och förvara i kylen. Nu har du sås hela veckan som passar till nästan all mat. Guld värt!
5) koka 8-10 ägg och förvara dom i kylen (håller i 3-4 dar). På så sätt har du frukostägget klart på nolltid samt att om hungern attackerar - ta ett kokt ägg eller två. Räddningsplanka nr 1.
6) vi äter samma mat hela familjen. Det enda som skiljer är att dom övriga adderar pasta/ris/potatis till sin rätt och själv öser jag på med grönsaker. Nemas problemas.
7) ibland orkar man bara inte laga mat eller så är klockan lite för mycket för att ställa sig och steka en biff. Då är en omelett helt rätt. Den har lågt GI och kan ätas med gott samvete. Fyll den med nåt smaskigt som du gillar och ät en grönsallad med keso till. Min favvoomelett är inspirerad från en lyxresa till Acapulco i Mexico då kockarna brassade omelett till en a minute. Jag valde alltid tärnad färsk tomat och tärnad paprika i min omelett. Så enkelt men ack så gott.
Det var några tips från mig. Jag hoppas jag en vacker dag kan blogga jippie, har gått ner x kg så tipsen tas mer seriöst, hihi. Nu ska jag sova. Adios, amigo!
Jag skulle verkligen vilja se en förändring på kroppen för att få en liten extra kick. Å andra sidan, jag har märkt att jag känner mig mycket piggare nu för tiden. Lite nytta gör det nog allt att äta bra. Å ciggen har jag gett fanken i idag med. Har förstås tänkt på cigg då och då (för jag har varit på dåligt humör idag och då vill jag gärna gå undan och röka), men istället har jag fokuserat på jobbet och tagit en lunchpromenad i friska luften med en vän/kollega. Kom faktiskt upp i drygt 8000 steg idag. Hade jag gått till bussen istället för att ta t-banan, så hade jag nog tangerat dom 10.000 stegen som PT vill att jag ska gå.
Nu ska jag dela med mig av lite tips hur man underlättar för sig med maten om man som jag jobbar heltid, kommer hem trött och sliten och avskyr att skära grönsaker varenda dag.
1) köp förvaringsburkar med tättslutande lock i olika storleker billigt på IKEA
2) köp hem veckans grönsaker: isbergssallad, tomat, gurka, babyspenat, paprika etc. Skölj, skiva, hacka, strimla och fyll förvaringsburkarna med respektive grönsak. Superbekvämt med färdigskuret i kylen. Bara att ösa på med olika grönsaker på tallriken.
3) köp hem valnötter, solrosfrön, pumpafrön etc och fyll småburkar med dessa. Så enkelt att strö över salladen. Nötter och frön innehåller rikligt med nyttigt omättat fett och höga halter av protein. Ger mättnadskänsla och ökar förbränningen.
4) köp hem en stor hink Turkisk yoghurt och gör tzatziki av hela rasket. Häll tzatzikin i en stor förvaringsburk och förvara i kylen. Nu har du sås hela veckan som passar till nästan all mat. Guld värt!
5) koka 8-10 ägg och förvara dom i kylen (håller i 3-4 dar). På så sätt har du frukostägget klart på nolltid samt att om hungern attackerar - ta ett kokt ägg eller två. Räddningsplanka nr 1.
6) vi äter samma mat hela familjen. Det enda som skiljer är att dom övriga adderar pasta/ris/potatis till sin rätt och själv öser jag på med grönsaker. Nemas problemas.
7) ibland orkar man bara inte laga mat eller så är klockan lite för mycket för att ställa sig och steka en biff. Då är en omelett helt rätt. Den har lågt GI och kan ätas med gott samvete. Fyll den med nåt smaskigt som du gillar och ät en grönsallad med keso till. Min favvoomelett är inspirerad från en lyxresa till Acapulco i Mexico då kockarna brassade omelett till en a minute. Jag valde alltid tärnad färsk tomat och tärnad paprika i min omelett. Så enkelt men ack så gott.
Det var några tips från mig. Jag hoppas jag en vacker dag kan blogga jippie, har gått ner x kg så tipsen tas mer seriöst, hihi. Nu ska jag sova. Adios, amigo!
måndag 14 februari 2011
Målet är solklart.
2 veckor inkl frulle i en bungalow vid en Thaibeach: 12.600 kr/12 = 1050 kr i månaden.
Ett paket cigg 48 kr x 30 = 1440 kr/månad, 48 x 365 = 17.250 kr per år som går upp i rök...
Jag har faktiskt råd att åka. Det är bara att byta ut inköpet till något så mycket bättre. Solklart så klart :)
Inga vita veckor gäller här :P
Ett paket cigg 48 kr x 30 = 1440 kr/månad, 48 x 365 = 17.250 kr per år som går upp i rök...
Jag har faktiskt råd att åka. Det är bara att byta ut inköpet till något så mycket bättre. Solklart så klart :)
Inga vita veckor gäller här :P
Puss på mig.
Stegräknaren tickade på som den skulle och kom upp iallafall i 5857 steg, nikotinplåstret satt på plats på armen och frukosten, lunchen och middagen var helt i GI-guruns Ola Lauritzons smak - kolja med sås av kokosmjölk och grön curry till lunch och ugnsbakad laxfilé med en citron/limesås till middag och så en massa grönt till det och tzatziki. Jag gympade hårt på lunchen och avstod från Alla hjärtansdagsbakelsen på eftermiddagens möte. Kort sagt så har jag skött mig grymt bra idag. Puss på mig!
Nej tack :)
söndag 13 februari 2011
Haverikommissionens rapport.
Haverikommissionen kan efter analysen av Taggens krasch rapportera följande fem fel:
1) Taggen har rökt
2) Taggen har druckit alkohol på fest
3) Taggen har ätit osunda kolhydrater
4) Taggen har ätit sötsaker
5) Taggen har låtit detta ske utan betänkligheter
Efter förhör med Taggen som erkänner alla fem fel och som ärligt redovisat vid vilka tillfällen felena begicks samt på heder och samvete lovat göra bättring, slipper Taggen den disciplinära åtgärden såsom att stå i skamvrån och säga Jag är en dumsnut 100 gånger. Taggen får en ny chans. Omstart NU!
1) Taggen har rökt
2) Taggen har druckit alkohol på fest
3) Taggen har ätit osunda kolhydrater
4) Taggen har ätit sötsaker
5) Taggen har låtit detta ske utan betänkligheter
Efter förhör med Taggen som erkänner alla fem fel och som ärligt redovisat vid vilka tillfällen felena begicks samt på heder och samvete lovat göra bättring, slipper Taggen den disciplinära åtgärden såsom att stå i skamvrån och säga Jag är en dumsnut 100 gånger. Taggen får en ny chans. Omstart NU!
fredag 4 februari 2011
Som en långsam kolhydrat (dag 12).
Hur trög kan man vara på morgonen? Lika trög som sirap, som en långsam kolhydrat? Allt gick som i slowmotion och jag lät det ske. Fixar inte att stressa. Väl på jobbet piggnade jag till något och mentalt kändes det tusen gånger bättre än igår. Jag är dock glad över att det är helg. Vill sova ut och göra saker i min (långsamma) takt. Behöver röja och städa för jag ligger efter med allting i hemmet. Denna vita månad då jag ska undvika krogliv och sånt passar väldigt bra. Jag ska ägna min fritid åt att fixa i hemmet på allvar. Måla, tapetsera och skruva ihop byråer, ja äntligen påbörja arbetet med att få mitt drömsovrum. Fast i min takt, haha.
Måste bikta mig i min lilla Dr Phil-blogg. Jag har icke gudfruktiga tankar. Mitt tålamod med människor är sisådär. Jag avskyr att åka kommunalt just nu. Jag stör mig på allt - särskilt dofter och ljud. Det verkar som alla röker vid busshållsplatser (som jag själv gjorde), alla verkar äta i bussar och tåg och jag mår illa av matosande dofter. Det är trångt överallt, folk är i vägen, folk är högljudda, alla bebisar och barn verkar skrika, bussar och tåg kränger och flänger så man kastas omkring som en vante. Dom går heller inte i tid, inte alls eller åker ifrån mig. Jag blundar och försöker stänga av mig för att inte slösa energi på såna här onda tankar om jobbiga människor. O kämpar med att inte längta efter en tröstande cigg...
Kvällens middag blev efter ett recept av GI-gurun Ola Lauritzon. Grymt goda.
Thaifrikadeller
4 portioner
500 g nötfärs
1 msk riven ingefära
1 vitlöksklyfta
1 ägg
½ dl grädde
½ dl hackad färsk koriander, salt och vitpeppar
1 burk kokosmjölk
2 tsk röd currypasta
2 tsk fisksås
1 msk honung
2 morötter
1 ask minimajs
1 näve broccolibuketter
1 näve sockerärtor
1. Blanda nötfärs, ingefära, hackad vitlök, ägg, grädde och koriander i en bunke. Smaka av med salt och vitpeppar.
2. Forma färsen till lagom stora bollar. Koka upp kokosmjölken, currypastan, fisksås, och honung i en kastrull.
3. Lägg i frikadellerna och låt koka i 10 minuter. Smaka av med salt och peppar. Skala och skiva morötterna. Tillsätt minimajsen, broccoli och morötter och låt koka ytterligare 2-3 minuter.
4. Tillsätt sockerärtor och låt dem bli varma i någon minut. Strö över färsk koriander efter smak över grytan.
Äntligen fredag som sagt! Behöver tagga ner. Å så känner jag mig liiiite smalare och är väldans rökfri!
Måste bikta mig i min lilla Dr Phil-blogg. Jag har icke gudfruktiga tankar. Mitt tålamod med människor är sisådär. Jag avskyr att åka kommunalt just nu. Jag stör mig på allt - särskilt dofter och ljud. Det verkar som alla röker vid busshållsplatser (som jag själv gjorde), alla verkar äta i bussar och tåg och jag mår illa av matosande dofter. Det är trångt överallt, folk är i vägen, folk är högljudda, alla bebisar och barn verkar skrika, bussar och tåg kränger och flänger så man kastas omkring som en vante. Dom går heller inte i tid, inte alls eller åker ifrån mig. Jag blundar och försöker stänga av mig för att inte slösa energi på såna här onda tankar om jobbiga människor. O kämpar med att inte längta efter en tröstande cigg...
Kvällens middag blev efter ett recept av GI-gurun Ola Lauritzon. Grymt goda.
Thaifrikadeller
4 portioner
500 g nötfärs
1 msk riven ingefära
1 vitlöksklyfta
1 ägg
½ dl grädde
½ dl hackad färsk koriander, salt och vitpeppar
1 burk kokosmjölk
2 tsk röd currypasta
2 tsk fisksås
1 msk honung
2 morötter
1 ask minimajs
1 näve broccolibuketter
1 näve sockerärtor
1. Blanda nötfärs, ingefära, hackad vitlök, ägg, grädde och koriander i en bunke. Smaka av med salt och vitpeppar.
2. Forma färsen till lagom stora bollar. Koka upp kokosmjölken, currypastan, fisksås, och honung i en kastrull.
3. Lägg i frikadellerna och låt koka i 10 minuter. Smaka av med salt och peppar. Skala och skiva morötterna. Tillsätt minimajsen, broccoli och morötter och låt koka ytterligare 2-3 minuter.
4. Tillsätt sockerärtor och låt dem bli varma i någon minut. Strö över färsk koriander efter smak över grytan.
Äntligen fredag som sagt! Behöver tagga ner. Å så känner jag mig liiiite smalare och är väldans rökfri!
torsdag 3 februari 2011
Låg och i behov av en Dr Phil (dag 11).
Dag 4 i denna vita månad har varit riktigt tuff. Jag vet inte vad det beror på, men jag antar att det har med alla omställningar att göra. Kände mig väldigt låg, omotiverad och hade som en klump i halsen emellanåt. Jag behövde lite peptalk (pt) från PT och mailade honom. Jag skrev att det kändes motigt, att jag inte har nån energi, att jag har svårt att tro att jag kommer gå ner i vikt när jag tvärtom känner mig tjockare än nånsin, att magen inte funkar och bla bla. Jag fattar ju innerst inne att jag inte kan förvänta mig mirakel efter bara några dar, men jag behövde gnälla av mig lite. Typiskt nog vill jag röka när jag är lite nere och det kändes ju inte bättre av att inte få röka nu heller. Mm, det var tungt ett tag där strax före lunch.
Jag gick ner till gymmet och vägde mig och konstaterade att jag gått ner hela 0,2 kg sen förra veckans vägning. Hujeda mig vilket kanonresultat. Not! Så svarar Dr PT att det är vanligt med den här energilösheten. Att dom 3-4 första dagarna tömmer kroppen på kolhydrater och fettet börjar spjälkas (för att maten ska kunna omvandlas till energi måste den spjälkas - min not), att jag ska dricka MYCKET vatten för det är nu jag kommer börja gå ner i vikt. Iallafall så fick hans mail mig att inte ge upp. Jag och kollegan gick på lunch. Som jag åt... Laxen var helt underbart god. Saftig som om den varit ångkokt, vilket den säkert var förresten, hehe och till den ett berg med grönsaker och tzatziki. En kanonlunch! Sen gick vi ut på promenad i duggregnet och det gjorde också gott. Jag pallar ju inte att konditionsträna just nu, så promenaderna är min räddning. Stegräknaren slutade på ca 8000 steg idag. Egentligen borde det ha varit mer för som vanligt hade jag kommit åt nån knapp som gjorde att stegräknaren slutade räkna ett tag där. Skitsamma! Jag brydde mig knappt idag.
Ett tag tänkte jag ta kompledigt under eftermiddagen för att åka hem och dra täcket över huvudet, men så kom ny energi och helt plötsligt var klockan fem och dags för att sjunga i kören vilket alltid ger stor glädje. Innan dess var det en kollega som undrade hur det var med mig. Hon såg på mina steg att jag inte var så värst piggelin. Jag berättade som det var. Då visade det sig att hon själv hållit på med GI i sex veckor. Hon hade massor med goda råd att ge mig. Hon prickade in dom flesta av biverkningarna som jag känner nu, men hade också en hel del uppmuntrande besked att ge mig, så med ens kändes det bra. Är glad att jag får så mycket stöttning! Jag tror det blir bättre i morrn!
Trots att jag krisat och tänkt på cigg hela dan, till och med tänkt att jag ska ta en när jag kommer hem (har 2 1/2 paket liggandes i lådan), så har jag inte rökt. Jag är impad av mig själv!
Jag gick ner till gymmet och vägde mig och konstaterade att jag gått ner hela 0,2 kg sen förra veckans vägning. Hujeda mig vilket kanonresultat. Not! Så svarar Dr PT att det är vanligt med den här energilösheten. Att dom 3-4 första dagarna tömmer kroppen på kolhydrater och fettet börjar spjälkas (för att maten ska kunna omvandlas till energi måste den spjälkas - min not), att jag ska dricka MYCKET vatten för det är nu jag kommer börja gå ner i vikt. Iallafall så fick hans mail mig att inte ge upp. Jag och kollegan gick på lunch. Som jag åt... Laxen var helt underbart god. Saftig som om den varit ångkokt, vilket den säkert var förresten, hehe och till den ett berg med grönsaker och tzatziki. En kanonlunch! Sen gick vi ut på promenad i duggregnet och det gjorde också gott. Jag pallar ju inte att konditionsträna just nu, så promenaderna är min räddning. Stegräknaren slutade på ca 8000 steg idag. Egentligen borde det ha varit mer för som vanligt hade jag kommit åt nån knapp som gjorde att stegräknaren slutade räkna ett tag där. Skitsamma! Jag brydde mig knappt idag.
Ett tag tänkte jag ta kompledigt under eftermiddagen för att åka hem och dra täcket över huvudet, men så kom ny energi och helt plötsligt var klockan fem och dags för att sjunga i kören vilket alltid ger stor glädje. Innan dess var det en kollega som undrade hur det var med mig. Hon såg på mina steg att jag inte var så värst piggelin. Jag berättade som det var. Då visade det sig att hon själv hållit på med GI i sex veckor. Hon hade massor med goda råd att ge mig. Hon prickade in dom flesta av biverkningarna som jag känner nu, men hade också en hel del uppmuntrande besked att ge mig, så med ens kändes det bra. Är glad att jag får så mycket stöttning! Jag tror det blir bättre i morrn!
Trots att jag krisat och tänkt på cigg hela dan, till och med tänkt att jag ska ta en när jag kommer hem (har 2 1/2 paket liggandes i lådan), så har jag inte rökt. Jag är impad av mig själv!
Talk to me, Taggen ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






