Tappat räkningen.

Trots en helg i rekreationens tecken med friskluft och god sömn, vaknade jag, inte trött, men låg. Jag vet inte varför. Pms, fullmåne, vårdepp eller bara missnöjd över att inte få bolma och vara glad? Jag har haft ordentliga cravings efter cigg denna helg och det är jobbigt. Det är svårt att förklara vad det handlar om och svårt att förstå vad nikotinet gör med en. Fruktansvärt är det hursom. Jag bet ihop, hakade fast stegräknaren i byxlinningen och åkte till jobbet, fast besluten att inte falla för frestelsen att röka utan istället göra mig av med frustrationen på lunchgympan. Väl på jobbet blev jag lite ledsen. Under min färd till jobbet lyckades jag tappa bort min nya stegräknare. Jaha, det också. Vad bra det går för mig... 

Jag begravde mig i arbete för att slippa tänka på mitt miserabla liv (jo, det är lite nattsvart att sluta bolma. Patetiskt, jag vet, men så här är det). Tiden gick fort och helt plötsligt var det lunch och dags för gympa. Jag som brukar älska träningen hasade ner med tunga steg, noll motiverad. Kände mig tjockare än nånsin, så missnöjd med min kropp. Ville inte visa mitt gungande fläsk för alla smalisar i gympasalen, ville inte byta om. Ville ingenting. Men jag verkar ha blivit specialist på att trotsa mina önskemål. När jag vill röka, så gör jag det inte, när jag inte vill gympa, så gympar jag (när jag inte får äta ostbågar och glass, så vräker jag i mig... hm). Den första kvarten på gympapasset var jag uttråkad och gjorde inte mitt bästa. Hängde inte alls med i koordinationerna och var bara allmänt barnsligt tvär. Men, så hände nånting. En endorfin hittade fram och gav mig en energipuff. Å så en puff till och en till och sen var jag mitt vanliga jag igen. Tjoflöjt vad härligt det var att ta ut sig! När vi skulle göra armhävningar 15, 12 och 10 st så valde jag att göra dom på tå istället för på knäna. Jag må vara tjock om magen, men lite stark är jag ändå. 

Endorfinerna höll sig kvar resten av dan. Jag vart glad, pigg och mycket fokuserad. Eftermiddagen gick i ett nafs. När arbetsdagen var slut rusade jag iväg för att göra ett ärende på mitt kvällsöppna bankkontor. Väl där passade jag på att boka en tid för rådgivning. Min fantastiska bankkvinna som jag haft i alla år (i en annan bank) har gått i pension, så nu behöver jag en ny kontakt. "Jag vill ha en person lika fantastisk som Kerstin", sa jag till killen på banken som inte har en aning om vem Kerstin är. Han sa att Mikael är fantastisk, så honom kunde jag boka en tid med. Ok, vi testar Mikael då (men jag tror inte det finns någon som kan bräcka Kerstin). Sen rusade jag till apoteket och köpte ännu en förpackning med nikotinplåster. Tror inte jag är redo att vara utan såna. Tror till och med att jag behöver smacka på flera plåster för att bli som folk. Måtte jag vakna lite normalare i morgon... Nattinatt!