Jag vill härmed stolt och glatt berätta att jag nu har varit rökfri i över 5 år! Inte en enda gång har jag varit i närheten av att fallera. Jag har inte haft en tanke på att ta smaka och ta ett bloss. Jag är jättejättestolt över mig själv!
Jag har haft 3 belöningsresor: år 1 till Thailand, år 2 till New York och år 3 blev en Atlantkryssning från Karibien till Europa, en resa som varade i 3 veckor. Jag har naturligtvis fortsatt att resa, men har inte sett dom som belöningsresor nåt mer. Varför? För jag tänker inte på det längre. Jag är fri, rökfri! Men årsdagen firar jag gärna med en klapp på axeln.
Hoppas fler slutar röka. Du kan om du vill.
Jag var på Allt om hälsan i Älvsjö och lyssnade på ett föredrag av läkaren Helena Rooth Svensson, anlitad av Sköldkörtelföreningen. Det var mycket som satte igång i huvudet när jag hörde henne. För första gången hörde jag fakta om denna sjukdom och från en som är på min sida, på vår sida. Jag ville bara gråta. Jag kände sån sorg över allt lidande vi får utså, all oförståelse från andra, särskilt från läkarkåren men också från oss själva. Vi har så lite kunskap. Jag vet så himla lite om hypothyreos. Det är Sveriges vanligaste sjukdom, vanligare än åldersdiabetes och ändå är sköldkörtelsjukdomar så okänt och ointressant för forskare. 4% av Sveriges befolkning har problem med sköldkörteln. Varför?
Föreläsningen gav iallafall en puff i baken att vägra acceptera den sämsta uppföljningen jag nånsin fått på en VC med en hånskrattande läkare (min fantastiska läkare är inte kvar. Nu fick jag en husläkare av äldre modell, totalt inkompetent i detta ämne. Fan!). Jag tänker inte nöja mig med hennes råd att minska på Levaxinet. Hon körde stenhårt efter referensramarna av värdena. Mig struntade hon i. Rooth Svensson sa det jag misstänkte: att det inte är säkert man mår bättre av Levaxinet, att läkare oftast bara tittar på ett av värdena, inte alla. Jag har precis betalat medlemsavgiften till Sköldkörtelföreningen. För medlemskap är en röst utåt. Vi behöver bli fler som hörs och syns. Idag kom en bok som jag beställde förra veckan Få livet tillbaka av Helle Sydendal.
Jag blir så berörd bara av att se checklistan hon har i boken. Listan med alla symptom. Jag har ju fortfarande de flesta kvar. Fast jag ätit Levaxin i 3 år. Jag har trott att jag är på väg att braka ihop av stress, men det kanske är brist på hormonet lik förbannat. Jag måste få veta det. Vad är vad? Varför mår jag så dåligt? Varför är jag ledsen, frusen, fet, okoncentrerad, stressad, har taskigt minne, är ständigt trött och aldrig aldrig glad? Jag vill till en specialist, en endokrinolog. Hur man nu ska lyckas med det... Åh jag ser framemot att läsa boken. För författaren blev fri från symptomen. Det är fantastiskt! Jag såg förresten en sak i boken som bekräftade mina misstankar. Jag har alltid trott att jag utvecklade sjukdomen efter att jag slutade röka halvåret innan diagnosen hypothyreos. Självklart hittade jag inga belägg för det nånstans. Tills nu. Helle skriver att rökstopp kan utlösa den autoimmuna sjukdomen Hasimotos tyreoidit som orsakar hyothyreos. Nu har jag inte den autoimmuna varianten som jag förstår (fast man börjar ju tvivla), men vem har sagt att rökstopp inte gäller min utlösning höll jag på att skriva, hehe. Ja du fattar. Men jag ska inte börja med rökeriet igen. Vi pratar om 4 år i januari. Det är ju bra ju :)
3 år med hypothyreos. Det finns inte så mycket bra att berätta. Det är ensamt. Jag hoppas också få livet tillbaka. Nu ska jag läsa kapitel 1 i boken.
Japp, klarade ännu ett år utan att fallera en endast gång. Det blev en belöningsresa. Den tredje i ordningen. Vi korsade Atlanten - från karibien till Europa. Resan varade i 21 dagar och finansierades av de pengar jag sparat för att inte röka. Hurra för mig! :-)
Jag har inte träffat min läkare som diagnosticerade Hypothyreosen på över ett år. Jag ringer när det är dags att beställa Levaxin. Hon skickar en remiss till min vårdcentral för provtagning av mina sköldkörtelvärden i samband med att receptet förnyas. Jag kontaktade läkaren i somras och ifrågasatte dosen på 100 mg. Jag var övertygad om att den inte var tillräcklig i och med att jag har så svårt att gå ner i vikt trots träning 4-5 dar i veckan och normal mängd kalorier. Nä, sa hon. Du ligger inom intervallet - du behöver inte öka dosen. Hon nekade mig ganska bryskt. Som vanligt lyder man trots att jag känner att det inte är rätt dos. Men viktproblemen kanske beror på annat, som läkaren tycker. Det var ett deppigt besked och jag har känt mig missmodig sen dess. Ska jag ha det så här livet ut? Fyfan vad tröstlöst. För några dar sen började jag äta 125 mg varannan dag. Instinkten sa mig att jag behöver mer Levaxin, men jag får ju inte för doktorn så jag ökade dosen på eget bevåg. Jag tänkte att om jag tar 25 mg till varannan dag så är det inte så farligt kanske. Tuggade sönder en tablett i halvor och delade den i ytterligare halvor.
Jag flyttade förra sommaren till grannkommunen men har varit kvar hos den gamla VC för jag har inbillat mig att min läkare varit kunnig och påläst. Hon verkade duktig i ämnet. Jag har fått för mig att få läkare har kunskap om Hypothyreos, särskilt äldre och män. Jag har inte haft nåt större förtroende alls för när jag har googlat runt på nätet så är det så mossig information. Den verkar klassas som en "kvinnosjukdom" och då är det ju inte så intressant för läkarvetskapen. Så har jag tänkt. Och det är nog fel. Faktum är att man verkar ha förstått att det är ett stort problem och väldigt vanligt. Förra året lade min arbetsplats till sköldkörtelprovet i våra hälsoundersökningar. Det gladde mig jättemycket. Tänk vad många man kan hjälpa innan helvetet brakar loss.
Åter till min flytt. Idag gick jag till min nya vårdcentral (VC) för att träffa en läkare i ett annat ärende. Jag mår inget bra i själen. Det liksom sitter där som en tagg år efter år. Aldrig glad. Drar mig undan. Vill bara hem till mitt, hem till tryggheten. Hatar min kropp, tycker inte om mig, förstår att ingen annan tycker om mig heller. Den nya VC sa att om jag ska gå hos dem så måste jag "flytta" från den gamla. Beslutet var lätt. Jag flyttar gärna över mina journaler. Jag har inte längre förtroende för min gamla doktor. Dags för byte av husläkare. Läkaren jag träffade var fantastisk. Hon blir inte min husläkare då hon inte gått klart utbildningen, men i det här fallet så följer hon upp mig. Jag berättade om mina bekymmer. Hon kom med förslag på åtgärder som jag accepterade. Hon tog blodtrycket som var för högt (pga psykisk stress) och ville ta lite blodprover för att se att det inte är nåt som lurar i bakgrunden. Jag sa att jag led av Hypothyreos. Hon hittade mina värden från starten 2011 till i somras i datorn. "Jag vill höja din dos till 125 mg", sa hon direkt (jag vågade inte berätta att jag redan börjat med det). "Nya moderna rön säger att man ska försöka få ner tsh-värdet till helst under 1. Man försöker så långt det går med Levaxinets hjälp. Du har legat på ett ganska konstant värde det senaste året på runt 2,7. Det är för högt". Förstå hur jag kände. Jippie! Jag visste det! Jag hade rätt. Jag fick ett recept på en burk med 25 mg att komplettera morgontabletten med. Jag fick en återbesökstid i januari då jag även ska ta nytt sköldkörtelprov. Blodtrycket ska kontrolleras. Dessutom får jag en remiss till nån som ska stärka mig och få mig på fötter igen.
Det var verkligen bra att jag bytte VC. Jag ser framemot att känna skillnaden när den nya dosen spritter i blodet på sin väg upp till den livsviktiga sköldkörteln. Du som är missnöjd med vården - ge inte upp. Sök upp en annan läkare eller VC. Det är våra kroppar, vårt mående. Det är vi som avgör om vi mår bra, inte för att doktorn anser att vi borde göra det.
Sjöng George Thorogood. Jag känner mig lite så när jag nu ska summera efter en lång tid. Jag har inte skött mig enligt Itrims principer. Således har jag inte nått mitt mål utan har massor kvar att gå ner. Under sommaren går det inget bra alls. Så mycket frestelser och livet leker. Men till hösten sätter jag ny fart med bättre mat och alkohofria månader.
En sak har jag dock kommit igång med och det är löpning. Jag blev anmäld till ett lopp på en mil och kände att oj jäklar. Nu måste jag ju börja löpträna. Under våren har jag gått på några löparträningar med coach. Köpte schyssta skor o kläder som gav en kick. Så i juni hittade jag ett nybörjarprogram på nätet, kolla här, som jag har följt regelbundet. Det känns alldeles fantastiskt bra att springa. Jag till och med gillar det! Jag är väldigt förvånad över denna omvändning då jag alltid har avskytt löpning. Jag kommer definitivt fortsätta med detta.
Jag är också fortsatt rökfri och det är absolut inga problem. Lite trist att en viss person som jag tycker om lite extra, röker. Men jag säger inget. Jag märker att han stör sig på sina cigg alldeles självmant. Igår sa han att han vill sluta igen. Tror han kommer lyckas för han är så målmedveten.
Sköldkörtelvärdena är som för ett år sen. Ingen förbättring eller försämring. Äter mina 100 mg Levaxin. Jag vill höja för att få fart på ämnesomsättningen. Doktorn säger nej. Jag är inte nöjd med det beskedet. Så i höst ska jag försöka få en tid hos en specialist, en endokrinolog. Man får inte ge upp. Det är min kropp!
Nytt år. 2013 ska bli mitt!
Ett evigt svullande och festande har satt sina spår. Jag
är inte så där pigg längre. Känner mig sliten och tjock. Är full med volanger. Fläskvolanger. Jag som hatar rysch pysch. Vågar inte väga mig.
Mår dåligt av mitt dåliga leverne. Idag börjar jag om med en strikt diet. Äter
2 dl havregrynsgröt med minimjölk på morgonen och sen blir det smoothies o andra
Itrimprodukter resten av dagen. Start idag med en liten paus på 6 dar då jag ska till New York. Fan om jag
vacklar. Fan om jag fuskar. Jag har ett mål att nå 20 februari. Slutmålet som jag borde ha uppnått i november om jag inte hade gett upp. Det
är dags att sätta igång. Igår bakis o pizza till middag. Idag diet och 40 minuter på löpbandet. Världsrekordlänge för mig. Konditionen är det inget fel på. Den är fantastisk. Tack vare spinningpassen. Jag vet vad jag ska köpa för present till mig när jag når min målvikt. Ett par löparskor i bästa kvalité. Jag minsann ska bli en löpare när snön töat bort. Den belöningen känns bättre än en ny garderob. 2013 ska bli mitt sunda år och jag ska bli atletisk o vältränad!
l januari firar jag även 2 år som rökfri. Det
är fantastiskt! Inte en gång har jag vacklat sen mitt bloss som jag tog av en
kompis i augusti 2011och som fick mig att må illa. Aldrig mer röka! New York är 2-årsbelöningen. Och jag har
fler förbättringar som pockar på. Alkoholen... yes, indeed. Återkommer om det.
Jag var på vägning igår igen på Itrim och var livrädd över att se resultatet. Jag sköter ju inte det här med dieten alls. Jag hade ett uppföljningssamtal med min nya coach för 2 veckor sen och då sa jag till henne att jag vill inte äta så där strikt den kommande tiden. Det är ingen idé för jag vill inte. Underbart nog lyssnade hon och förstår hur jag funkar. Vi gjorde en ny plan. Jag ska försöka hålla mig till meny Varierat dvs jag äter frukost o lunch, men byter ut mellis o kvällsmat till Itrims måltidsersättningar. Jag tyckte det var ett bra upplägg. men jag har inte hållit det alls. Jag sa att jag kommer göra det efter nyår. Jag vet hur jag är. Jag tappar motivationen om jag "inte får göra som jag vill". Tack o lov är min coach klok och tjatar inte.
Jag äter som förr och festar och har mig. Jag tränar dock lika flitigt som alltid. Jag försöker undvika bröd. Jag gick upp nästan 3 kg när jag gick över till "vanlig mat" efter den strikta dieten. Det är ju helt normalt och naturligt. Dock kändes det ledsamt. Och det är ju bra om jag känner så. Att jag inte nöjer mig med det. Igår visade vågen att jag gått ner en del på två veckor. Nu ligger jag på endast 0,6 kg över mitt bästa resultat under invägningarna. Det är ju fantastiskt! Juletider och kalas stundar. Jag är vrålhungrig o sugen. Jag kommer smaska i mig en hel del. Men... efter årsskiftet, efter resan till NY, kommer jag satsa järnet på att bli av med de återstående kilona för att få min drömvikt. Jag är övertygad om att till beach 2013 är jag klar :)
Idag fyller jag år, tjing tjong!
Har tagit en paus från den strikta dieten. Är inte motiverad att gå hungrig och missa allt kul i livet pga en jävla bantning. Så jag har ätit och druckit och gjort alla fel man kan göra som Itrimkund. Nej, inte alla fel. Jag tränar lika mycket som alltid; 4-5 dar i veckan. Och kanske är det träningen som räddar mig. Vågen visade på en minskning på 1 kg. Helt otroligt. Är fett glad.
Hon var mycket nöjd med mina blodvärden. Dom är perfekt, sa hon. Fortfarande var hon fundersam över hur värdena kunde förändras så till det sämre i våras. Men vi får inte veta och det är skitsamma, så länge allt är ok nu. Mina hormonvärden var detsamma som sist, ingen förändring. Jag vart besviken först. Hade hoppas på att få minska på Levaxinet för att så småningom få sluta med det helt. Det kan vara så att du måste äta Levaxin hela livet, det går inte att säga, sa doktorn och grusade mina förhoppningar. När jag fick diagnosen för ett år sen så sa hon att jag kunde bli frisk efter ett år, men så låter det ju inte nu. Trist...
Men så länge jag mår så här bra, så är det mer än underbart. Näst blodprov sker om 6 månader för nu anser hon att jag har stabila värden.
Dietlivet då? Åh, jag vågar inte berätta hur illa jag skött mig den senaste veckan.... Jag är värdo! Äter o äter o äter. Usch. Det är illa, riktigt illa.
Jag har tagit nya prover för analys av mina blodvärden som spökade i våras samt ett sköldkörtelprov. Det var ett tag sen så jag är mycket nyfiken på om mina hormonvärden förändrats till det positiva dvs att det är dags att börja sänka Levaxinosen för att sen få sluta med den helt... Håll tummarna att det inte är sämre i allafall. Jag ska inte klaga. Jag mår väldigt bra så om det handlar om att ta en tablett varje morgon för att behålla livskvalitén så gör jag det såklart.
Med viktminskningen går det bra. Har gått ner stadigt och väger nu 5 kg från mitt drömmål. Dock så har jag en riktig frossarhelg, medvetet val, så jag saboterar en hel del. Men jag längtar så efter att umgås med släkt o vänner kring god mat så jag kunde inte låta bli att bjuda på mat den här helgen. Jag mår så bra av det. Men nya tag på måndag igen. Träning o Itrims produkter.
