Värdena inte ok.

Doktorn ringde om mitt blodprov som jag lämnade i onsdags. Värdena är inte ok än. 4,9 ligger det på. Alldeles för högt. Sorgligt med tanke på att jag ändå har varit nere på 2,9. Hon tror att det beror på att jag åt fel dos av Levaxinet. Det kan dröja några veckor för kroppen att svara på medicinen - åt endera hållet. Jag vet inte jag. Jag tror inte dippen den senaste tiden beror på det. Jag kan dock inte lista ut vad som orsakade det. Ingen kan ge mig svar på det. Det var mer med mina värden som inte var ok. För högt blodvärde helt plötsligt. Hon vill att jag ska ta ett nytt prov för att kolla blodvärdet. Jag kan inte bli orolig. Jag blir bara så förbannad på all den här skiten. Fyfan.  

Tillägg: det förhöjda blodvärdet kan vara "falskt". Det kan uppstå vid vätskebrist. Å jag är kass på att dricka vatten. Annars är det storrökare som kan råka ut för detta. Eller dom som dricker mycket alkohol. Även överviktiga kan drabbas. Ja just det, jag är ju överviktig. Fuck hypotyreos. 

Dippar o deppar.

Jag fattar inte vad det är frågan om. Dom senaste dagarna har jag märkt en försämring igen. Tappar energi och känner mig gråtig. Jag gråter inte, men tårarna lurar bakom ögonlocket. Idag märkte jag att hårkvalitén är så där vidrig igen. Stråna är spröda o tunna. Fingertopparna är torra. Ingen lotion i världen hjälper. Har fått sämre syn. Minnet är uruselt. Häromdagen glömde jag tvätta ur balsamet i håret. Jag blir så jävla orolig. Varför händer det här? Varför blir jag sämre? Jag är så missmodig och tänker att jag kommer aldrig bli frisk. Jag förstår inte varför jag blir sämre. Beror det på att jag drack vin igår? Att jag tränat för hårt i veckan? Vad händer? Känns som jag inte kan få svar på mina frågor nånstans. Jag ska ringa läkaren, men tvivlar att hon kan svara på mina frågor. Jag tror allt är åt helvete. Jag kommer bli sämre, det kommer bli kroniskt, jag kommer få struma, jag kommer svullna upp i ansiktet igen, jag kommer aldrig gå ner mina vidriga kilon som jag fått på köpet med den här vidriga hemska fruktansvärda sjukdomen. Känns deppigt som fan!  

Energilös.

Måste gnälla av mig. Jag tycker det är så segt med allting. Tråkigt och så är jag sådär orkeslös. Jag borde göra en massa, men det tar emot. Är trött och brusar lätt upp. Jag är så trött på att må så här konstigt. Vill tillbaks till värmen och solen. Där mådde jag mycket bättre...

Feldoserad.

Jag har mått ruskigt bra sen jag kom hem från Thailand. Energin och glädjen har varit på topp under hela mars månad. Jag passade på att ha en helvit månad vilket stärkte känslan av att sköta mitt inre och yttre. Jag nyttjade också energin på ett väldigt konstruktivt sätt. Jag har både köpt en lägenhet och sålt min. Allt har gått i ett nafs och helt i min väg. Det känns fantastiskt att få flytta till ett mysigare hem med radhuskänsla och i centrum. Så underbart att få nära till både affärer och kompisar. I juni går flyttlasset och jag längtar mycket. 

Så började jag dippa vid månadsskiftet. Blev lite tröttare och så kom en deppkänsla som inte ens den kommande flytten kunde rå på. Jag märkte också på ett spinningpass att jag inte hade riktigt med ork. Välbekant känsla. Och absolut skrämmande. "Inte nu igen! Inte komma tillbaka, hemska hemska symptom!" I samma veva gjorde jag en hälsoundersökning på jobbet (vi får en sån vartannat år). Man tar blodprover för att kolla socker, järnhalt, kolestrol etc. Men också sköldkörteln. Jag hade tagit Levaxintabletten på morgonen så jag sa till sköterskan att dom kan bortse från testresultatet vad gäller TSH. Dessutom går jag redan på kontroller hos min läkare. En vecka senare kom provresutaltet hem per post. Man gratulerade mig till mina extremt goda värden förutom sköldkörteln då då. Men det visste vi ju om. Det som ändå oroade mig var att värdet hade gått upp till 3,9. Trots att jag ätit Levaxin. Hur fan kan det gå upp? Jag hade ju 2,9 utan medicin sist vi kollade. Jag tänkte att man måste ha gjort nåt fel. 

Några dar senare (förra veckan) var det dags att lämna ett blodprov på vårdcentralen (det ska gå 6 veckor mellan gångerna nu). Mådde inte superbra men tänkte att jag var trött av all anspänning av mina bostadsaffärer. Lämnade ett prov med en känsla av att det inte skulle vara ett bra värde. Nästa morgon så var det nåt som fick mig att titta på Levaxinburken (jag hade sovit oroligt hela natten. Kände mig väldigt orolig i hela kroppen när jag vaknade). Jag tog min tablett och läste på etiketten. 50 mg. Eh, va? 50? Men vad fan. Jag ska ju käka 75 mg. Var är den burken? Vem har bytt ut burken? Sabotage! Ja, man blir nojjig av hormonbrist... Det som hänt är nog så att när jag hade lägenhetsvisningen så gömde jag såklart båda Levaxinburkarna. Sen efter visningen tog jag fram den ena burken och har inte sett att det är den med lägre dos. I 10 dagar har jag ätit för svag dos. Sakta men säkert har mina hormoner minskat och påverkat kropp o själ. Förklaringen var en enorm lättnad. Men så klantigt! Min läkare ringde idag om provsvaret (hon har varit på semester, därför dröjde det). Hon var mycket förbryllad över resultatet. 6,6 i värde. Det är inte bra! Jag berättade vad som hänt. Hon var glad att det fanns en förklaring, annars hade hon inte förstått nånting alls. Hihi, pinsam jag är som förväxlar medicinen. Jag måste göra om blodprovet men dessvärre om 5 veckor. Så kan det gå när haspen inte är på.

Hemma igen.

Nu är jag hemma efter en fantastiskt skön semester som väckte mina livsandar till liv. Sol och värme är vapnet. Min kompis såg skillnad i mitt ansikte redan efter en dag i solen: "Du ser 10 år yngre ut!" Jag åkte till Thailand väldigt trött och sliten. Mådde dåligt psykiskt och var less på det mesta - mest på mig själv. Den första veckan sov jag 10 timmar varje natt. Som en stock. Jag kan inte minnas när jag har sovit så mycket och så djupt. För varje soldag och varje natt med god sömn blev jag stärkt och glädjen återkom i ögonen. Det kändes fantastiskt! Jag aktade mig noga för att planera dagarna och undvek definitivt att tänka på allt som väntade hemma. Bara att nudda vid tanken gav mig hjärtklappning och yrsel.

Min kompis röker som en bortstbindare och jag var lite oroad ifall jag skulle frestas att ta ett bloss. Men icke! Jag var inte ens sugen. Varje gång hon hade rökt blev jag avskräckt av doften som omgav henne. Fy vad rökare luktar illa. Tänk vad pinsamt att jag varit en sån stinkbomb i alla år. 

Jag mådde väldigt bra i Thailand. Klimatet passar mig som är en torrboll. Huden blir så len och naturligt fuktig utan lotion. Jag tog min tablett Levaxin varje dag och besvärades ingenting av sjukdomen vad jag märkte. Huden var dock lite känslig på sina ställen av den starka solen (det har inte hänt förr, så jag tror det har med sjukdomen att göra). Fick vattenfyllda blåsor på benen, tror det var värmeutslag, men då var det bara att hålla sig under parasollet och läsa vidare i boken. Jag är så glad för den här resan. Den kom så lägligt!  

En bild som jag tog:

Bra värden?

Jag var hos VC i morse, kvart i åtta, för att ta mitt blodprov. Det satt redan en massa folk i väntrummet, men jag som fått en tid fick gå före och det kändes så bra. Det var samma sjuksköterska som i fredags. Lika vänlig. Jag bad jättemycket om ursäkt för mitt senaste beteende. Trots att jag var så otrevlig hade hon förberett med min doktor; att doktorn skulle ringa mig om resultatet innan jag reser. Jag var så tacksam! Och jag skäms över mitt temperament. Förstår inte varför jag flippar ur hela tiden. Eller jo... innerst inne anar jag vad det handlar om. Nerverna är på utsidan. Jag mår skitdåligt. Jag vågar inte skriva här hur jag tänker inombords. 

Min läkare ringde ikväll. Halv sju. Hon kommer gå in i väggen om hon fortsätter så här. Iaf hade hon ett resultat. TSH: 2,9 och T4: 21. Inom referensramarna sa hon. Det är bra värden, du är "normal" (med hjälp av medicinen). Nya prover om 6 veckor. Hejsvejs.

Bra värden, sa hon. Men jag mår inte alls bra. Jag har lust att höja Levaxindosen. Du ska inte höja, sa doktorn. Gud vad det här är förvirrande. Hon är nöjd med värdena, men jag känner att jag inte mår bra, har ingen ork, livslust eller nånting. Min hy är fnasig, inga lotions i världen hjälper. Håret är sprött. Mina fingertoppar brinner så fort jag går ut (dom tål ingen som helst kyla). Man ska väl lita på sig själv? Å andra sidan börjar jag undra om jag är på väg att braka?   

I morrn åker jag äntligen till solen. Det är min sluta-rökabelöning. Resan jag bokade för ett år sen och som finansieras av ciggen jag inte röker. Jag tror inte en resa har kommit lägligare. Jag är så jävla sliten i kropp o själ. 

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Läkarna inom primärvården tittar gärna på referensvärdena för sköldkörteln, men det är inte alla som får avvikande värden på TSH, trots att de är sjuka, säger doktor Bo Wikland.               

En för låg sköldkörtelhormonproduktion, hypotyreos, behandlas med sköldkörtelhormon. Enkelt. Det svåra är att upptäcka, diagnostisera och sedan få in rätt dos för medicinen. Symptomen kan finnas kvar i upp till ett halvår efter att medicin satts in.

Tester för att mäta aktiviteten i sköldkörteln görs på ett annat hormon. När sköldkörteln producerar för lite hormon, svarar TSH med att öka sin produktion av tyreotropin. Därför är ett högt TSH-värde alltid en indikation på att sköldkörteln inte fungerar som den ska.
Men är TSH-värdet normalt, kan den ändå vara dålig. Då måste ett annat test tas. Direkt i sköldkörteln. Med en tunn nål tas ett prov direkt från organet och då syns inflammationen. Det kallas finnålsprov eller punktuation.
- Referensvärdena är så vida att man inte fångar upp alla som egentligen är sjuka. Många som har ett normalt värde, är ändå dåliga, säger Bo Wikland, på Läkarhuset i Stockholm.

Normala referensvärden på sköldkörteln:

• TSH - högst 2,5 (Inte uppåt 3-4 som vissa har som normalvärde, anser doktor Bo Wikland.)
• T4, fritt, 9-22 pmol.
• T3, fritt, 2,5 - 5,6 pmol.

För att se om autoimmun sjukdom finns i botten, kan ytterligare ett test göras för att se förekomsten av antikroppar.

Källa: http://dinamediciner.se/nyheter/normalvarden-skoldkortelhormon

Utbrott på VC.

Jag har dippat denna vecka och känt mig väldigt trött, låg och sliten Jag såg framemot att ta blodprovet i morse för att få veta hur det står till med värdena. Labbet öppnar 8, men jag kände en viss stress då jag skulle vara i stan hos företagsläkaren kl 9 för att kolla min högerarm som på sistone smärtat kraftigt. Jag gick därför till VC i god tid för att vara först på plats. Irritationen kom direkt eftersom sköterskorna inte öppnade förrän 7 min över 8. För helvete, jag har en tid att passa. En tant lät mig gå före och jag stressade in i labbet. "Har du tagit Levaxin idag?" undrade sköterskan. "Eh, ja", sa jag. Fan, jag tog den av bara farten! "Då kan vi inte ta blodprovet. Vi måste ju veta vad du har för värde utan medicin". Vad fan, vad fan fan fan. Jag blev så jävla besviken. På mig själv. På sjukdomen. På att ränna stup i kvarten till VC, till doktorn och fan vet allt. Jag vart desperat. "Du måste ta blodprovet. Jag ska resa utomlands på tisdag. Jag måste få veta hur jävla taskiga värden jag har!" "Tyvärr, sa tjejen tålmodigt. "På måndag morgon då? undrade jag eller fan, det är väl ingen idé? Då tar ju pensionärerna all tid. Dom ockuperar morgontiderna på måndagarna och tisdagarna. Dom som inte har nån jävla tid att passa!" utbrast jag surt när jag fick mitt psykbryt i labbet. Den mycket tålmodiga sköterskan sa: "om du vill kan vi boka en tid kvart i åtta på måndag morgon. Då kan läkaren ringa dig om resultatet på tisdag förmiddag." Jag kom av mig helt av denna vänlighet. Tack! Så flydde jag med tårar i ögonen. Jag verkligen hatar att må så här. Jag vill inte vara en otrevlig skit, men det är jag.

Jag åkte in till stan och kom till företagshälsovården precis i tid. Doktorn var en underbar kvinna. Kunnig i sköldkörtelsjukdomar och kunnig i tennisarmbågar. För det var min diagnos. Jag har en inflammation, förmodligen utlöst av helgens hackande och skärande av grönsaker. Läkaren berättade att patienter med sköldkörtelsjukdomar drabbas lättare av inflammation i leder. Jag ska äta Voltaren morgon o kväll, helst smörja in armbågen med gel men det går inte för jag ska resa bort till solen och gelet gör så det kan bli brännskador. Jag ska inte belasta armen, inte bära kassar, inte hålla i kaffekoppar, ge fan i datormusen osv. Om ett par veckor kommer det ge med sig och jag blir bra. Semestern i Thailand kommer väldigt lägligt. Värme o vila är bästa medicinen. Lite lätt massage också. Jag kan knappt bärga mig längre. Vill sticka till värmen och palmerna nu. Är så sliten och trött på allt och alla. Mest på mig själv.

Nästan som förr i tiden.

Jag är så glad idag. Jag känner hunger, jag svettas när jag anstränger mig och hårstråna på benen börjar växa ut. Precis som förr i tiden. Förr svor jag över detta, idag blev jag lycklig. Det här är tecken på att vissa funktioner i kroppen fungerar. Andra förbättringar är hörseln och att hyn är finare, lenare. Det är fortfarande jobbigt med ögonen. Tycker jag ser suddigt hela tiden. Sen väntar jag otåligt på att ämnesomsättningen ska bli normal. Men man får vara glad över det lilla. 

1 år och rökfri.

Kära jag! Jag har klarat målet. Jag är verkligen rökfri! Det är ett år sen jag bestämde mig för att sluta och smackade på ett plåster. Jag skrev om det här i bloggen och det var smart. Så jag har koll på datum och koll på hur det var. Det var lite knepigt i början. Jag fallerade ett par gånger, men aldrig att jag gav upp. Jag har hela tiden varit stark i mitt beslut att bli rökfri. Och se... jag klarade det. Målet är nått och resmålet, min ettårspresent, hägrar. Om ett par veckor ska jag njuta i solen för dom pengarna som jag annars hade rökt upp. Jag är jättestolt över mig själv!

Analys inifrån ut.

Idag var jag hos min läkare på VC för analys av mitt andra blodprov sen jag fick diagnosen Hypotyreos. Jag tog blodprovet förra veckan när jag mådde som sämst. Mina TSH-värden låg på 4,1. Det ska ligga mellan 0,2-4,0 så det närmar sig. Jag läste att nån specialist på sjukdomen tyckte att VC:s maxgräns är för hög. Att man borde ligga på max 2,5-3. Inte vet jag. Man utgår från sitt mående. Det är så individuellt. T ex påverkas värdena om du ätit kalcium, om du tagit ut dig för hårt osv. Läkaren sa att jag inte får öka medicinen mer. Tvärtom borde jag minska dosen om en tid. Uppföljning om en månad igen. Mm, man måste ha enormt tålamod. Till sommaren så blir jag kanske kanske frisk... 

Efter läkaren rusade jag vidare till kuratorn för ett andra samtal. Jag trodde inte att det skulle behövas men jag har fel. Det finns en del som pockar på och vill ventileras. Vi bokade en ny tid om två veckor. Jag ser det som kvalitetstid med mig själv...