tisdag 10 april 2012

Feldoserad.

Jag har mått ruskigt bra sen jag kom hem från Thailand. Energin och glädjen har varit på topp under hela mars månad. Jag passade på att ha en helvit månad vilket stärkte känslan av att sköta mitt inre och yttre. Jag nyttjade också energin på ett väldigt konstruktivt sätt. Jag har både köpt en lägenhet och sålt min. Allt har gått i ett nafs och helt i min väg. Det känns fantastiskt att få flytta till ett mysigare hem med radhuskänsla och i centrum. Så underbart att få nära till både affärer och kompisar. I juni går flyttlasset och jag längtar mycket. 

Så började jag dippa vid månadsskiftet. Blev lite tröttare och så kom en deppkänsla som inte ens den kommande flytten kunde rå på. Jag märkte också på ett spinningpass att jag inte hade riktigt med ork. Välbekant känsla. Och absolut skrämmande. "Inte nu igen! Inte komma tillbaka, hemska hemska symptom!" I samma veva gjorde jag en hälsoundersökning på jobbet (vi får en sån vartannat år). Man tar blodprover för att kolla socker, järnhalt, kolestrol etc. Men också sköldkörteln. Jag hade tagit Levaxintabletten på morgonen så jag sa till sköterskan att dom kan bortse från testresultatet vad gäller TSH. Dessutom går jag redan på kontroller hos min läkare. En vecka senare kom provresutaltet hem per post. Man gratulerade mig till mina extremt goda värden förutom sköldkörteln då då. Men det visste vi ju om. Det som ändå oroade mig var att värdet hade gått upp till 3,9. Trots att jag ätit Levaxin. Hur fan kan det gå upp? Jag hade ju 2,9 utan medicin sist vi kollade. Jag tänkte att man måste ha gjort nåt fel. 

Några dar senare (förra veckan) var det dags att lämna ett blodprov på vårdcentralen (det ska gå 6 veckor mellan gångerna nu). Mådde inte superbra men tänkte att jag var trött av all anspänning av mina bostadsaffärer. Lämnade ett prov med en känsla av att det inte skulle vara ett bra värde. Nästa morgon så var det nåt som fick mig att titta på Levaxinburken (jag hade sovit oroligt hela natten. Kände mig väldigt orolig i hela kroppen när jag vaknade). Jag tog min tablett och läste på etiketten. 50 mg. Eh, va? 50? Men vad fan. Jag ska ju käka 75 mg. Var är den burken? Vem har bytt ut burken? Sabotage! Ja, man blir nojjig av hormonbrist... Det som hänt är nog så att när jag hade lägenhetsvisningen så gömde jag såklart båda Levaxinburkarna. Sen efter visningen tog jag fram den ena burken och har inte sett att det är den med lägre dos. I 10 dagar har jag ätit för svag dos. Sakta men säkert har mina hormoner minskat och påverkat kropp o själ. Förklaringen var en enorm lättnad. Men så klantigt! Min läkare ringde idag om provsvaret (hon har varit på semester, därför dröjde det). Hon var mycket förbryllad över resultatet. 6,6 i värde. Det är inte bra! Jag berättade vad som hänt. Hon var glad att det fanns en förklaring, annars hade hon inte förstått nånting alls. Hihi, pinsam jag är som förväxlar medicinen. Jag måste göra om blodprovet men dessvärre om 5 veckor. Så kan det gå när haspen inte är på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar