Utbrott på VC.

Jag har dippat denna vecka och känt mig väldigt trött, låg och sliten Jag såg framemot att ta blodprovet i morse för att få veta hur det står till med värdena. Labbet öppnar 8, men jag kände en viss stress då jag skulle vara i stan hos företagsläkaren kl 9 för att kolla min högerarm som på sistone smärtat kraftigt. Jag gick därför till VC i god tid för att vara först på plats. Irritationen kom direkt eftersom sköterskorna inte öppnade förrän 7 min över 8. För helvete, jag har en tid att passa. En tant lät mig gå före och jag stressade in i labbet. "Har du tagit Levaxin idag?" undrade sköterskan. "Eh, ja", sa jag. Fan, jag tog den av bara farten! "Då kan vi inte ta blodprovet. Vi måste ju veta vad du har för värde utan medicin". Vad fan, vad fan fan fan. Jag blev så jävla besviken. På mig själv. På sjukdomen. På att ränna stup i kvarten till VC, till doktorn och fan vet allt. Jag vart desperat. "Du måste ta blodprovet. Jag ska resa utomlands på tisdag. Jag måste få veta hur jävla taskiga värden jag har!" "Tyvärr, sa tjejen tålmodigt. "På måndag morgon då? undrade jag eller fan, det är väl ingen idé? Då tar ju pensionärerna all tid. Dom ockuperar morgontiderna på måndagarna och tisdagarna. Dom som inte har nån jävla tid att passa!" utbrast jag surt när jag fick mitt psykbryt i labbet. Den mycket tålmodiga sköterskan sa: "om du vill kan vi boka en tid kvart i åtta på måndag morgon. Då kan läkaren ringa dig om resultatet på tisdag förmiddag." Jag kom av mig helt av denna vänlighet. Tack! Så flydde jag med tårar i ögonen. Jag verkligen hatar att må så här. Jag vill inte vara en otrevlig skit, men det är jag.

Jag åkte in till stan och kom till företagshälsovården precis i tid. Doktorn var en underbar kvinna. Kunnig i sköldkörtelsjukdomar och kunnig i tennisarmbågar. För det var min diagnos. Jag har en inflammation, förmodligen utlöst av helgens hackande och skärande av grönsaker. Läkaren berättade att patienter med sköldkörtelsjukdomar drabbas lättare av inflammation i leder. Jag ska äta Voltaren morgon o kväll, helst smörja in armbågen med gel men det går inte för jag ska resa bort till solen och gelet gör så det kan bli brännskador. Jag ska inte belasta armen, inte bära kassar, inte hålla i kaffekoppar, ge fan i datormusen osv. Om ett par veckor kommer det ge med sig och jag blir bra. Semestern i Thailand kommer väldigt lägligt. Värme o vila är bästa medicinen. Lite lätt massage också. Jag kan knappt bärga mig längre. Vill sticka till värmen och palmerna nu. Är så sliten och trött på allt och alla. Mest på mig själv.