Minus trots svullande.

Har tagit en paus från den strikta dieten. Är inte motiverad att gå hungrig och missa allt kul i livet pga en jävla bantning. Så jag har ätit och druckit och gjort alla fel man kan göra som Itrimkund. Nej, inte alla fel. Jag tränar lika mycket som alltid; 4-5 dar i veckan. Och kanske är det träningen som räddar mig. Vågen visade på en minskning på 1 kg. Helt otroligt. Är fett glad.   

Doktorn ringde.

Hon var mycket nöjd med mina blodvärden. Dom är perfekt, sa hon. Fortfarande var hon fundersam över hur värdena kunde förändras så till det sämre i våras. Men vi får inte veta och det är skitsamma, så länge allt är ok nu. Mina hormonvärden var detsamma som sist, ingen förändring. Jag vart besviken först. Hade hoppas på att få minska på Levaxinet för att så småningom få sluta med det helt. Det kan vara så att du måste äta Levaxin hela livet, det går inte att säga, sa doktorn och grusade mina förhoppningar. När jag fick diagnosen för ett år sen så sa hon att jag kunde bli frisk efter ett år, men så låter det ju inte nu. Trist... 
Men så länge jag mår så här bra, så är det mer än underbart. Näst blodprov sker om 6 månader för nu anser hon att jag har stabila värden.

Dietlivet då? Åh, jag vågar inte berätta hur illa jag skött mig den senaste veckan.... Jag är värdo! Äter o äter o äter. Usch. Det är illa, riktigt illa.

Spänd väntan.

Jag har tagit nya prover för analys av mina blodvärden som spökade i våras samt ett sköldkörtelprov. Det var ett tag sen så jag är mycket nyfiken på om mina hormonvärden förändrats till det positiva dvs att det är dags att börja sänka Levaxinosen för att sen få sluta med den helt... Håll tummarna att det inte är sämre i allafall. Jag ska inte klaga. Jag mår väldigt bra så om det handlar om att ta en tablett varje morgon för att behålla livskvalitén så gör jag det såklart.

Med viktminskningen går det bra. Har gått ner stadigt och väger nu 5 kg från mitt drömmål. Dock så har jag en riktig frossarhelg, medvetet val, så jag saboterar en hel del. Men jag längtar så efter att umgås med släkt o vänner kring god mat så jag kunde inte låta bli att bjuda på mat den här helgen. Jag mår så bra av det. Men nya tag på måndag igen. Träning o Itrims produkter.

Samma vikt som i januari 2010.

Dag 56. Hittade ett dokument i datorn, en excelfil döpt till Fettokollen. Däri har jag skrivit ner aktuell vikt, önskad vikt och i en tredje kolumn min drömvikt. Sen hade jag lagt in formler så det blev uträknat hur mycket jag måste gå ner för att nå respektive önskad vikt. Viktkollen startade i januari 2010 och höll på till september samma år. Sen är det glapp till januari 2011 (då jag slutade röka). Jag fyllde i vikten under några veckor, men slutade tvärt i slutet på februari 2011. Ja, och sen har det ju barkat utför... Å jag började blogga istället.

Det roliga är att jag väger lika mycket nu, i oktober 2012 som jag gjorde i januari 2010. Äntligen har jag en vikt som innan jag slutade röka. Äntligen har jag samma övervikt som när jag började med den där excelfilen, haha. Det hände lite grejer som störde min plan att gå ner i vikt efter det att jag skapade den där excelfilen, men nu är jag på banan igen och kan fortsätta med fettokollen. Den här gången är planen att gå ner till drömvikten och kanske nåt kilo till - till samma vikt som jag hade innan jag födde barn. Det vore ju fett nice ;) 
Men vi tar en sak i taget. 

Tränar som en tok, äter Itrims begränsade produktutbud, frossar i popcorn, är ganska så hungrig, men inte deppig. Jag har energi, sover bra och börjar bli glad i mitt nya jag som blir smärtare för var dag som det känns just nu. Nu går det riktigt fort att tappa grammen.