Gör det du helst vill göra.

Jag hade tid hos en kurator klockan 9. Hade ställt mobilalarmet på 7, men kom inte upp ur sängen förrän 8.15. Jag snoozade och grät. Ville inte alls gå upp. Jag hade ångest för att jag inte hade ork att åka till jobbet. Jag grät för att jag hade en tid att passa. Jag var också rädd att träffa en kurator när jag mår så här dåligt. Hur skulle det kunna bli ett sakligt och givande samtal när man grinar och är i obalans? Nå, jag kom iväg för innerst inne ville jag gärna prata med nån utomstående. Jag vill veta varför jag är så deppig. Beror det på hormonbristen eller är det annat? 

Jag fick genast förtroende för kuratorn. Och visst grinade jag mycket under timmen, men jag var saklig när jag drog upp det ena efter det andra. Hennes analys var lite skön att höra. Jag är inte galen, haha. Det är mycket som spelar in i min depression. Jag har varit med om mycket känslomässiga händelser under förra året, slutat röka och så råkat ut för sköldkörtelproblemet. Förmodligen har hormonbristen pågått hela året. Jag är också äldre och då blir man känsligare. Jag har helt enkelt en livskris. Kuratorn sa att jag måste sluta pressa mig. Sluta spjärna emot och istället lyssna på min inre röst. Jag vill vila. Jag är så trött, så trött. Jag vill inte boka upp mig, vill inte stressa, känna press, prestera. Jag vill bara vila just nu. Sjukskriv dig, sa hon. Gå promenader på dagarna och få dagsljus. Så bokade vi en ny tid på måndag. Lika bra att nyttja det vården erbjuder.

På hemvägen gick jag till vårdcentralen och lämnade ett blodprov. Jag har tid hos doktorn på måndag för genomgång av provsvaret. Jag ville få en analys av dagens värde så hon ser hur det ser ut just nu när jag mår så dåligt. Jag ville också lämna ett blodprov innan medicinökningen. Jag har idag på eget bevåg trappat upp medicinen till 75 mg varje dag. Doktorn är inte tillgänglig på hela veckan, så jag kan inte konsultera henne. Hm, bra hjälp man får. Sen pratade jag med chefen och fick stödet som jag behövde. En stenbumling föll från axlarna. Har sån ångest för att jag inte jobbar. Sov 3 timmar mitt på dan. Jag är så slut.

Kände mig mycket piggare på eftermiddagen. Lagade till och med mat för jag blev hungrig. Jag som frös så igår i varma yllekoftan, vart alldeles för varm i samma kofta så jag blev tvungen att öppna fönster och byta till nåt tunnare. Gott tecken! Beror det på att jag ökade medicinen från 50 till 75? Jag funderar på nåt jag läste på nätet. En tjej skrev att man dippar när man kör på för mycket under dom bra dagarna. Är det det som händer mig? Önskar man kunde fråga nån om såna här saker.

När jag hämtade posten så låg där ett litet paket. I paketet låg en liten nallebjörn med små tillbehör, ett halsband och ett kort där det stod att jag skulle krya på mig. Hälsningen från min kompis fick tårarna att spruta, men denna gång log jag samtidigt.