Vändpunkt eller bara en turdag?

Om det så är tillfälligt så ska jag minnas den här dagen. Det är så sällsynt att jag känner mig pigg och har vita ögonvitor (istället för grusiga blodsprängda) att jag måste skriva ner detta för att verkligen känna att idag... idag är en bra dag! Jag sov oförskämt bra hela natten. Mer än 8 timmar utan att vakna till en endaste gång. Jag låg och drog mig för stressa det gör jag bara inte. Bara ordet stress ger mig ångest. Fy vad läskigt det är med negativ stress, usch.

Så småningom klev jag upp. Bestämde mig för att äta en snabb frukost och skippa att läsa tidningen. Jag ville inte förlora en minut av tiden för hushållsbestyren. I veckor har mitt hem förfallit. Jag har inte orkat ta tag i städningen. Jag som är pedantiskt lagd har inte ens brytt mig på sistone. Det visar i och för sig på hur nere och orkeslös jag varit. Idag kastade jag mig över städningen med hull och hår. Och när svetten rann i ansiktet så blev jag överlycklig. Svett, halleluja! Äntligen funkar den biten som den ska. I veckor har jag frusit och har heller inte orkat göra nånting som fått mig att bli varm. Jag gjorde mitt hem mysigt och rent med nystrukna gardiner och dukar. Adventsstjärnorna kom ännu mer till sin rätt. Som avslutning ska jag göra en kalops - ett långkok. Lite märkligt med tanke på att aptiten lyst med sin frånvaro men idag är jag sugen. Jag tar tillfället i akt. 

Idag är det utgång med kompisar. Vi ska fira en kille som blivit 40. Jag kan ju aldrig bestämma mig längre om jag ska haka på kuliga saker förrän in i det sista. Under dan var jag rätt sugen på att gå ut och festa  och vara lite social, men nu bangar jag nog ändå. Jag blir stressad av den tidiga tiden, halv sex ska vi ses. Klarar inte det... Så det blir inget. Kanske man kan komma senare, men jag skiter i det. Än är det en bit kvar helt klart... Oavsett; den här dagen har varit fantastisk så långt. Jag har musik på högsta volym och dansar fram i hemmet och det tyder på glädje.