Ny hemsk dag.

Jag tänkte skriva ett inlägg igår om hur fantastiskt jag har mått dom senaste dagarna, men jag hann inte med det. Så i morse vaknade jag och kände att den där vidriga känslan är tillbaka. Jag var så trött och långsam och ville inte gå upp. Jag snoozade i över en timme så jag var tvungen att kompa en stund på morgonen. Jag ville inte alls till jobbet. Jag ville vara hemma och bara gömma mig under täcket. Det ledsna var också tillbaka. En kollega råkade ge extra omtanke och vips sprutade tårarna. Allt känns så hopplöst. Varför är jag tillbaka på ruta 1? Varför varför varför?  Jag förstår inte det här. Jag förstår mig inte på den här sjukdomen eller vad man ska kalla den. Instinktivt vill jag öka min Levaxindos men jag törs inte. Ska ju ta prover på måndag och vill att läkaren ska se hur värdena är just nu. Men bakslaget suger och tar energi och mer än så. Fan vad jag hatar detta!