Så obehövd.

Igår hade jag en fikabjudning med glögg. Hela dan var bra, hann med att baka bullar och sånt utan att känna stress eller press för den delen. Var lite nöjd över att vilja ha folk hemma istället för att isolera mig. Så berättar min äldste son att han ska flytta hem till tjejen på torsdag. Jag fick en liten chock. Försökte inte tänka på det. På slutet av kvällen när det endast var några väninnor kvar briserade klumpen i halsen och tårarna sprutade. Forsade menar jag. Jag är så ohyggligt ledsen i kropp och själ. Jag skulle nog vilja påstå att jag är mycket deprimerad. 

Jag känner mig så jävla obehövd. Ingen behöver mig längre. Jag har ingen att vara med på julafton. Ingen familj, ingen släkt som bjuder in. Mina barn bor inte hos mig mer så det finns ingen anledning att laga julmat för ingen äter ju. Jag äter inte. Jag har ingen aptit. Jag känner mig fruktansvärt ensam. Så jävla trött, så värdelös, så obehövd.