Nojja eller inte?

Jag var hos gyn i morse. Det är jag som bokat tid för det har inte känts ok där nere. Hon sa att det kan bero på spiralen "behöver jag den?" Nä, plocka bort den. Jag har tänkt på det länge hur som helst. Vill inte ha några främmande föremål i mig. Grejen var att hon höll på väldigt länge där nere. Länge i mitt tycke eftersom det är så smärtsamt. Jag kved och undrade varför det dröjer så? Då frågade hon igen när jag tagit cellprov. Förra året, sa jag. Jag ska ta cancerprov sa hon men på ett sätt som fick mig att undra vad det var frågan om. Misstänker hon nåt? Jag blev helnojjig. Cancer. Jag har cancer. Såklart. Jag har ju misstänkt det ända sen förra hösten. Alla skrattar åt mig, men jag vet att nåt är fel. Har gynekologen hittat felet? Det är bergis inte sköldkörtelproblematik utan cancer. Har för mig symptomen är detsamma. Dom där diffusa som trötthet, taskigt immunförsvar, energilöshet. När gynekologen sen ville boka en återbesökstid så blev jag orolig. Vadå, återbesök hos gyn? Det var ovanligt. Sköterskan som jag bokade tid hos blev inkallad under undersökningen för att hjälpa till med nåt. Jättekonstigt. Sen när jag skulle få en ny tid så var hon väldigt glättig. Det är nåt, tänkte jag.  

Jag var tyvärr helt kocko i bollen hela morgonen pga julfest kvällen innan, så jag ställde inte tillräckligt med bra frågor innan jag åkte därifrån. På jobbet attackerade nojjan och tårarna sprutade. Igen. Jag visste det. Jag har cancer. Läkarn på VC har ställt fel diagnos. Det är inte sköldkörteln, det är cancer. Mm, det var den underbara dan. Not! 

Ja just det... i ett senare skede av hypotyreos (som jag har) så kan fobier utvecklas. Tack för den. Nu känns allt ännu mer förvirrande. Vad är vad? Vad ska jag tro på? Vem ska jag tro på? Vilket jävla mörker!