Lättat på trycket.

Ikväll känns det som det akut ledsna börjar avta. En stor del av det beror på dom vänner som hört av sig. Guu vad det är viktigt att ha nån som bryr sig om en när man är så där ledsen i själen. Sen måste man ju öppna kranen och tömma ur sig skiten. Jag är ju i chock. Aktiva jag med skyhöga krav orkar ingenting helt plötsligt. Jätteskoj. Först får man ju ångest: vad ska dom säga på jobbet, jag är en loser, jag kommer få sparken, jag missar allt det roliga, jag kommer bli bortglömd, jag är stämplad, jag är borta ur leken... Sen resignerar man, skiter i det. Å då är det illa. Då behöver man en uppryckning. Jag fick det och jag är jättetacksam för det.

Jag ringde doktorn. Eller tidsbokningen rättare sagt. Dom sa att doktorn hade patienter hela dan, att hon var upptagen. Jag vart förtvivlad. Typiskt, ingen har tid när det gäller. Jag sa att dom kunde väl hälsa doktorn att hon kan ringa mig ifall hon får en lucka? Det vore jättesnällt. Otroligt nog ringde doktorn nån timme senare. Jag visste inte vad jag ville säga henne. Och varför skulle jag veta det? Jag är fan inte van vid sånt här. Under samtalets gång svamlade jag på. Jag ville veta om det är normalt att vara så här ledsen. Ska man vara så här ledsen i 3 veckor innan medicinen börjar hjälpa? Är det säkert att jag kommer bli bra? Är det säkert att jag inte utvecklar antikroppar och blir kroniskt sjuk? Varför var jag närmast lycklig i dagarna fyra? Hon var stressad. Men några svar fick jag. Hon sa att det lyckliga förra veckan var förmodligen placebo. Att min medicindos är väldigt svag, inte alls tillräckligt, men på måndag får jag öka på dosen. Att man helst inte vill behandla depression samtidigt med hypotyreos, men måste man så gör man såklart det. Att det kommer ta tid. Lång tid. Slutligen sa hon att hon vill träffa mig efter provtagningen. Först var det tänkt att hon bara skulle analysera provsvaren och återkomma till mig om hon fann nåt avvikande, men under samtalet bokade hon en tid med mig. Om drygt 3 veckor.

Jag lugnade mig och sa att ok. Det har knappt gått 2 veckor. Jag ska vänta tills vecka 3 har passerat. Då har jag ätit en högre dos i en vecka. Jag ska vänta och se om det blir nån förbättring. Jag måste ha tålamod. Och jag måste tänka positivt.