Pläns för att bli päffig.

Eller för att skriva på "ren svenska": mina planer för att bli sådär piffig som jag vill vara (och sen ska jag aldrig mer säga ett jävla knyst som t ex "min häck är för stor, usch, vad tjock jag är").

Jag ska ner väldigt mycket, hela 13 kg. Möjligen kan jag acceptera minus 10, men inte under det. Målet är att nå drömvikten lagom till solresan i februari nästa år. Då har jag även varit rökfri i över ett år. Hur gå tillväga då? Det är vad min blogg ska handla om. Jag anser att det är svårare att gå ner i vikt än att sluta röka. Jag behöver också en rejäl portion motivation och jävlar anamma. Jag tänkte som så att jag förbereder mig som jag gjorde innan jag slutade röka. Jag började skriva om det, jag skaffade info, jag gjorde upp en strategi, lade upp en plan. Dagen D satte jag igång och var sjukt motiverad. Så pass att jag klarade att sluta röka. På samma sätt ska jag ta itu med min vikt. Planering, strategi, långsiktigt möjligt mål. Ett sätt att förbereda sig är att ta reda på fakta. Ju mer jag vet varför jag glufsar i mig en massa skit desto lättare att attackera problemet.

Jag läste att kategorin "duktiga flickor" är dom som oftast har okontrollerbara cravings. För den som har stort kontrollbehov, vill vara duktig och prestera, kan ätandet bli ett tillfälligt sätt att lätta på trycket. Man klarar allt och lite till, men suget efter sötsaker och liknande kan man bara inte stå emot. Frågan är varför? Vad är orsaken till denna oemotståndliga matlängtan? Tröst, sockersug, belöning, flykt, ovana, vad? Det krävs mod att ta reda på det, men måste man så måste man.

Idag tog jag cykeln till ICA för att köpa ett stort paket med Nutrilett shake och den nya tidningen Wellness. Nutrilettdrycken ska från och med i morgon ersätta kvällsmaten.