Värdena inte ok.

Doktorn ringde om mitt blodprov som jag lämnade i onsdags. Värdena är inte ok än. 4,9 ligger det på. Alldeles för högt. Sorgligt med tanke på att jag ändå har varit nere på 2,9. Hon tror att det beror på att jag åt fel dos av Levaxinet. Det kan dröja några veckor för kroppen att svara på medicinen - åt endera hållet. Jag vet inte jag. Jag tror inte dippen den senaste tiden beror på det. Jag kan dock inte lista ut vad som orsakade det. Ingen kan ge mig svar på det. Det var mer med mina värden som inte var ok. För högt blodvärde helt plötsligt. Hon vill att jag ska ta ett nytt prov för att kolla blodvärdet. Jag kan inte bli orolig. Jag blir bara så förbannad på all den här skiten. Fyfan.  

Tillägg: det förhöjda blodvärdet kan vara "falskt". Det kan uppstå vid vätskebrist. Å jag är kass på att dricka vatten. Annars är det storrökare som kan råka ut för detta. Eller dom som dricker mycket alkohol. Även överviktiga kan drabbas. Ja just det, jag är ju överviktig. Fuck hypotyreos. 

Dippar o deppar.

Jag fattar inte vad det är frågan om. Dom senaste dagarna har jag märkt en försämring igen. Tappar energi och känner mig gråtig. Jag gråter inte, men tårarna lurar bakom ögonlocket. Idag märkte jag att hårkvalitén är så där vidrig igen. Stråna är spröda o tunna. Fingertopparna är torra. Ingen lotion i världen hjälper. Har fått sämre syn. Minnet är uruselt. Häromdagen glömde jag tvätta ur balsamet i håret. Jag blir så jävla orolig. Varför händer det här? Varför blir jag sämre? Jag är så missmodig och tänker att jag kommer aldrig bli frisk. Jag förstår inte varför jag blir sämre. Beror det på att jag drack vin igår? Att jag tränat för hårt i veckan? Vad händer? Känns som jag inte kan få svar på mina frågor nånstans. Jag ska ringa läkaren, men tvivlar att hon kan svara på mina frågor. Jag tror allt är åt helvete. Jag kommer bli sämre, det kommer bli kroniskt, jag kommer få struma, jag kommer svullna upp i ansiktet igen, jag kommer aldrig gå ner mina vidriga kilon som jag fått på köpet med den här vidriga hemska fruktansvärda sjukdomen. Känns deppigt som fan!  

Energilös.

Måste gnälla av mig. Jag tycker det är så segt med allting. Tråkigt och så är jag sådär orkeslös. Jag borde göra en massa, men det tar emot. Är trött och brusar lätt upp. Jag är så trött på att må så här konstigt. Vill tillbaks till värmen och solen. Där mådde jag mycket bättre...

Feldoserad.

Jag har mått ruskigt bra sen jag kom hem från Thailand. Energin och glädjen har varit på topp under hela mars månad. Jag passade på att ha en helvit månad vilket stärkte känslan av att sköta mitt inre och yttre. Jag nyttjade också energin på ett väldigt konstruktivt sätt. Jag har både köpt en lägenhet och sålt min. Allt har gått i ett nafs och helt i min väg. Det känns fantastiskt att få flytta till ett mysigare hem med radhuskänsla och i centrum. Så underbart att få nära till både affärer och kompisar. I juni går flyttlasset och jag längtar mycket. 

Så började jag dippa vid månadsskiftet. Blev lite tröttare och så kom en deppkänsla som inte ens den kommande flytten kunde rå på. Jag märkte också på ett spinningpass att jag inte hade riktigt med ork. Välbekant känsla. Och absolut skrämmande. "Inte nu igen! Inte komma tillbaka, hemska hemska symptom!" I samma veva gjorde jag en hälsoundersökning på jobbet (vi får en sån vartannat år). Man tar blodprover för att kolla socker, järnhalt, kolestrol etc. Men också sköldkörteln. Jag hade tagit Levaxintabletten på morgonen så jag sa till sköterskan att dom kan bortse från testresultatet vad gäller TSH. Dessutom går jag redan på kontroller hos min läkare. En vecka senare kom provresutaltet hem per post. Man gratulerade mig till mina extremt goda värden förutom sköldkörteln då då. Men det visste vi ju om. Det som ändå oroade mig var att värdet hade gått upp till 3,9. Trots att jag ätit Levaxin. Hur fan kan det gå upp? Jag hade ju 2,9 utan medicin sist vi kollade. Jag tänkte att man måste ha gjort nåt fel. 

Några dar senare (förra veckan) var det dags att lämna ett blodprov på vårdcentralen (det ska gå 6 veckor mellan gångerna nu). Mådde inte superbra men tänkte att jag var trött av all anspänning av mina bostadsaffärer. Lämnade ett prov med en känsla av att det inte skulle vara ett bra värde. Nästa morgon så var det nåt som fick mig att titta på Levaxinburken (jag hade sovit oroligt hela natten. Kände mig väldigt orolig i hela kroppen när jag vaknade). Jag tog min tablett och läste på etiketten. 50 mg. Eh, va? 50? Men vad fan. Jag ska ju käka 75 mg. Var är den burken? Vem har bytt ut burken? Sabotage! Ja, man blir nojjig av hormonbrist... Det som hänt är nog så att när jag hade lägenhetsvisningen så gömde jag såklart båda Levaxinburkarna. Sen efter visningen tog jag fram den ena burken och har inte sett att det är den med lägre dos. I 10 dagar har jag ätit för svag dos. Sakta men säkert har mina hormoner minskat och påverkat kropp o själ. Förklaringen var en enorm lättnad. Men så klantigt! Min läkare ringde idag om provsvaret (hon har varit på semester, därför dröjde det). Hon var mycket förbryllad över resultatet. 6,6 i värde. Det är inte bra! Jag berättade vad som hänt. Hon var glad att det fanns en förklaring, annars hade hon inte förstått nånting alls. Hihi, pinsam jag är som förväxlar medicinen. Jag måste göra om blodprovet men dessvärre om 5 veckor. Så kan det gå när haspen inte är på.