Som en zombie.

Ännu en dålig dag. Kommer ingen vart med nånting utan är som en zombie, en levande död. Skulle jobba men låg kvar i sängen i timmar och kom mig inte för nånting. Så småningom klev jag upp för att duscha. När jag borstade mitt hår som jag alltid varit stolt över så kom sorgen över mig igen. Mitt tjocka hår är ett minne blott. Stråna är spröda och tunna. Det finns inget liv, ingen glans. Lika dött som blicken i mina ögon. Jag tittade i spegeln och såg en levande död. Glåmig, trött, ful, fet, död. Grät hejdlöst i duschen. Varför hjälper inte medicinen? Är det meningen att man ska må så här jävla dåligt? Jag kan inte jobba om jag mår så här. Jag kan inte träffa nån, inte gå ut, inte ringa. Ingenting. Jag vill ingenting. Mer än att bli kry...